Nu säger jag det för allra sista gången
Sluta nu!
Om jag ser någon av er skjuta en gång till
då blir det ingen efterrätt .
Hör ni inte vad jag säger!
Då tar jag pistolerna
och gevären och granaterna och kanonerna.
Då kan ni inte ha dom
om ni bara håller på och skjuter på varandra hela tiden
Nu får det vara slut.
Jag bryr mig inte om vem det var som började.
Det spelar ingen roll.
Sluta döda nu.
Sluta kriga.
Nu räcker det.
Nu får det vara slut.
Titta här vad tråkigt det ser ut,
trasiga hus, ensamma barn, döda människor överallt.
Ingen mat finns det, allt är förstört.
Nu får det vara nog. Nu får ni säga förlåt.
Gör det.
Säg förlåt till varandra.
Ja gärna.
Jag förlåter dig gärna säger man när någon säger förlåt.
Nu får vi hjälpas åt att bygga upp städerna,
ta hand om dom övergivna människorna.
läka såren
och aldrig, aldrig göra om sådana här dumheter igen.
Nu äter vi risalamalta.
Ur Människan pratar av Lina Ekdahl. Gavrilo förlag, 1997.
Så passande dikt! ❤️❤️❤️
Ja, dessvärre. Både när den skrevs, vilket jag tror var under Balkankrigen, och i dag. Sluta nu!
JA! Precis så.
Krig är så ociviliserat, outvecklat, otidsenligt och fel.
Utöver all död och mänskligt lidande är det också all denna förstörelse av gemensamma resurser och av hem, där någon gjort det trivsamt. Dessa hopplösa massor av trasiga hus. ”Titta här vad tråkigt det ser ut …”
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva så det får bli usch och fy!
Känns ibland som världen ska spricka, vi tror att klimathotet kommer att ta oss men människan är duktig på att utrota sig själv. I och för sig är det människan som ställt till det med klimatet men det går fortare med kulor och krut.
Och allt detta när det egentligen finns resurser för att fixa så att både planeten och människorna överlever – i alla fall några miljoner år, till solen börjar krångla. Jag önskar att det funnes verksammare metoder för att få slut på krigen än att hota med utebliven efterrätt!
Ja, vad håller man på med egentligen när man istället kan äta risalamalta.
Världen är inte mänsklig längre.
Så sant. Och sorgligt.
Vilken berörande text, nu måste jag läsa vidare, ser att det finns mer
Jag ska också leta upp hennes texter. Den här dikten sparade jag för många år sedan och den är ju sorgligt aktuell, gång på gång …
Dikter som behövs! Texter, musik, teater, konst och kultur! Det är sådant som förenar som vi behöver. När vi bygger murar och isolerar oss blir vi rädda för det vi inte känner och rädda människor är de farligaste … Vi vet ju om det!
Ja, vi vet ju det!