Av förra inlägget att döma skulle man kunna tro att jag har varit ute och rest. Och det har jag ju – med nöd och näppe. En akvarellkurs med Johan Ramberg i Lentas på Kretas sydkust. Eftersom jag måste gå upp VÄLDIGT tidigt bokade jag telefonväckning, dvs en levande människa lovar att ringa klockan 04.30 nästa dag och väcka mig. Kostar 50 kronor, men det kan det ju vara värt för man kan ju inte bara lita på digitala väckningsanordningar. Jag lade mig i god tid och stängde som jag brukar av ljudet på telefonen för att inte bli störd under natten…
Klockan fem vaknade jag alldeles av mig själv och hade tre missade samtal och tre sms från telefonväckningen. Shit! Dubbelshit!! Jag hinner inte, tänkte jag först, men så tänkte jag om. Det är värt ett försök. Tunnelbanan börjar gå 05.13 från min station, och planen var att ta första tåget. Det missade jag, men jag hann med nästa och sedan Arlandabanan så att jag kom fram till min gate när de började prata om att nu måste vi nog stänga efter dig. Så mitt andra smarta restips är: Stäng INTE av ljudet på mobilen om du har beställt telefonväckning!
Det var en fin resa och en bra kurs. Tema förenkling, förenkling, förenkling, ljus och skugga och de kretensiska färgerna.
Vi gick upp till de gamla lämningarna efter ett Asklepiostempel, dit folk vallfärdade för 2500 år sedan för att bli botade från sjukdomar.
Vid stranden i Lentas ligger ruinerna efter den gamla akutmottagningen där man tog emot och bedömde vilka som kunde vara lämpliga för behandling.
Det rena vattnet från det naturliga källsprånget var en viktig del av behandlingarna. Källan togs sedermera över av en läskedrycksfabrik och är inte längre i funktion.
Men man kan krypa in i den gamla ingången och känna lite tvåtusenåriga vibbar.
Som sagt, förenkling.
Och så de kretensiska färgerna, som ju är väldigt mycket vitt papper, blått och jordfärger. Bränd och obränd umbra, bränd och obränd sienna, ultramarin, cobolt och cerulian. Det är allt man behöver ha med sig till Kreta.
Du är för kul ! Stänga av telefonen efter att du har beställt telefonväckning, haha…
men det gick. Du hann med!
Om jag ska ha någon favorit bland allt det fina du visar så blir det två favoriter, de två sista med de kretensiska färgerna. Det där är Kreta mitt i prick!
Jodå, jag tar tipset till mig! säger Karin som också brukar stänga av telefonen till natten.
Lite kortslutning i hjärnan där, är jag rädd. Eller en blandning av rutiner från förr och nu, för den gamla sortens fasta telefon stängde man ju inte av på natten. Senast jag beställde telefonväckning var nog före mobilernas tid.
Jag är glad i alla fall att jag hann för det var en nyttig kurs för mig, som riskerar att hamna i försiktigt småpetande om jag inte ser upp.
Så fina bilder, och färger som är Kreta – oj, vad jag önskar att fler än vi som följer din blogg fick se vad du kan! Välkommen hem till våren.
Tack Margareta! Ja, jag hann hem lagom till ett blommande körsbärsträd utanför balkongen! Jag reste till ett lite varmare Kreta och när jag väl kom hem var det varmt här också. Fin målarmiljö på Kreta med havet och bergen och som sagt, färgerna.
Men kära nån! Jag hade förmodligen blivit totalt handlingsförlamad och satt mig ner och storgråtit istället för att sätta fart! Men resan var ju en succé iaf av dina bilder att döma. Den blå målningen med glittrande vatten är helt ljuvlig!
Jag stänger aldrig av ljudet på mobilen, den ringer ytterst sällan!
Ja, det var ju väldigt mycket chansning det där och det var på håret att jag hann med mitt flyg. Det var faktiskt tack vare en snäll tunnelbaneförare som det gick vägen. Han hade redan ropat ut avgången och skulle stänga dörrarna när han såg mig överst på den långa trappen ner till perrongen, med min resväska. Han hejdade avfärden och väntade in mig.
Den blå målningen med glittret är nog en av de snabbaste som jag gjorde på kursen, vilket visar att det lönar sig att inte vara så petnoga!
Så typiskt, man stänger av ljudet av ren rutin, låter som något jag skulle kunna göra. :)
Fint att du lyckades komma i tid iallafall, och Kreta är ju bara sååååå fint.
Ha det bäst nu.
Tack! Det är trösterikt att du tycker att det inte är fullständigt obegripligt att man kan göra något sådant! Och visst var det värt en stressig ivägkomst, för Kreta var på sitt bästa humör, med milda vindar och vackra vyer.
Vilken häftig resa och dramatisk så det förslår. Himla tur att du hann med och
Att det blev så bra. Kreta och Lendas är verkligen fint, inte turistiskt, god mat och havet med sina färger och bergen. Lite pirrigt med bussfärden från flygplatsen. Ma sitter med hjärtat i halsgropen. Jag minns min resa som din, men du målar oändligt mycket bättre.
Underbara bilder. Hoppas du tog med dig av deras honung. Och att vi ses. Kram. Kristina
Mycket dramatik! Även bussresan från norra till södra ön, på serpentinvägar, där bussen var lite för lång och inte riktigt klarade de snävaste kurvorna utan att skrapa i bergväggen, eller att köra ut farligt nära avgrunden…
Tyvärr fick jag inte med mig mer än en liten, liten honungsburk, som en fingerborg, ungefär! Ses! Kram!
Usch, jag har också varit väldigt nära att missa flygavgångar, två stycken närmare bestämt. Båda gångerna fick jag ett stresspåslag som fortfarande ger mig ångest när jag tänker på dem. Ena gången skulle jag flyga till Paris från Arlanda och försov mig. Andra gången skulle jag flyga hem från Kreta med min då sjuåriga dotter. Vi satt i godan ro och åt middag på en taverna eftersom min klocka hade stannat. Båda gångerna hanns flyget med men det var riktigt jobbiga upplevelser.
Ja hjälp vilken stress det är att upptäcka att man försovit sig och – kan jag föreställa mig – att klockan stannat! Jag försökte (och lyckades någorlunda) intala mig att nu genomför jag detta som ett litet experiment: Hur knappt om tid kan man ha och ändå hinna med planet? Och att om jag missade det, skulle jag ta mig en intensiv målarvecka därhemma och låtsas att jag var på Kreta…
Turligt nog hann jag med planet och slapp lajva en Kretavecka i Skarpnäck!
Äntligen riktig konst!
Ös på!
Ja, ja, jag vet … det jag visat hittills har knappast varit konst. Och jag har verkligen en bit kvar, men det roliga med akvarell är ju 1. att det är så jäkla svårt och 2. att man lär sig hela tiden.
Oj, inte så bra att stänga av ljudet när man begär samtal. Tur att du vaknade i alla fall och dessutom hann med flyget.
Underbara målningar!
Trevlig pingst!
Rätt korkat, men jag skyller på rutinbeteende.
Tack! Och tack detsamma!
Det lät som en trevlig resa. Vår yngsta dotter ska dit nästa månad.
Fina målningar & bilder.
Kram, Bosse
Väldigt fin resa och en mycket charmig liten ort. Kul att dottern ska dit!
Tack!
Bra exempel på vikten av att inte ge upp! Och vilka målningar. Jag säger som alltid: när blir det en utställning?
Lite så tänkte jag. Om jag försöker kanske det funkar. Om jag INTE försöker är det ju helt och hållet kört.
Mnjae, utställning. Kanske. När jag får riktigt gott om tid någon gång. Jag ser häpet hur akvarellkompisar ordnar den ena utställningen efter den andra. Hur hinner dom?