Bland min pappas alla papper finns en bunt med vykort och julkort. Många helt konventionella, de flesta mellan familjemedlemmar och bekanta och några helt oanvända. Som det här julkortet. Väldigt annorlunda och svårt att tolka. VAD gör den här damen vid den lilla dammen? Håller hon i sin fina julkrans för säkerhets skull när hon tänker luta sig fram för att beundra speglingen i vattenytan? Tar hon sig om huvudet och undrar hur hon ska klara av julen? Eller något helt annat?
Oavsett vad bilden handlar om önskar jag alla en så trivsam och problemfri jul som möjligt!
Välkommen till en ganska stillsam blogg
Här bloggar jag då och då om det som faller mig in. Försöken att göra det regelbundet har jag givit upp, men ungefär en gång i veckan kan det bli. Eller var tionde dag. De senaste åren har det blivit en hel del om akvarellmåleri och det kommer det nog att bli även i fortsättningen.
Läsvärt på andras bloggar
- Äventyret framtiden 0
- Beskrivarblogg 0
- Den skrattande språkpolisen 0
- Embryo 0
- Eva Swedenmarks värld 0
- Frostflickan 0
- Kära blogg 0
- Lena i Wales 0
- Lövestam 0
- Nillas medelålderskrisfrågespalt 0
- Om livet runt alvaret 0
- På livets trassliga bastmatta 0
- Paulas pörte 0
- Professorns ultradrömmar 0
- Timmer och masonit 0
-
Hon tittar i vattenspegeln och undrar om kransen sitter som en den ska. Skulle vara roligt om det fanns en fortsättning på kortet. Kanske hon kastade kransen i vattnet med ett stort plask?
God Jul Karin!
Eller är det rentav Hamlets Ofelia? Nej, jag vill hellre tro på din teori att hon speglar sig för att rätta till kransen.
Ja man kan verkligen undra vad som är det juliga i bilden, det är grönt och fint och hon har en krans med gerbera ( kanske det är) på huvudet. Känns som hon har nackspärr, kanske har hon haft det så länge så hon ledsnat och tänker att ” nu jäklar dränker jag mig”.
Jag kan ana varför kortet är oanvänt, den som köpte det saknade nog också det juliga i det hela och lät bli att skicka det.
God Jul till alla i Tvåbo och Fyrbo, hälsa!
Tack och god jul tillbaka till alla!
Nackspärr! Att jag inte tänkte på det!
Hon har firat midsommar så rejält så hon är rätt förvirrad och att hon tar sig åt huvudet är inte så konstigt. Hon har ingen aning om var hon är, borta är festen och borta är hon själv i skogen. Kranseländet är på väg ner i pölen och eventuellt hon själv också. Så länge som hon sovit så är det nog läge att säga God Jul.
Hoppas alla mår bra och har en trevlig jul.
Hej, jag tror i så fall att det är julkortstillverkaren som är förvirrad. Eller som fick slut på julmotiven och tog första bästa hög och stämplade på ett GOD JUL! Funkade tydligen bara halvvägs. Någon har köpt kortet, men inte skickat det.
Jodå, hittills har det gått bra med julandet, som ni kunde konstatera vid ert ert besök. God fortsättning och hälsa!
”Vad har jag gjort, vad har jag gjort?” tänker den unga damen. ”Och han såg ju ut te vara en trevlig karl.” Och ängen var grön och flickan var skön kom dansa med mej, jag tycker om dej.
Har nyss studerat från fönstret på andra våningen hur den kommunala snöröjaren manövrerade sin jättestora maskin och såg hur fint han kunde klara av att backa utan att soptunnorna flög all världens väg.
Vilka minnen som dög upp. När det snöat mycket spände pappa för snöplogen och de båda hästarna drog mig och honom genom de höga snödrivorna upp till ”stora landsvägen” där plogbilen farit fram med dunder och brak tidigt på morgonen för att mjölkbilen skulle fram, det var viktigt.
Från mjölkbordet kunde jag sedan för egen maskin ta mig till skolan. Några gånger då temperaturen låg runt minus trettio satt jag inlindad i en filt på en timmerkälke och ibland lossade snökokor från hästens hovar och kom farande i luften ner i mitt knä.
God fortsättning på helgen.
Undrar vad skol och utbildningsnämnden sagt om sån skolväg.
Skolvägen är sånt man minns och kallt var det. Livstycke och långstrumpor och på julavslutningen var det klänning och alltid glipade det nånstans och kom i in snö. Syrrans gamla skidor utan valla och snok var transportmedlet över åkrarna. I bästa fall var det spårat. Jag drattade aldrig ner i ån trots att spången var både hal och sned, var nog tillräckligt rädd. men det var trassligt med skidorna över två järnvägsspår.
Ja jösses, nästa kapitel minnen är stålpenna, bläckhorn och skrivbok med hjälplinjer…
Men ändå, Hyttfogden, visst är det nåt speciellt att ha fått åka bakom en häst ”på riktigt”. Det hände ju då och då att man kunde få hoppa upp på en timmerkälke på vintern och åka med en bit.
Den där damen ser mycket riktigt rätt olycklig ut. Hoppas hon inte hoppar i den där pölen!
Vår skolväg var ju också rätt spännande, Kicki. Jag kunde bli sittande på den där lilla ostadiga spången över bron och beundra de vackra regnbågsskimrande mönstren i ån. Visst försökte jag fånga färgprakten ett par gånger, men då blev det ju bara brunt klet på händerna. Spillolja av något slag från bruket, troligen.
God fortsättning. Hon speglar såklart för att se sin skönhet tillsammans med kranen, hon vill göra sig synligare för någon förmodligen… ett vackert julkort. Julen var inte helt problemfri…
Men hon ser inte riktigt glad ut. Missnöjd med kransen kanske? Och försöker rätta till den.
God fortsättning till dig också!
God överstånden jul med det där häftiga julkortet; tänk att ha ett sånt från sin pappas!
Läste kommentarerna och har inget att tillägga; bara njuter och tänker.