Den senaste veckan har fyllts av plågsamma nyheter från Israel. Rapporteringen ökar, liksom min nyhetskonsumtion – Sveriges radio, SVT, tidningarna, BBC, CBS – men det går ju inte att förstå det ofattbara. Inga genomgångar, historiska tillbakablickar, intervjuer, citat, kartor eller analyser hjälper. Det som dröjer sig kvar är återkommande kommentarer om hopplösheten i en situation där man inte ser någon lösning.
Svårt att ta in, omöjligt att skriva om.
Ja, det är så tungt och obegripligt och mörkt.
Till och med svårt att hitta en bild som är ”rätt”. Till sist fick det bli ett idylliskt kvarter i Jerusalem, denna ”lasagne av historiska avlagringar”, som en guide sa när jag var där. Så många som betraktar staden sin, och religioner som ser den som en av sina viktigaste platser.
Ja, det är helt fruktansvärt. Man känner bara vanmakt. Vi har googlat mycket för att försöka få svar på alla frågor, och för att försöka hitta något tänkbart ljus i tunneln för denna vidriga konflikt. Men det ser nattsvart ut …
Ja, hopplöst i ordets verkliga betydelse. Tyvärr är det rätt nernött som begrepp men när det inte går att se någon framkomlig väg är det just hopplöst.
Så fruktansvärt rått alltihopa!
Ofattbart… Att palestinierna vill få den självständighet de blivit lovade är begripligt, men detta – helt obegripligt!
Så sorgligt, så skrämmande!
Lästips:
Herman Wouk boken ”Hoppet” som tar avstamp i 1948 och bildandet av Israel
och
hans bok ”Äran” som han kom ut med i början av 1990-talet och som behandlar vad
som hände i Israel fram till detta årtionde. Boken ligger här på mitt skrivbord, det slog mig att jag hittat den på loppis för flera år sedan men aldrig läst den. Nu ska jag göra det och kanske man får en insikt i varför det blivit som det blivit med Gaza.
Svårt är det att ta in, väldigt svårt.
Och den svåra fejden som pågår här hos oss på hemmaplan med ihjälskjutna mammor och pappor….Näej det är så svårt…..
Tack för lästips! Herman Wouk, tänkte jag, låter bekant. Och det är ju han som har skrivit välkända böcker som Myteriet på Caine och Krigets vindar. Hoppet och Äran ge lite perspektiv, kanske.
Just nu är det evakueringen av Gazaremsan som verkar omöjlig. Området är stort som halva Avesta, om jag förstått rätt. Gränserna är stängda, men helst ska hela befolkningen evakueras.
Och så allt det andra på det …
Grunden är det som jag sagt tusen gånger: Religionerna förstör världen. Det håller ytterst få med om, beroende på att vi alla är ympade med nåt slags ”låt-gå-attityd” mot dem.
– Den gör dej i alla fall ingen skada, sa min mor till mig då jag tvingades till konfirmering som 14-åring.
Nej, den gjorde ingen skada, men den permanentade min inställning till religionernas förbannelse – uppbyggda enbart på ”tröst”.
Jag tror att ganska många håller med om det idag, att religion skapar konflikter. Men man måste nog lägga till ytterligare ett par konfliktanledningar: vatten och mark.
Jag var tvungen att googla på Israel-konflikten för att bli påmind om vad detta handlar om. Och jag kan bara konstatera att konflikten nte kommer att finna någon snabb lösning, man har bråkat så länge och inga försök till försoning verkar bita. Det pyr överallt i vår värld, konflikter som blossar upp överallt, det känns totalt hopplöst. Jag har mått så dåligt ett tag så nu har jag bestämt mig för att sluta följa nyhetsflödet från alla oroshärdar och krig. Min ork är slut, jag drar mig tillbaka från min nyhetsbevakning för annars mår jag skit, vi kan ju inte påverka läget ett enda dugg
Ja, det kanske är enda möjligheten till sist: att stänga av flödet med hemska nyheter. Än så länge kämpar jag med att försöka förstå, men det är tungt och gör ju att jag tänker för mycket på allt tragiskt som händer. Kanske borde blanda upp med en bra bok eller fin film emellanåt …