”Här på orten finns åtskilliga föreningar av olika slag” skriver farfar i ett brev till sin bror i USA. Han och farmor var aktiva i Freds- och skiljedomsföreningen och framförallt i nykterhetsrörelsen IOGT. De var inte religiösa, men såg frikyrkorna liksom nykterhetsorganisationerna som frihetsrörelser, vilket de ju var en gång i tiden. Farfar var inte politiskt aktiv, men sympatiserande med ”venstern”, vilket då var liberaler och socialdemokrater. Så här beskriver han ett möte i Folkets Hus, med agitatorn Kata Dahlström som föredragshållare:
”På annandagen voro vi till Folkets hus och hörde på Kata Dahlström som höll ett gediget föredrag hufvudsakligen gående ut på att arbetaren bör skaffa sig bildning och söka dana sin karaktär för att med framgång kunna framföra kampen för sina medborgerliga och mänskliga rättigheter. För att kunna få någon tid att skaffa sig denna bildning och kunskap borde arbetstiden afkortas till 8 timmar hvadan alltså normalarbetsdagen vore vårt första mål; vårt andra mål vore gemensam bottenskola för såväl fattigmans som rikemans barn, hvilken skola dock borde höjas öfver nuvarande folkskolas plan till elementarläroverkens.”
Åtta timmars arbetsdag och grundskola. Bra idéer, som tog lite tid att genomföra.
Nöjeslivet i Horndal ordnades på den tiden i stort sett i de olika folkrörelsernas regi. Dans i Folkets hus eller Folkparken, midsommarfirande, julfester och påskfester. Konserter, körsång och amatörteater inom alla de olika föreningarna, utflykter till trevliga platser i omgivningarna med brännboll, ”sista paret ut” och andra tävlingar. Schack-klubb och målarcirkel.
Här är en odaterad bild från Karlshem, troligen från 1930-talet. Kanske IOGT-logen ”Verksam” på utflykt, men det kan också vara något annat sällskap, men knappast släktträff, eftersom det är få personer som jag känner igen. 
En påpasslig fotograf har fångat fototillfället, även den officiella fotografen. Farfar i korgstolen, farmor intill och eventuellt några av syskonen Englund i mitten.
Det finns ett beslut om utskänkningstillstånd från 1918 för C. E. Englund, för ”kokadt kaffe samt andra tillagade alkoholfria drycker”. Jag har ingen aning om varför, men en förklaring skulle kunna vara att de olika föreningarna som ibland samlades i Karlshem naturligtvis måste ha kaffe och det hade farmor och farfar inte råd att bjuda på. Men om man ska ta betalt för kaffe ”eller andra tillagade drycker” måste man sannolikt ha tillstånd.
Vem vet, kanske tillståndet gäller än? Jag skulle kunna öppna sommar-café här vid sjön Rossens strand.
Så rolig läsning! Vilken nybyggaranda som även arbetare och bönder som inte emigrerade till USA tycktes ha; allt folkrörelsebyggande var ju verkligen ett samhällsbyggande – ett byggande av ett bättre samhälle. Historien blir så levande i det du skriver, som din farfars kommentarer om Kata Dahlströms föredrag! Jag längtar redan efter nästa del!
Tack! Ja, alla dessa byggnader! De var ju nödvändiga till en början, eftersom ingen vågade upplåta lokaler till allt detta som betraktades som ”omstörtande verksamhet”. Men med tiden blev det nog mer en fråga om att det var praktiskt och trivsamt med egen lokal. IOGT hade en stor egen byggnad i lilla samhället Horndal. NTO också. Och missionskapell, Elimkapell, pingstkyrka och jag vet inte allt. Plus scoutstugan. Mycket driv och framtidstro!
Journalisten Gunnela Björk har skrivit en mycket intressant bok om Kata Dalström
och i den finns förklaringen till att Kata fått den långa vägen genom Bångbro uppkallad efter sig. Hon växte nämligen upp i det samhället.
En annan som har samma ortsursprung är Helmer Linderholm. Jag rekommenderar hans böcker, de finns säkert i nåt bokmagasin. Kan också tipsa om att Hjulsjö Bokhytta öppnat för sommaren men de har mycket begränsade öppettider lördagar och söndagar fram till en bit in i augusti. Jisses vad med böcker och där kan man också träffa Barry om man har tur.
Gunnelas bok är verkligen så läsvärd. Mycket välresearchad och trevligt skriven.
Tack för tips om bokloppiset – det blir nog en vända dit i helgen!
Det som betraktades som omstörtande verksamhet var ju egentligen uppbyggande verksamhet, det som pågår nu är nedmonterande verksamhet och det är så sorgligt
Ack ja, så sant, så sant. GRRRRR…
Jag funderar på vad mannen som står med rumpan mot sjön håller på med, håller han på att ta kort på gruppen med folk när ”våran ” fotograf kommer och stör? Några av personerna ser distraherade ut.Det set ut som några svarta pinnar vid mannens knän, kanske stöd på en kamera?
Förlåt, läste inte ordentligt, ser att det står nåt om fototillfället nu
Just prexis. Det ser ut som en ganska komplicerad kamerautrustning som den ”riktiga” fotografen har. Man blir ju nyfiken på vad sidofotografen använder. Och vem det är. Jag tycker mig skymta pappa Martin i mängden; annars brukade det ju vara han som var bakom kameran i alla lägen.
Är farfar Martin den som står lite till vänster om korgstolen och tittar mot hemlisfotografen ?
Möjligen, men jag tycker inte att han är sig riktigt lik. Skulle kunna vara Evert. Eller rentav Erland. Och i så fall är det nog Martin bakom kamera 2.
Från farfar i korgstolen och till vänster farmor, Evert, Ellen? Erland tror jag. Pappa som osynliga fotografen men var är Alice?
Alice är nog i Grönsinka och jobbar. Och Ellen är nog snarare en look-alike.
Bottenskola var ett roligt ord, vad kom sen, toppenskola? Jo jag förstår precis vad som menas, grundskola. Vilken bra idé att öppna sommarcafé och ståta med ett tillstånd anno….nånting,. fniss. Räkna dock inte med någon större lönsamhet, däremot säkert massor av trevliga gäster!
Ja tanken på sommarcafé är ju lite kul, om inte annat för att testa hur tillståndsgivande myndigheter skulle ställa sig till det där gamla tillståndet. Men sedan infinner sig ju eftertankens kranka blekhet. Och jag drar mig till minnes ett sommarjobb som servitris på ett café med en lika sluttande tomt som vår. Det var rätt jobbigt och då var jag ändå ung och stark!
Du får ha en egen piga/medhjälpare som ränner uppför backen medan du bara sköter uppläggningen på brickor?
Jag undrar om dagen ungdom verkligen vill ta sådana sommarjobb. Och med tanke på att lönsamheten troligen inte blir något vidare är det nog jag som måste ränna upp och ner för backarna.
Café, vilken utmärkt idé! Du kan ha begränsade öppettider och servering på den plana delen av tomten. Historia och sevärdheter kryllar det ju av i området.
Tack för boktips hyttis och inspiration till att läsa mer Karin!
Det har du rätt i Pysse. Jag har numera en fixad altan bakom huset där åtminstone åtta cafégäster får plats. Sen går det att sprida ut lite bord och stolar på gräsmattan. Hmmm… tål att fundera på!
Vilken härlig släktkrönika du visat oss – och vilken fin handstil din farfar hade. Ett nöje alltihop att få ta del av. Tack!
Tack Margareta. Ja farfars handstil är något jag gärna hade velat få överta. Nu får jag nöja mig med huset och ladan.
Rolig läsning! Önskar att jag hade lika mycket brev och dagböcker från mina förfäder.
Om du öppnar café kommer jag och fikar. Gör det!
DET var ju ett mycket starkt skäl att öppna café!
Folketshus och folketspark, känner igen det från min barndom och ungdom i små orter.
Tänk att de fick uppleva att lyssna till Kata Dalström, det skulle jag också velat göra. Hon hade mycket att komma med.
IOGT också välkänt, även om jag inte varit med. Det existerar fortfarande i mitt lilla samhälle.
Skön söndag!
Folkets hus och folketspark betydde mycket på de mindre orterna tror jag. De förmedlade ju kända artister, både svenska och utländska, till hela landet. För att inte tala om hur viktiga de var som träffpunkt för traktens ungdomar. Synd att det inte verkar finnas så värst mycket kvar av det nätverket, tycker jag. Samtidigt som jag hoppas att jag har fel.
Jamen, det är ju bara att slå upp dörrarna för caféet nu. Du har ju tillståndet fixat. Ett så gammalt och gediget kan väl ingen säga nej till. Tack för härlig läsning. Igen!
Tack Karin! Visst är det frestande att testa myndigheternas flexibilitet när det gäller utskänkningstillstånd …
Vilka fina tidsdokument du har i den ägo från tiden då så mycket gjordes TILLSAMMANS. Att agera tillsammans ger styrka.
Ja, det är tankeväckande att läsa om allt som man åstadkom, föreningsvägen. När man inte fick hyra lokaler för sina sammankomster – ja då byggde man egna. Man ordnade studiecirklar, samlade till egna bibliotek, skötte i stort sett all kulturverksamhet och nöjesliv i de olika sammanslutningarna.