Schimpanserna är så att säga Furuviks signaturdjur. Man har haft ett samarbete med den kända chimpansforskaren Jane Godall och de anställda har ofta en nära relation till schimpanserna.
Häromdagen rymde några schimpanser från sitt hägn. Nu är tre av dem skjutna till döds – eller som man valt att uttrycka det i ett pressmeddelande: ”Tre av våra sju schimpanser har idag gått bort.” En är skadskjuten och ytterligare någon eventuellt fortfarande på rymmen.
Schimpansrymlingarna har satt igång en nyttig diskussion. Ska man alls ha djurparker?
Ja, säger många. Framförallt för att kunna rädda utrotningshotade arter och se till att de kan återvända till sina habitat och föröka sig. Nej, säger djurrättsaktivister. I alla fall inte som vi har det nu. Gärna insatser för att skydda arter som är på väg att dö ut, men inte som underhållning. Inga besökare, bara bevarandeinsatser.
Ju mer man grubblar på detta desto rimligare verkar det att inte spärra in djur i onödan för vårt höga nöjes skull. ”Men barnen då” invänder någon. ”Det är ju så spännande för dem med djuren.” Förvisso, men mina erfarenheter säger att det är lika spännande för barnen med möss, hundvalpar eller harar.
Och just som jag funderar över detta ser jag en skylt på tunnelbanan där organisationen Djurens rätt föreslår att jag ska skänka ett bidrag så att grisarna får överleva julen. 
Där slår det slint i min skalle. Ska man i så fall bara ha grisarna som sällskapsdjur? Är inte det väldigt slösaktigt? Det pågår redan en diskussion om det rimliga (eller orimliga) i att tråla upp småfisk ur världshaven för att göra hund- och kattmat av dem. Ska vi dessutom lägga oss till med grisar för nöjes skull.
Jag unnar grisarna ett bra liv och jag misstänker att de troligen inte skulle finnas alls om vi skulle sluta äta skinka. Vilket kanske är en bra idé i långa loppet, med tanke på klimatet och jordens resurser.
Om någon uppfattar det här inlägget som att jag är lite kluven och vankelmodig är det helt rätt uppfattat!
Jag har läst om de där stackars förvirrade schimpanserna och har haft samma funderingar som du har. För inte så länge sedan var det en orm som tog sig friheter för att återkomma till det lugna, säkra.
Vankelmodet är konstant även hos mig men det finns djurhållning och djurhållning. Grisen, kossan, fåret, hönsen etc är nyttodjur och kan leva som glada ända tills det tar slut. Vi behöver skinn, vi behöver mat, vi behöver naturgödsel etc.
Det är skillnad på att ha djur från totalt andra miljöer i fångenskap även om det också är en nödvändighet ibland för deras överlevnads skull att vara i fångenskap. Ingen lätt nöt att knäcka detta, hälsar den fortsättningsvisa vankelmodiga, din namne, här på ön i södra Atlanten.
Det började ju med att man insåg att det var FÖR plågsamt att se olyckliga kedjade elefanter på Skansen. 1984 försvann den sista isbjörnen från Skansen. Sedan försvann nog några andra djur också, som jag inte har koll på. De som finns kvar har någorlunda bra utrymmen. Men ändå …
fortsättningsvis…och inte visa. ;)
Men tillsammans är vi kanske fortsättningsvisa?
Det sorgligaste exemplet på instängda djur upptäckte vi när G och jag var i Las Vegas och bodde på MGMs jättestora hotell. I ett stort skyltfönster inomhus trodde vi att lejonet som låg där var ett uppstoppat exemplar men det var ett livs levande lejon som låg där och tittade trött på oss. Tufsigt och blackt i färgen och det var säkert ganska gammalt.
Hur i all världen kunde de ha djuret så instängt? Personalen förklarade att det bara var på vissa tider som lejonet låg där för att påminna om den symbol som företaget lagt sig till med en gång, sedan motades det ut i ett större hägn och fick mat.
Vi tappade helt lusten att ge oss i kast med spelmaskiner och andra s k trevligheter. Blev bara ledsna och modfällda.
Ja det förstår jag, att ni tappade lusten! Vilken deprimerande ”reklam”. Vilken idiotisk idé till att börja med.
Skansens inriktning på nordiska djur i större inhägnader är ju ett steg åt rätt håll men inte tillräckligt. Kolmården är ju snäppet bättre, men, men … Jag tror att djurparkerna kommer att omvandlas rätt rejält de närmaste årtiondena.
Jag reagerade på att de genast måste skjutas för att det inte fanns tillräckligt med bedövningsmedel. Borde inte vara jättesvårt att få tag på lite mer. Sen kan man tycka att det är en bra grej att ha på lager, farliga djur kan ju bli akut sjuka, behöva sövas och undersökas. Sen uppfattade jag det som att de inte var ute och drällde på byn utan fortfarande på en begränsad yta.
Jag har sett en deprimerad elefant på London Zoo för 25 år sen och jag glömmer den aldrig. Så sorgligt att se! Efter det har jag lite svårt för djurparker men tycker arbetet att skydda olika arter är viktigt.
Ja barnen ja, en gång följde jag med en kompis och hennes två små barn till en djurpark och stod och tittade på girafferna. Lillkillen satt i sin kärra och klappade överlycklig i händerna ty en humla hade tagit en paus mitt framför honom i kärran. Jag tror inte ens han uppfattade girafferna.
Det är ju många bud om vad som hände och varför. Först sa man brist på bedövningsmedel, sen att det inte alls var det som var skälet utan helt enkelt bara att de är ”för farliga”.. Det blir nog många turer till med utredningar och diskussioner.
Jag är ju tillräckligt gammal för att ha upplevt den där Skansenelefanten och det var inte kul. Den gick omkring på en betongplatta, med en kraftig kätting om benet, bakom ett stängsel. En mycket sorglig syn. Och när jag jobbade som färdledare i Östafrika träffade jag en farbror som jobbat som elefantskötare på Skansen! Han var också väldigt glad att de inte längre har elefanter där och han sparade ihop för att kunna åka på safari då och då för att se elefanter i sin rätta miljö.
Nordens ark är väl (finns den kvar?) den sortens djurpark som är befogad. Men annars tycker jag nog att vi klarar oss utan djur i bur.
Minns att lill-Skansen var populärt bland barnen.
Och på tal om humlan här ovan, kom jag att tänka på en mormor i bekantskapskretsen som frågade sitt barnbarn (i förskoleåldern) hur besöket på Naturhistoriska riksmuseet varit. Varpå barnbarnet lyser upp och säger att de fanns så gulliga nyckelpigor där!
Margaretha
Ja, Lill-Skansen var mycket populärt och där fans – såvitt jag minns – inga exotiska djur alls. Mer som en 4H-gård.
Och barn fokuserar ju på sitt alldeles egna sätt. Som barnet som (alldeles för tidigt i livet, tydligen) fick ett fint guldhalsband i en ask med rosa bomull. Ungen lyfte förtjust upp bomullen och utropade att det var precis vad hon önskade sig till den lilla minsta docksängen.
Djur i bur är inte så roligt alla gånger. Men jag tycker att barn behöver växa upp med en nära kontakt med djur, det tror jag gör att man senare i livet får en bättre förståelse för hur både djur och vi människor fungerar. Har själv haft förmånen att växa upp med djur som min mormor hade, både grisar och kor och naturligtvis hade vi katter. Man får som ung lära sig att uppskatta glädjen när det föds nya djur men också lära sig att hantera sorgen då de dör. Kan vara jobbigt men det är en nyttig lärdom att ha längre fram i livet. Om man ska rannsaka sitt eget samvete med alla kaniner jag haft under min uppväxt så har jag i alla fall i minnet att vi inte hade de instängda i bur mer än nödvändigt. Vi hade möjligheten att låta kaninerna ibland springa fritt men även i större inhägnader än en liten bur. Jag och en kusin hade som mest 28 kaniner en sommar så det var nog att betrakta som stordrift för vår ålder på den tiden.
Hur ska vi göra för att barn ska få möjlighet att umgås med djur under sin uppväxt? Det är ju ganska lätt för de som växer upp utanför storstan men stadsbor behöver få samma möjlighet. Museer kan vara en möjlighet med uppstoppade djur och sedan ”safari” med besök ute i naturen som ger en riktig känsla för hur djuren lever. På tal om museer så är det ”återvinning” på gång här uppe i norra Dalarna. Rovdjursparken i Orsa Grönklitt är på avveckling men vissa delar kommer att återuppstå i Siljansfors Skogsmuseum. Det är flera av de uppstoppade djuren som kommer att få ett fortsättning i Siljansfors, ett bra exempel på återvinning och även nya möjligheter för besökare i framtiden.
28 kaniner! Och VAD hände med alla dessa kaniner när vintern nalkades, kan man undra.
Jag är ju uppväxt med ett visst mått av hemlighetsmakeri, när det gäller våra husdjurs vidare öden. Grisen på sista bilden i inlägget ”flyttade till Skåne” på senhösten, enligt mina föräldrar, eftersom den hade släktingar där. Och kaninerna skuttade till skogs och bosatte sig troliga på det närbelägna berget Klinten. Att min fina vita kaninpäls och pälsmössa hade något med våra kaniner att göra insåg jag först i vuxen ¨lder.
Vi har ju varit på Orsa Rovdjurspark några gånger. Det var beklämmande även om djuren hade så stora häng så man ibland inte såg skymten av dom. Men alltför ofta såg vi djur som gick fram och tillbaka ett par meter utmed stängslet, uppenbart ångestfyllt beteenden. Kamtjatkabjörnen ville bara UT!
En dag efter sista besöket kunde vi läsa i lokaltidningen att björnhanar försökt bryta sig in till de sexiga honorna.
Nu har Rovdjursparken i Orsa stängt, av ekonomiska skäl. Man kan tolka det så att den tilltänkta publiken har sagt sitt.
Det är ju en effektiv metod, att besöksvägra när det är för deprimerande med de tillfångatagna djuren. Bra att Rovdjursparken stänger ner, tycker jag, för precis som du säger är det ju ofta två val som gäller: antingen ser man inget alls, eller också ser man djur som inte mår så bra.
Jag är också kluven.
Om man ska visa djur, så ska de ha gott om plats och få det de behöver, annars inte.
Även bondgårdsdjur ska ha det bra under sin tid på jorden, sedan kan vi äta upp dem. Detta lärde mig jordnära lantbrukare. Ibland blir det lite väl långt mellan storstadsbor som lever långt från naturen och ”på landet människor” som lever nära naturen och djuren. Lyssna mer på bönderna, de har generationer av erfarenhet.
Trevlig adventshelg!
Jag tror (eller hoppas i alla fall) att vi går mot lite bättre hantering av våra tamdjur. Jag minns hur utskrattade och hånade vi svenskar blev i EU när vi föreslog regler för djurtransporter. Det dök upp skämtteckningar på grisar som åkte limousin till slakteriet … Nu finns det i alla fall någon sorts grundkrav på hur den hanteringen ska gå till.
För att inte uttrycka mig vankelmodigt:
* stäng djurparkerna
* käka gris med gott samvete
* sluta tråla fisk till odlade djur
* sluta säga ”har gått bort” vid alla former av död
Sonen fattade ingenting när han första gången hörde uttrycket ”gått bort”. Hans kompis berättade att hans morfar hade gått bort. Jaha!? Vart då!? Han kommer väl hem så småningom!? Det blev väldigt rörigt för honom när vi sen skulle på ett kalas och jag sa att jag bara skulle köpa en ”gåbortblomma”. Han såg sååå förvirrad ut och frågade varför jag såg så glad ut. Jag förklarade att det var för att vi skulle gå bort på kalas. Han lyfte uppgivet på axlarna och sa- men att det ska vara så svårt….
”Gåbortblomma!” HJÄLP! Ska vi ha ihjäl någon eller ska vi gå på begravning?
Mitt vankelmodiga svar blir:
* stäng djurparkerna som inte fungerar som arträddande reservat
* käka bara gris om den fötts upp under rimliga villkor
* enig om trålandet
* enig även om gå-bortandet
Minns nu en gång då vi var på Skansen och det fortfarande fanns isbjörnar där. De gick fram och tillbaka, fram och tillbaka och fick liksom ingen ro. Så ledsamt och illa det var för dom att vara fångna.
En händelse som gjorde stort intryck på mig var när jag en gång vid mycket unga år fick höra talas om en liten flicka som kommit för nära inpå isbjörnshägnet och blivit indragen där och nästan uppäten. Jag minns inte nu om hon klarade sig med livet i behåll men det var för mig en hemsk berättelse som satt kvar i sinnet i många år.
Ja, det där stackars isbjörnarna! De har dykt upp i en och annan roman som metafor för olycklig instängdhet och rastlöshet. ”Som isbjörnarna på Skansen”, något som alla fattade innebörden av för ett par årtionnden sedan.
28 kaniner i mitten i slutet av 50-talet var nog rätt mycket för vår ålder, men det var stor omsättning. Vi sålde de flesta för 2-3 kr/st men några slaktades av en granne som var slaktare och det blev mat. En stor hona som vi sålde fick vi hela 5 kr för och då blev det mycket kola i affären. En och annan rymde säkerligen och försvann på det viset. Den sista kaninen gick lös på gården även under vintern och varje morgon kom den fram till trappen och ville ha mat av oss när vi kom ut. Den försvann under senvintern och hade trolige blivit offer för en räv eller något annat rovdjur. I dag kanske det verkar rått och brutalt av oss med uppfödning och slakt men på den tiden var det nog ganska normalt. Vi människor är ju ”rovdjur” som vi beter oss på många områden som vi hanterar både växt och djurliv.
Kaninerna hade det nog bättre än många grisar och köttkreatur i dag. Så det var väl ett ganska bra sätt att skaffa kött. Fem kronor för en stor hona … förstår att beloppet fastnat i minnet, för det var ju en rätt stor peng.
Jag stängde både mina öron och ögon när jag först hörde om denna rymning! Jag blev så himla ledsen, just för att jag har tyckt att det varit viktigt att vi har olika djurraser som vi kan visa upp, för jag har tänkt att då ökar också intresset för att bevara dem. Om man aldrig sett en apa på riktigt kanske man inte känner likadant…
Men samtidigt tycker jag mig märka att djuren i det här fallet verkligen inte har haft ett optimalt liv. de har öppnat både fönster och dörrar för att ta sig ut. Något vill de, bort? Någon annanstans? Jag är lika tvehågsen som du, vet inte vad som är rätt eller fel. Jag har varit på Lycksele rovdjurspark där vi bodde mitt i parken med panoramafönster över varghägnet. Där låg vi i sängen o spanade in vargarna…så spännande! Och ökade definitivt min känsla för det vilda vackra djuret och dess bevarande! Vem vet vad som är rätt och fel…
Så otroligt sorgligt är det! Men jag förstår schimpansernas rymningsförsök, för de gånger jag varit där har de verkar extremt uttråkade. Det är ju inte så långt från vår stuga till Furuvik och jag åker dit ibland med barnbarn. Men varje gång har jag tänkt att schimpanserna ser ut som håglösa ungar i en lekpark som de är för gamla för att kunna ha roligt i.
En vargsafari är kanske lite som en safari i Serengeti? Djuren lever fritt och människorna är där på deras villkor.
GOD JUL!
God jul till dig också!