Ängsbackens skola i Horndal invigdes 1885 och kyrkoherde Pehr A Ljungberg höll invigningstalet. ”I dess höga ljusa salar skall kunskaper och upplysning, bildning och förädling inplanteras ej blott i hjärnan utan ock i hjärtat.” Efteråt blev det middag hemma hos disponent Fahlroth, med tacktal och lyckönskningar, bland annat till lärarna som skulle flytta in i bostäderna på övervåningen. I tacktalet undantogs enligt en artikel i Avesta tidning ”de personer som vid den senaste kyrkostämman uttryckt missnöje över utgifter för pulpeter till barnen och inte unnat dem sittplatser”.
Min pappa gick i Ängsbackens skola på 1910-talet och berättade att det var 63 elever i hans klass. Grannpojken Masapers Emils klass bestod enligt Emil själv av 75 bråkstakar. Det var gigantiska skolsalar och det gick nog att få in 75 pulpeter i ett rum.
Det är lite av ödets ironi att byggnaden kom att bli ett snickeri, på 1940-talet, som huvudsakligen tillverkade skolbänkar.
Mina föräldrar flyttade in på övervåningen och på bottenvåningen fanns Bröderna Englunds möbelverkstad. Ett annorlunda och spännande barndomshem för mig och mina syskon.
Guten Rutsch ins neue Jahr, som man säger i Tyskland, dvs ”God rutsch in i det nya året” och ett bra 2023 önskar jag alla!
Minns ditt fantastiska hem från den enda gången jag var där, du framkallade ett foto av mig som jag fortfarande har kvar… Länge sedan, önskar dig ett gott slut på det här året och ett fint nytt år!
Min fotoperiod minns jag också. Jag tillbringade timmar i mörkrummet, inte minst på sommarlovens långa soliga dagar.
Hoppas du får en fin kväll och ett bra 2023!
Gott Nytt år på er alla.
Detsamma till dig!
Fin bild på Ängsbacken, jag har några minnen därifrån, jag var ju ganska liten när de flyttade. Jag minns utedasset och doften av trä ( eventuellt terpentin om jag inte rör till det). Sen nån lite otäck mörk hall eller om det var en trappa?
Gott nytt år tillbaka! Ska strax trycka en trerätters
Terpentin OCH trä, var det nog. Samt mörk hall OCH trappa. Och en jähättelång korridor på övervåningen. Och en vind som såg ut som en katedral, med stora fönster och fyra skorstenspipor som gick ihop i bågar till den enda skorstenen.
Gott nytt till er alla!
Jaaa nu dök en jähättelåååång korridor upp i minnet.
Och varför tog vi inte mera bilder, på vinden, i verkstaden och i källaren t ex. Men sånt gör man ju inte.
Spännande hus var det och spännande att hålla varmt i de stora rummen med nära i 3 meters takhöjd. Minns att jag stod rak i fönstret när jag stod på fönsterbrädan och putsade fönstren på utsidan och hur tunga innanfönstren var. Fönstermossa eller fönstervadd med eterneller och klisterremsor… Jösses vilken bostad.
Gott nytt år på sig själv du.
PS Choklad, smält och blandad med Creme fraiche blir en helt ok mousse DS
Nära fyra meter! Takhöjden i skolsalarna var 4 meter och i bostäderna på övervåningen 3,80 meter. Inte underligt att det var lite svårt både att få upp värmen ordentligt och att hålla rummen varma hela nätterna. Det blev ju rätt kyligt frampå morgonen…
I brist på choklad att smälta kan man koka chokladsås, som får svalna innan man rör ut den i vispgrädde. Blir också helt OK.
Det här nya året ser väl någorlunda bra ut, hittills i alla fall?
Hej hallå har börjat nya året med att vänja mig vid en ny dator. Microsoft har under hösten varnat och hotat att de inte längre kommer att göra säkerhetsuppdateringar för Windows 8 och lägre nuffror. 10 januari är domens dag men jag har skaffat en ny maskin med Windows 11 i så den ska nog fungera.
Och tänka sig precis som magknipet började tillta stod sonen i dörren i går och sa hej va gör du.
Och så knappade han på nya och rätt som det var fanns den också på vår fiber och efter lite krångel så verkar det fungera (fingrarna i kors).
Fast det här skriver jag på gamla.
Sedan ska man försöka få sina kontakter här och där i världsrymden att förstå att den nya lilla vännen inte än uppfattar vad som sker utan måste få besked om vad som gäller innan allt fungerar. Ack ja, ni känner nog igen läget.
I alla fall hoppas den första dagen på det nya året inte varit allt för besvärlig.
Med alla dessa maskiner som tar över och säger åt oss hur det ska vara – då är det guld värt att ha en son som kliver in och tar ett snack med maskinerna!
Hoppas den nya lilla vännen finner sig tillrätta i pörtet!
Gott Nytt År! Aha du har sysslat med mörker rum, så kul.
Min pappa var flitig fotograf och inredde ett bra mörkrum, med ordentlig ljussluss i det där stora huset. Det fanns ju gott om plats. Med tiden vågade han också släppa in oss barn där, men det var nog mest bara jag som tyckte det var kul att framkalla och förstora bilder.
God fortsättning!
Underbart nyårskort! Måste ha varit fruktansvärt att vara lärare i en klass med 65-75 elever. Men det var väl mycket ris också på den tiden så att eleverna kunde hållas i schack. Och det blev det väl också hemma om läraren klagade.
I min klass i flickskolan var vi alltid 30 elever. Men det var ingen som vågade bråka eller prata, då fick man en varning hem. På den tiden kunde en stökig elev relegeras från flickskolan och läroverket också och det var en fruktansvärd skam för familjen.
De gamla skolbänkarna var mer praktiska än de moderna. Sluttande yta och en låda under bänken där man kunde ha sina saker. Men man slutade ju med dem när man började med undervisning i olika salar som eleverna fick springa emellan.
God forsättning på det nya året önskar
Ingrid
Jag tror kanske att lärarna hade mer respekt med sig på den tiden. Men frågan är ju hur mycket man lärde sig i en klass på över 70 elever.
Min pappa jobbade mycket på att utveckla skolbänkarna så att de skulle vara användarvänliga. En särskild löstagbar behållare i aluminium för bläckhornet, så att det var lätt att göra rent. Ett vertikalt fack på bänksidan där man kunde stoppa in kartboken. De vinklade järnen vid stols- och bordsben var både till för att öka stabiliteten i möblerna och för att göra dem höjbara. Tanken var att en skolbänk skulle följa eleven några år. Och eftersom det är omöjligt att hindra barn från att sitta och vicka på stolarna menade min far att stolarna måste tillverkas så att de tålde det. Mycket robusta möbler i fint björkvirke och med en infälld skrivskiva av linoleum på bänklocket.
Några av dom där små aluminiumburkarna har jag och de är fina att lägga små grejer i. Dessutom tänker jag ofta på Martin när jag flyttar på en sån liten skål.
Precis! Mycket praktiska små burkar när man vill sortera pryttlar av olika slag. Knappar, skruvar, plastpärlor i olika färg till kidsen. Jag undrar var de gjordes. Jag tror att de där ”medarna” till stolarna gjordes i smedjan i Tyskbo.