Konstnärer och författare på 1600-talet såg berg, och kanske särskilt Alperna, som fula, störande moment som förstörde den naturliga harmonin. Thomas Burnet skrev på 1600-talet om hur jorden kommit till och han verkar anse att bergen skapats av gud när han var på extra dåligt humör. Dessutom hindrade alperna framkomligheten och sågs som en onödig och otrevlig barriär. Sen kom romantiken och allt ändrades. 
Här är en målning av Caspar David Friedrich, där de mäktiga bergen tornar upp sig över människorna och kyrkan på slätten. Och under en annan målning av samma konstnär, som i sin tur har inspirerat landskapsarkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz som skapade Skogskyrkogården i södra Stockholm, numera på Unescos världsarvslista. Kom jag att tänka på under allhelgonahelgen.
Caspar David Friedrich: Kulle och plöjd åker
Almhöjden på skogskyrkogården
Ja, smaken är som sagt fårskallig — mycket, tror jag, beroende på vad vi är vana vid.
Minns en dag i Klippiga bergen, min kompis & jag, sa samtidigt oh! Det visade sig att Jane sa ”här skulle jag aldrig kunna bo”, medan jag sa ”här skulle jag vilja bo”.
Jane uppvuxen på prärien och jag med många somrar i Schweiz och Österrike.
Hade inte hört varifrån inspirationen till Almhöjden kom — intressant!
Margaretha
Som när jag besökte Ritsem, tillsamman med ett par samer. ”Åh vad vackert” utbrast jag, för det är ett anslående landskap. De tittade strängt på mig och sa att var fult. ”Det var vackert före vattenregleringen och kraftverksbygget, men det här ser ju hemskt ut!”
Jag hämtade dig vid tåget i Krylbo en gråmulen höstdag, tror du kom från jobb i Tanzania. Strax utanför Jularbo suckade du och sa Åh så vackert det är! Det växte bara sly utmed vägen och löven hade fallit av. Det var allt annat än det man kallar vacker natur. Men gråskalor är också vackert och du hade nog längtat hem.
Ja, även om Tanzania är ett av mina favoritländer kunde jag sakna både milda murriga höstdagar och soliga vinterdagar. Och just de där diskreta skiftningarna på senhösten mellan gråbrunt, brunt, grågrönt och grålila är ju väldigt läckra.
Det var sannolikt föga framgångsrikt för 1600-talets poeter och författare att sura på grund av att det fanns berg och alper. De borde inte heller ha deppat för att den gud som inte finns var på vresigt humör då han skapade alla bergknallar och fjäll. Hade dom varit lite smarta hade de flyttat till Öland.
PS. Dina akvareller är bättre.
Såklart! Öland hade varit välgörande för alla som var missnöjda med Alperna.
Tack!
Pelle Molin (1864-1896) tyckte om sitt böljande Ådalen med lågland och höga berg och skaldade i ”Ådalens poesi”: ”Det är Ådalen, Guds verk, då han på samma gång log och vredgades! ”
http://runeberg.org/adalen/01.html
Intressant reflexion angående Almhöjden.
Intressant att Pelle Molin också använde tankegången att gud nog kan ha varit lite vresig emellanåt medan han skapade!
Intressant att synen på naturen kan skifta så mycket från en tid till en annan. Idag – när det inte är någon självklarhet att ha natur inpå knuten uppskattas väl alla natur? Jag kan inte komma på någon naturtyp som brukar ratas. Otillgänglig kan den vara, men alltid vacker på sitt eget sätt. Värdefull, helt enkelt. Bortsett, kanske, för miljöer som människan förfulat och förstört; skövlade områden och konsekvenserna av det, såsom hyggen, öknar etc.
Visst är det fascinerande. Jag blev rätt paff när jag läste en bok av Marjorie Nicolson för många år sedan. Den heter Mountain Gloom and Mountain Glory och handlar såvitt jag minns om hur man sett på naturen genom århudradena, särskilt de där fula/vackra bergskedjorna.
Nuförtiden händer det att jag utropar något uppskattande när jag är ute i skogen med min dotter. Hon kan då invända att detta är ingen skog, det är en granplantage, en trist monokultur som inte borde få finnas.
Den som skapade Alperna undrar vem han var?
Kom omedelbart att tänka på Slartibartfast i Liftaren, han som var så förtjust i att utforma fjordar.
Ja visst ja! Men någon alpskapare fanns det väl inte, vad jag kan minnas. Så det var kanske en gud på sitt sämsta humör: ”Här ska det minsann inte vara lätt att ta sig fram!”
Det är nästan svårt att fatta att man inte alltid, som en naturlag, älskar synen av berg! Intressant att bergen hade så lågt skönhetsanseende på 1600-talet! Där fick jag lära mig något nytt, vilket jag alltid älskar (om inte lärdomen är alltför skrämmande, men det var ju inte denna). Fina bilder med! :)
Tack! Visst är det konstigt att inte gilla berg! Jag feriejobbade i Österrike i min ungdom bland annat i Kitzbühel. Där finns bergsmassivet Kaisergebirge, med en ovanligt vresig topp nära ”mitt” hotell, det första jag såg på morgonen. Helt och hållet otillgänglig och taggig – inga alpängar där inte. Jag tyckte att den var så vacker, men byborna ansåg att den var ”hässlich ”.
Bortskämda bybor
Det skulle ha varit en med!
Alltså en skrattande emoji- men de försvinner när kommentarer publiceras!
Ja, eller hur (bortskämda bybor)! Tyrolare med smak för alpidyller och krusidulliga verandor.
Jag vet inte riktigt hur jag har det med emojis på mina sidor. Kanske ska ta och undersöka den saken. :) :(
Nä, inga automatiska emojis. Min sida är ganska ålderdomlig. Kanske dags att modernisera? Inte högst upp på priolistan, men kanske något att fundera på när det blir nytt år.
Jag ska snart ta min 6:te spruta. Brukar bli fruktansvärt dålig efter, så vi får se hur det blir denna gång. Ska även ta influensavaccinet.
Tråkigt att du blev sjuk. Jag har heller aldrig haft covid, men vaccinet du tog dämpade säkert reaktionen.
Intressant jämförelse, målning och foto.
Krya på dig!
Jag brukar trösta mig med att vaccinet har tagit bra, när jag blir febrig av sprutorna. Hoppas det gäller dig också!