Idag är det sju år sedan min sambo Martin dog. Vilket kanske kan ha något samband med gårdagsnattens konstiga dröm. Jag drömmer mycket, men det är sällan jag berättar om mina mycket realistiska och innehållsrika drömmar, men den här får vara med, eftersom… nej, jag vet inte riktigt varför, men så här var det:
Martin och jag satt som vanligt i köket vid Mosebacke där vi bodde i många år. Vi brukade, efter hans pension, sitta och diskutera dagens nyheter en god stund, efter morgonkaffet. Han var extremt kunnig och påläst och rolig att diskutera med. Men den här morgonen – i drömmen alltså – gör han slut med mig. Jag blir förstås bestört och ledsen och framförallt väldigt förvånad. ”Varför”, undrar jag ”du gillar ju mig!” Han svarar lugnt och sakligt att visst har han gillat mig, men nu måste det bli slut mellan oss eftersom jag blivit så tråkig. Jag försöker argumentera en stund: SÅ tråkig har jag väl inte blivit. Framförallt har jag ju inte förändrats särskilt mycket. ”Ledsen,” säger han och viker ihop Dagens Nyheter ”det är som det är. Slut.” Jag har förstås mina funderingar om vad en sån dröm kan betyda, men är öppen för förslag. Någon som har en idé?
Martin var alltid spännande att prata med. Här ett par bilder från olika samtal. Först med min äldsta dotter. Martin lyssnade verkligen och försökte förstå hur man tänkte. Sedan kunde man ha olika åsikter, men han lade sig alltid vinn om att ta tillvara ens bästa argument. Aldrig några försök att dribbla bort andra i en diskussion.
Här diskuterar min bror Gunnar och Martin. Deras diskussioner kunde pågå nätterna igenom! 
En av hans vänner formulerade det träffsäkert: ”Han betydde väldigt mycket för mig med sitt rationellt undersökande sinne och sin oretoriska omtänksamhet (som ett stort hjärta som försöker dölja sig för att inte kunna misstänka sig självt för att yvas över sig). Vi hade tusen samtal om i stort sett allting och jag bär dem starkt inom mig. Hans prestigelöshet gjorde att det ofta blev extra intressant när man hade olika uppfattningar.”
Jag saknar honom.
Det sägs ju att drömmar har tvärtombetydelse, om nåt är negativt så är det egentligen positivt.
Jag drömmer väldigt ”på riktigt ” och kommer ihåg drömmarna länge efteråt och efter en särskilt märklig dröm så hoppas jag verkligen att det är tvärtom. Släpvagnsförsäljarn kom emot mig med raska kliv och slutna händer. Han höll fram händerna och sa -Nu ska du få se vad jag EGENTLIGEN tycker om dig!
Han öppnade händerna och där låg tre talgbollar. Jahaja, vad betyder det?
Har min far karvat sig i handleden?
Vi har ju hört talas om mannen som förväxlade sin hustru med en hatt (populär bok av oliver Sacks), men här handlar det alltså om mannen som förväxlade sig hustru med en fågel. Intressant.
Jag är lite osäker på vad som hänt med Skogsgurras handled där. Jag minns inget dramatiskt hos oss, så det kanske var nåt som hände på ett eller annat jobb?
Din far brukade ha ont i handleden och lindade gärna om med en elastisk binda. Jag tror han fick besvären när han var för flitig med att skruva och att skriva.
Verkar rimligt, dvs att bandaget kan ha med skruva och skriva att göra. Högerhänt var han ju.
PS. De där två kanske sitter och diskuterar i en annan dimension. Tror inte de är i himlen, där är det nog alldeles för tråkigt…
Det vill jag gärna tro att de gör. Och de har säkert ordnat nåt bra krypin åt sig, i någon undangömd vrå, långt bort från den där tråkiga himmel/helvete-uppdelningen.
Hoppas min lilla Mille-hund är med dom
Såklart Mille är med!
Det lättsamma svaret blir att du bör byta tidning – om du fortfarande kör DN. Sen kan man förstås ha seriösare funderingar kring din fråga, men sannolikt uteblir en trolig/vettig förklaring…
I min ungdom höll jag på med ”allt andligt”: Yoga, tankeöverföring, drömtydning, meditation, hypnos med mera. Allt kändes till en början ”lovande”, men ingenting höll i längden… Lyckligtvis eller tyvärr är upp till var och en.
Aha, du tänker SÅ! Det var tidningen han var trött på och tyckte var tråkig. Trevlig tolkning!
Karin, jag ger mig inte på att försöka tolka din dröm – har fullt sjå med att inte försvinna in i mina egna röriga och obegriplit virriga drömmar. Men din saknad efter din man kan jag förstå, det är i vår sju år sedan även Ulf dog. Och det blir alla möjliga sorters tomhet. Tack – som alltid – för din blogg, för de kommentarer den väcker hos många, för dina fina bilder.
Ja, tomheter av olika många slag. Nu, efter sju år börjar jag väl vänja mig, men det tog tid. De första åren dök det ena efter det andra upp som jag upptäckte inte längre fanns i mitt liv och jag tänkte varje gång: Men! Inte det HELLER!!!
Jag tror att du ska byta tidning! Han läser den väl själv och gillar den kanske inte längre. Då får ni eld i diskussionerna igen! Tråkig är du ju inte, så det ska Martin inte alls påstå. Jag tror han provocerar dig, vill ställa till det lite bara för att få igång dig och det har han ju lyckats med. Du får ställa honom mot väggen nu!
Äh, det finns inget helvete, så glöm det!
Självklart så har de hittat ett mysigt ställe att sitta och diskutera allt mellan himmel och hav.
Jag tror att du är något på spåret där, att Martin vill provocera mig. Om den pinsamma sanningen ska fram, så har jag nog blivit lite tråkig i vinter. Januari var en mycket håglös månad och till sist hängde jag mest framför TV:n, där Netflix körde en gammal TV-serie, Gilmore Girls! DET hade nog Martin satt stopp för och åtminstone försökt byta till The Big Bang Theory…
Jag tror jag ska tolka det som en uppmaning till mig själv att rycka upp mig, andligen och även fysiskt.
Jag gick en ”Drömarbetskurs” en gång på 80-talet. Där kunde vi konstatera att drömmar ofta var som rebusar men att drömmaren själv hade svårt lösa rebusen. T ex, jag drömde att jag stod framför en centrifug där det långsamt bildades ett vackert garn, men jag kunde inte stoppa centrifugen och ta ut garnet, det bara växte lite långsamt och jag längtade efter att ha det i händerna.
Vaken och i verkligheten var jag gravid.
Den tråkigaste förklaringen till drömmar är att vissa mediciner har ökat drömmande som biverkan.
Fin garndröm!
Jag vill minnas att något av mina tidigare blodtryckspreparat (eller kan det ha varit någon annan medicin, som jag glömt?) drog igång hela följetongsdrömmar. Natt efter natt, och det blev rätt spännande (fast ibland otäckt) se hur det utvecklade sig. Men oavsett vad som triggar drömmandet är det ju ett slags budskap, eller minnen, eller tankar, eller vad det nu är.
När det gäller den aktuella drömmen, ger jag Martin i drömmen rätt: jag måste rycka upp mig ur den här vinterns håglöshet och apati.