Säga vad man vill om hösten, men färggrann är den i alla fall. Överallt och runtomkring oss. Vilket jag hade tagit för givet och aldrig tänkt särskilt på, förrän jag bodde i USA några år och förundrades över dagliga rapporter på TV om hur långt höstfärgerna hunnit på sin färd från Maine i norr via Vermont och Massachusetts till Connecticut.
Och nu läser jag i tidskriften Vagabond om turistmål med vackra höstfärger, till exempel Kyoto i Japan, som denna bild är från.
Vagabond missar dock de svenska höstfärgerna. Vi behöver ju varken åka till USA eller Japan, vi har det runt omkring oss så här års. Så här ser det ut när jag tittar ut genom köksfönstret, där jag just fått in innanfönstret, med fönstervadd emellan.
Lönnarna är lite lynniga och växlar färg i olika takt. Medan axveronikan byter om till helgult.
Liten Japan finns det faktiskt också i trädgården. Det här är, enligt min farbror som planterade trädet, en japansk lönn. Lite lik Vagabonds japanska bild, kanske?
Den står borta vid ladan och egentligen kanske den inte är helt rätt röda färg att matcha det faluröda med. Men även om jag är känslig för färger är jag inte beredd att hugga ner den japanska lönnen och jag drar mig också för att måla om ladan.
Bakom den japanska lönnen döljer sig ett annat träd, också det (enligt min farbror) av asiatiskt ursprung. Det är en koreagran, som har lustiga kottar, lite blåaktiga och med ett ovanligt växtsätt, rakt upp. 
Summa summarum anser jag att hösten får finnas, för att den är så färgsprakande vacker.
Nu när jag ser allt det vackra där norröver så önskar jag att få lite frost här också. Tänk så vackert det skulle bli här i Funchal, så överraskade alla skulle bli och så himla mycket löv det skulle falla ner på marken. Det finns saknader, jag erkänner det men jag får oftast saknaderna stillade med att se på alla foton som bl.a. du levererar med många flera.
Stort tack!
Visst finns det saknader, var man än är. Man får väl leta upp sånt som väger upp. Åretruntprakt och alla vackra blommor hos er väger nog upp rätt mycket skulle jag tro. Kan jämföras med några kalla och ruggiga veckor i november och december här hos oss … Det vore ju för sorgligt om alla löv i Funchal trillade till marken!
Jag gillar Koreagranen, den är stillsamt uppkäftig. Men snickarboden, inte har jag sett att den var enögd.
En mer nogräknad trädgårdsinnehavare hade nog sågat ner den för länge sedan, den där granen. Grenarna längst ner dör vartefter och ser sorgligt risiga ut, så dem sågar jag av. Toppen är tidigare avklippt, så där letar sig en ny topp upp lite från sidan. Men det är klart att den, liksom hösten, får finnas!
Det andra fönstret sitter gömt bakom benvedsbuskaget och sitter egentligen på ladugårdsdelen. Jag tror att farbror Erland planerade ett fönster till, strax till vänster om den gula dörren, för det ligger färdiga fönsterfoder i boden, i samma modell som fönstret till höger.
Vad jag kommer ihåg från förra årets höst så var den betydligt blekare när det gäller trädens och buskarnas alla färger. Nog är den väl mycket vackrare i år.
SG och jag for med bil från NY upp till den lilla orten Mechanic Falls för ett antal år sedan. Det var i oktober och bladprakten längs vägen genom Maine och uppåt var precis så lysande som man talat om för oss innan vi for.
Ja, det har du nog rätt i, att det är kraftigare färger i år!
Er tur till Mechanic Falls minns jag, för Gunnar skickade några osannolikt färggranna bilder från resan. Jag letade efter dem, men hittar dem inte. I alla fall inte i den dator som är i bruk just nu.
Jag tycker få länder slår oss på fingrarna i höstfägring, men kanske har de sydligare länderna lite längre höst än vi har. Knappt man hinner fota innan löven börjar singla ner. Sen när första höststormen kommer då ryker de sista löven. Nu är det bara prassel kvar på marken, snart förmultnat och halt att gå på. Var i USA bodde du? Spännande! Jag har bara varit over there en gång på semester, New York, Oregon, Californien, Las Vegas , fantastisk resa, trumfar faktiskt allt annat. Men bo där önskar jag inte…
Trevlig hösthelg
Visst har vi de grannaste höstlöven! Men underbart är kort så det jämnar kanske ut sig på något sätt.
Jag bodde i Connecticut, i New Haven, men reste också omkring en del. Ett storslaget och spännande land att besöka, men lite komplicerat att bo i.
Fortsatt trevlig oktoberhelg till dig också!