För ett tag sedan slängde jag ett par hundra målningar som bara låg och tog upp plats. Borde jag inte försökt att förbättra dem i stället? Är det inte ett förfärligt resursslöseri att slänga all denna färg som gått åt, alla dessa fina akvarellpapper? Nej, jag insåg att högen med kasserade målningar hindrade mig från att måla nytt. Bättre då att slänga dessa bromsklossar!
”Du kunde ju gjort bokmärken av dem!” säger mina akvarellkompisar. Jodå, några vackra färgytor har fått bli födelsedagskort och sånt. Men det handlar alltså om en sammanlagd yta på bortåt 200 kvadratmeter, så bokmärkslösningen var liksom ingen bra idé.
Jag gick dock igenom dem innan jag slängde och kollade om det fanns någon liten bit här och där som kanske kunde få vara kvar. Det är ju med målningar som med texter – det ofta blir bättre när man skär bort.
Nu har jag hängt om min lilla akvarellvägg i köket, där jag brukar hänga upp mina alster, allteftersom årstiderna eller humöret skiftar. Minimålningarna får vara med.
Svårfotograferat, eftersom några av bilderna har glas eller plast som blänker lite irriterande. Alla har varit större, eller mycket större.
På den här har jag bara skurit bort ungefär en tredjedel, för att få lite bättre balans.
Den här minibilden har varit en målning på helark, dvs 56×76 cm. Den var murrig och tråkig, men jag sparade ändå denna lilla bit med något som ser ut som olivträd.
Jag har hängt upp den utan glas, för jag vet att jag kommer att vilja fortsätta och dutta lite då och då.
Kanske ska jag försöka få till en bättre kontrast i den? Den skulle må bra av lite mera liv i de där trädkronorna. Kanske behövs det lite mer färg i förgrunden? Då går det ju inte att ha glas i vägen, när det kliar i fingrarna.
Nästa ”redigeringsprojekt” som jag tänker ge mig på är att plocka fram gamla målningar som jag varit någorlunda nöjd med. De såg rätt OK ut för ett par år sedan, men, men … Där finns en mycket stor förbättringspotential, vill jag lova!
Den nedre i mitten med mörk ram gillar jag jääättemycket! Ja allihopa men den är extra fin! Jag gillar akvareller mer än olja, det ser så ”tjockt” ut.
Vad kul att du gillar den! Jag tycker det blev ett bra ljus där sjön (eller isen?) reflekterar tillbaka på den skuggiga bergssidan.
Jag är ju som du vet lite hooked på akvarell, men jag har kommit på att det går att måla med olja (som numera är vattenbaserad) så att det nästan blir som akvarell. Nej, jag ska nog inte ge mig in på nya material, men lite frestande är det allt …
Vilken spännande sysselsättning du håller på med! Jag har aldrig ens tänkt tanken på att man kan stycka gamla målningar som man kanske inte är så där helt nöjd med. Resultatn blev ju himla bra. Jag som bara fuskmålar undrar var jag ska göra av mina tavlor när hälften av väggarna nu försvinner då jag istället för ett rum och kök kommer att bo i ett rum inklusive kök så två väggar liksom bara försvinner. Tänkte faktiskt fråga mina kära grannar om de är intresserade av att ha ett minne från mig, i så fall skänker jag dem varsin tavla. Alla kanske inte nappar men ett par kanske får nytt hem.
Målningen med det glittrande vattnet är så fin! Du skulle ha fotat före- och efter, bara för att visa skillnaden!
Vilken generös idé att ge grannarna målningar som du inte har plats för! Några kan du ju spara också, för det är alltid nyttigt att ha en lite ”historik” över målandet, även om den förpassas till vinden eller någon garderob.
Och visst borde jag ha tagit ”före-bilder”! Det glömmer jag ALLTID och blir lika arg på mig själv, varje gång.
Jamen vilken bra idé!
Investerade i snöskottningshjälp ett år med ett par hemstickade vantar.
Nästa år en vacker bok om slagg.
Om jag nu månne ska plocka fram en vacker älgtavla och kila
över till grannen med nån gång i oktober -23 så att jag får både
sandat och skottat och bilen avsopad.
Så mycket värt med gåvor och gengåvor, tjänster och gentjänster, eller gåvor och gentjänster. Du har ju ett bredare register än jag, när du kan sticka och virka. Till exempel dina stora värmande sjalar som är mycket uppskattade i stugorna Horndal. Min repertoar är lite mer begränsad och det går ju inte att lägga beslag på alla väggytor i folks hem.
Man kan använda sånt papper till bokbinderi …
Ska kolla med min bokbindande syrra. Kanske 300-gramspappret fungerar, men det verkar lite lurvigt och bräckligt. 640-gram går inte att böja, inte ens i blött tillstånd, så det är not lite svårhanterligt misstänker jag. Men värt att kolla ändå – tack för tips!
Nu har jag konsulterat min bokbindande syrra som svarar:
Ja akvarellpapper funkar i bokbindning, funkar nog till allt där fantasin inte sätter stopp. Här har Emmas kompis Kakan använt vad hon kom över https://folkochblomster.se/
Så är det nog. Problemet sitter snarare i mitt huvud. Jag vill inte SE de där eländiga akvarellerna, jag vill inte riskera att stöta på dem igen, jag vill inte leva med kunskapen att de kanske hamnat som bokomslag och att jag kanske kommer att konfronteras med dem igen. Men jag gör gärna andra, snyggare akvareller om någon vill använda som bokomslag!
Tur att du tog ditt förnuft lite till fånga och fixade till den sköna konsten så den fastnade på din köksvägg! Bra gjort bästa konstnärinnan!
Ja till sist tog någon slags sentimentalitet överhanden och ett par tre procent av produktionen fick vara kvar!
Så fin akvarellvägg!
Måste varit svårt att slänga dina verk, men huvudsaken vara att du tog det beslut som var bäst för dig.
Fortssatt trevlig söndag!
Tack!
Jo det lättade betydligt när jag blev av med de där stora buntarna med kasserade målningar.
Nu har Karin blivit tokig! Slänga sina gamla målningar. Ring 112, ambulans! Nu är det bråttom. Hoppas det är kort väg till intensiven!
Jag förstår din tanke: De bromsar nya verk. Men så tänker du i dag. Om ett år kan du vakna och känna: Åh, vad jag skulle vilja se hur jag målade för några år sen!
Då är det bäst att somna om igen.
Lugn, bara lugn! I ett av högskåpen i köket förvarar jag några hundra målningar som jag inte slängt eftersom de är intressanta misslyckanden, eller till och med målningar som jag tyckte var godkända när jag målade dem. Hela historiken från mina sju år som akvarellmålare (oj, sju år – jag som fortfarande anser mig vara nybörjare!) är bevarad. De slängda målningarna var misslyckade från början och fortsatte att vara det trots många räddningsförsök, så de skapade bara dåligt självförtroende och olust. SÅ skönt att slippa dem!
Vilken fin vägg du har med de akvareller du just nu vill ha kvar – och vilken rolig idé att lämna någon utan glas, för att kunna dutta vidare – heja, Karin – tycker myckeet om de allra flesta av de målningar du gjort och jag sett…
Tack Margareta! Det är ju totalt vanebildande, det här med akvarell och när målarlusten slår till, kan man ju inte krångla med att montera bort glas och ram!