Just do it! Det kan ju vara en bra uppmaning i vissa lägen. Men inte i alla. Den här skärmdumpen från en diskussionstråd på nätet fick jag av en kompis nyligen (tack Ulrika!). Någon oroar sig för byggregler, men får rådet: ”Just do it!” Eller som rådgivaren uttrycker det: ”Bygg och ta det därefter.” Bara gör det. Sen kanske man får en sanktionsavgift, men det är det värt.
Sanktionsavgiften för ett bygge som strider mot gällande regler blev i det fallet en bot på 3412 kronor, vilket den som byggde menar är ”piss i havet”.
Trist attityd, både i privatliv och i företagssammanhang.
Just do it, tycks också byggbolaget ha resonerat, som eventuellt orsakade det stora vägraset i Stenungsund. Förra året fick de en företagsbot för ett bygge i närheten, för ”brott mot områdesskydd och försvårande av miljökontroll”. De gick med på ett föreläggande på 50 000 kronor och så var den saken ur världen. I år har de ett stort bygge på gång intill den sektion av E6:an som raserades. Nu undersöks om de ”fuldumpat” schaktmassor ovanför vägen, just där skredet startade. De hade tillstånd för bygget, men med restriktioner för hur mycket och var de fick dumpa schaktmassor.
Är kanske statens, kommunernas och myndigheternas tilltro till individers och företags ansvarskänsla lite för stor? Den avreglering som pågått sedan 1990-talet lägger över en stor del av ansvaret på ”utförarna”, men det är inte säker att de alltid fångar den bollen. Det skulle funka om det bara fanns ansvarsfulla medborgare och företag. Ju mer ”just-do-it”-mentaliteten sprids, desto tristare samhälle får vi, med behov av ökad kontroll och ökad belastning på rättssystemet.
Oj, så viktigt att belysa detta fenomen, problem och illavarslande utveckling av beteende …
Imorse diskuterades (i TV4) varför politiker och ansvariga chefer på myndigheter inte syns i media (TV alltså) längre. De klarar inte av att ta kritik eller för all del ansvar. Hör det månne ihop. Vi duckar och tar konsekvenser hellre än gör jobbet.
Ja, många duckar eller skickar fram ”kommunikatörer” som kanonmat. Det måste vara svårt att ta ansvar för något så fragmentiserat och avreglerat som de olika politiska ansvarsområdena. Mycket av de senaste decenniernas förändringar har ju lett till en utspädning av ansvaret, som kanske bäst illustreras av Max Gustafsons teckning om tågtrafiken.
Just do it är inte alltid en bra uppmaning. Ibland behöver man också tänka till. Fast man undrar om alla tänker så.
Trevlig helg!
Ja, det kan nog funka med ett ”Just do it” när man ska doppa sig i sjön. Eller kanske när man tvekar inför att testa en ny maträtt. Men överlag behövs det nog mer eftertanke inte mindre.
Trevlig helg!
Irriterande nonchalant! Jag trodde man kunde få riva byggen som inte har bygglov i tid. Den där biten är ju skrattretande. Den kommer väl förmodligen heller inte till den/de som drabbas av just-do-ittaren.
Nej, högre böter och risk för att bygget måste rivas vore nog på sin plats.
* boten
Ja, visst är det häpnadsväckande att man tycks kunna betala sig ut ur svartbyggen – och med struntsummor dessutom.
Troligen är detta och mycket annat ett resultat av ett flerfrontskrig mot ”byråkrati och krångel” som gått lite för långt.
Jag instämmer i övriga talares åsikter angående ansvarsfrågan. Angående byggen har jag aldrig deltagit i något dylikt, inte varit ägare till ett hus som renoverats, de enda gånger jag ägt ett hus har varit gamla finntorp i utmarken, absolut renoveringsbehövande men utan penningpung har det inte varit aktuellt.
Jag tror inte, Paula, att du skulle ha brutit mot reglerna även om du haft råd att bygga ut eller renovera:)
Känns lite dystert med samhällsutvecklingen. En och annan självisk person eller regelbrytande företag går kanske att hantera. Men när det börjar bli vanligt, och allt fler tänker att så länge ingen kommer på mig är det OK, då krackelerar samhället så småningom. Tyvärr. Och inte vet jag vad man ska göra åt det heller.
Problemet är lite likt din kommentar på min blogg… Man ska stå för sina åsikter och inte gömma sig bakom anonymitetsmasken. Samma här: Kommuner och stat måste stå för sina regler och lagar. Om inte är det lika bra att skrota dem, ity ”alla” kommer att kringgå dem – till och med med viss stolthet.
Ett banalt, men förtydligande exempel: Vid min senaste flygresa tjatades om och om igen på handbagagets mått och vikt. Det får vara högst så långt och väga högst så mycket. Och endast ett handbagage och en mindre väska under framförvarande stol! Den som bryter mot detta tvingas betala 600 bagare för liten väska.
Jag såg till att mitt enda bagage höll sig inom maximimåtten, liksom vikten. Det var ett jädrans mätande och vägande innan allt var packat och klart.
Och vad händer inne i kärran vid start? Jo, det kommer ”just-do-it-typer” med tre fyra fem väskor – alldeles för stora för att ha på hyllorna i kabinen. Ingen säger nåt. De bara hivar upp väska på väska…
Där satt jag med min enda väska 50 x 35 x 25 centimeter, vägandes 7 kilo och 999 gram.
Ridå.
Bra exempel på ”just-do-it”-mentaliteten! Och visst blir man irriterad när ens egen helt regeltrogna väska inte får plats i bagageutrymmet för att alltför många medpassagerare struntar i reglerna.
När jag skulle börja på ett jobb som innebar en del chefsansvar fick jag ett råd av en valp, som ansåg sig vara organisationsexpert: ”Se alltid till att ha någon att skylla på!” Jag blev rätt chockad och lydde inte rådet (är man chef så är man och kan inte skylla ifrån sig), men det avslöjar ett tankesätt som nog finns lite varstans inom både företagsvärlden, politiken och administrationen.
Flygbolagen ska ha sin släng av sleven. De har länge sett mellan fingrarna, trots att de varit enormt tjatiga i sin information om maxmått och maxvikt. På flygplatser finns till och med ”testfack” för kabinväska. Får din väska plats där får du flyga. Går den inte in ligger du risigt till…
För några veckor sen hörde jag ”nånstans” att alla flygbolag plötsligt ska bli stenhårda i regelföljningen. I tjugo års tid har man tjatat men inte brytt sig. Nu plötsligt är reglerna huggna i sten. Det blir lite Grönköping. Det blir ungefär som diskussionerna om gängbrottsligheten. För några år sen sa man aja baja till en tonårsmördare. Nu ska hen låsas in 15 bast.
Jag frågar mig ofta om just svensken har extremt långsam fattningsförmåga, eller om politikerna för länge sen sådde ett frö som säger att ”regler är blott regler och ingenting att bry sig om”.
Jag har inte fått svar.
Oj då. Flygbolagen kommer att ta bagagefrågan ”på största allvar”! De kanske rentav ska ”se över sina rutiner”?
När människor slutar bry sig om regler, lagar och förordningar och detta går ut över medmänniskorna är det inte konstigt om politiker- och myndighetsförakt brer ut sig. Med risk för att låta som en paragrafryttare tycker jag att många regler är av godo och gynnar demokratin (men jag är ju 50-talist och uppfostrad till den uppfattningen).
Håller med till 100 %! En välfungerande byråkrati, eller administration, är en viktig del av demokratin. Klara tydliga regler, inget godtycke, tjänstemän som ser som sin uppgift att underlätta för medborgarna. Så fungerar det när det är som bäst och mina trevligaste erfarenheter i den vägen har jag faktiskt från Skattemyndigheten och Kronofogden. Long story, så den ska jag inte dra här, men med deras pedagogiska förklaringar och hjälpsamma vägledning löste sig mina problem.
Det är läskigt hur avregleringen, på så många områden, släppt fram oseriösa aktörer som endast har ett framför ögonen: vinstmaximering! Så trist samhällsutveckling!
Jättetrist, men förväntat. Avregleringar av det slag och i den omfattning som genomförts de senaste 30-40 åren i Sverige förutsätter att alla är ansvarskännande, ärliga och måna om det gemensamma bästa. Jag tänker ofta på mina föräldrar, som hade en gammaldags folkpension av det blygsamma slaget. De kunde ha fått kommunalt bostadstillägg, men ansökte aldrig, eftersom de tyckte att de klarade sig ändå och då skulle de såklart inte belasta samhället med den kostnaden.