I över en veckas tid har jag kunna berätta för alla som frågat att bilen funkar finfint, rullar snällt och går som ett urverk. Tills i går kväll. När jag var nästan hemma kom ett meddelande upp på engelska (trots att min bil är fransk!) att jag borde laga motorn. Och så dök det upp en liten orange motorsymbol på instrumentbrädan.
Det var sent och jag såg inga röda utropstecken eller andra varningar någon stans och jag tänkte att det nog skulle dyka upp strängare varningar om det var något riktigt allvarligt. Så jag ställde bilen i garaget.
Idag har jag ägnat mig åt telefonköer till försäkringsbolag och bilverkstäder.
Ibland har jag kopplats helt bortitok och då blir det konstiga samtal och jag får veta att: ”Vår svarsrobot är lite korkad, förstår du. Vi ber om ursäkt för det!” Men även när jag kopplats rätt (efter minst tre försök) har det känts lite som om jag hängt med Alice i Underlandet på en tripp.
”Kan jag köra bilen till verkstaden, eller ska jag fixa bärgning”, undrade jag.
”Det måste du känna efter hur det känns”, blev svaret. ”Om du känner dig osäker kanske du ska ta bärgning.”
Herregudrun i så fall skulle jag nog behöva bo på en bärgningsbil med min känsliga franska bil. Jag känner mig alltid lite osäker på den.
Dags att koppla in ett hjälpsamt och resursrikt gäng som brorsan (Skogsgurra, i tacksamt minne bevarad) tipsat mig om. En grupp som han brukade rådslå med om ganska avancerade problem, men som också förbarmar sig över ”Skogsgurras syrra” när jag kommer med simpla tekniska frågor. Snabba är dom också. Jag fick omedelbart lugnande besked om att det går bra att köra till verkstaden.
Så, om en liten vecka är det dags igen för min bortskämda bil att bli ompysslad, hoppas jag. Men man kan aldrig veta. Den ska till bilfirman med den där korkade svarsroboten, som först skickade mig till någon som ville sälja en ny bil till mig, sedan till någon annan som trodde att jag ville sälja min bil genom dem.
Undrar om jag inte bör följa med bilen in till doktorn.
Jag har fått lära mig att om symbolerna i bilen lyser med orange färg så är det relativt lugnt, ta det lugnt men kolla upp det. Lyser symbolerna rött så STÄNG AV MOTORN OMEDELBART och ring en svarsrobot med folkvett.
Det kallar jag livsvisdom! Sådana kunskaper borde man få med sig på ett eller annat sätt. När man sitter där i bilen på en motorväg och undrar hur man ska göra är det ju liksom inte läge att skaffa information.
Sista skolåret är kanske för tidigt. Infokampanjer från Trafikverket? Transportmyndigheten? UR:s anslagstavla? Körkortsundervisningen … Fast där kanske det redan ingår? Och så kanske man borde läsa den där f*ck*n’ manualen lite noggrannare.
Jag ringde hem med gråten i halsen när jag stod i mörkret i skogen med symboler som lyste orange, det är så jag fått den visdomen
Learning the hard way! Det är kunskaper som fastnar.
Ja gå med in till doktorn. Sätt dig med handväskan i knät beredd att rycka in till försvar för din stackars bil som ska utsättas för diverse otrevligheter och fråga och kom med egna teorier. Bortsett från mina övningar med Grodans baklucka så har jag hittills själv kunnat ställa hyfsad diagnos och i regel har det varit enkla fel. Lampan för däcktryck lyser när vinterdäcken är på och min diagnos är att höger framfälg har något fel som gör att det pyser ut luft så att jag får åka och be om påfyllning. Detta händer alltså BARA med vinterdäcken på, sommarn är problemfri.
Jag behövde nya vinterdäck fram förra hösten och hade hoppats att det trots allt inte var fälgen det var fel på men jodå lampan lyste efter sex veckor och luft fattades och när jag talade om för grabben som hjälper mig blev han djupt indignerad över att jag påstod att ”de nya däcken läckte, de hade ju specialventiler” och det var lögn att få honom att förstå att det var EN AV FÄLGARNA FRAM!!! som var otät.
Jag har funnit mig i situationen och två gånger per vinter tar jag mig till vulken och ber om luft och det går bra det med. Jag är ju bara en vanlig tant som tror en massa, att det är min lilla rara bil som jag känner så väl och vet vad den behöver spelar ingen roll.
Ja, man får välj sina strider och att argumentera med de unga killarna på bilverkstäderna är kanske att kasta pärlor för små kultingar. Jag har lyckats få vettiga samtal med de äldre gubbarna, som sett lite av varje i felväg. Där kan man hitta nyfikenhet och vilja att vrida och vända på problemen.
Jag är evigt tacksam att brorsan tipsade mig om maskinistgänget, för där får jag verkligen en massa goda råd och de delar gärna med sig av sina kunskaper till ”Skogsgurras syrra”.
Förlåt mig men jag ler stort och skrattar högt emellanåt, trots bilhaveriet.
Så utvecklad din franska bil är. Den kan tala engelska, ovanligt med tanke på att den är fransk. Att den också ser till att du kommer till bortitok där svarsroboten är lite korkad och tycker att du ska gå på din magkänsla eller känslor är ju extraroligt även om du kanske inte tyckte det just då. Den bilen är ju värd att rama in allra minst med sådana ”hantlangare”. Eller om det är telefon-bortitok som ska ramas in. Tur också att du har en salig bror Gurra som vet vart du ska föra din franska bil…suveränt. Nu väntar jag med spänning på vad den tänker berätta för dig på engelska, så fransos den är, vad maskinistgänget har gjort med den. Lycka till Karin! Må din franska bil rulla friktionsfritt efter maskinistomhändertagandet.
Tack Äventyret! Jag har sänt många tacksamma tankar till min brorsa när jag fått goda råd av hans kunniga kompisar om diverse små (grästrimmer) och stora (bilen, mer än en gång) maskiner.
Och bilen för mig verkligen, med sina egensinniga franska nycker, ut på olika äventyr. Medan jag väntade på bilbärgning i Avesta för ett par veckor sedan hittade jag ett nytt kebab-med-mera-ställe, med ovanligt gott pitabröd. Dit kommer jag att återvända ofta.
Den där digitala informationen tar jag lite lätt på. Min bil som också är fransk är ganska ihärdig i att informera att ett antal dörrar inte är stängda trots att de är det. Det var lättare på den tiden man åkte Volvo Amason den kunde man begripa sig på.
Det är lite olika med det där. Jag var nog inte så bra på att förstå mig på min Volvo PV heller, trots att den härstammade från sent 1950-tal.
Men den här fransyskan, alltså. Jag börjar undra om hon har lite problem med självbilden. När bensinpumpen slutade fungera sa hon inte ett knäpp. Inga felmeddelanden alls. När pumpen lägger av på en människa är det ju ett rätt allvarligt fel, men min fransyska bil låtsades inte om det överhuvudtaget. Bilfirman som gick igenom felmeddelandehistoriken hittade ingen antydan till notering. Men när det blir lite vajsing på avgassystemet, då klagar hon … Suck!
Vilken dramadrottning…
Aha ! Det är alltså Maskinistgänget jag ska konsultera när min (franska) bil skriker och meddelar att ett filter håller på att täppas igen. Gång på gång… Killen på verkstan har bytt ut nån grej som kostade ett par tusen. Den skriker fortfarande. Hans senaste teori är att den skriker när jag passerar vissa hastigheter. Men bara ibland då? Det verkar sitta en slumpgenerator i den.
Dessa fransyskor! Charmiga, visst, men som Brorsdottern skriver, riktiga drama queens.
Hej Karin!
Under väntan på min bovärd, tidigare kallad vaktmästare, som enligt min serviceanmälan kommer att kontakta mig så snart det går så dök du upp i tanken här; Undrar hur Karin Englund har det med bloggeriet?
Jag fann att du har taget återfall och kommit på att beige himmel med beige gata ger lite helhet i akvarellens underbara värld. Så jag fick en liten utställning där.
Jodå jag fann mer också; KE håller stilen med sina inlägg, de berikar och jag får skratta också. Jo, jag läste ju kommentarer också här och var.
Gratulerar till sjuan!
Klotgrillen gillas, vilka bilder på stillebenet som inte alls är stilleben.
Ska också förtidsrösta.
Bilen ja. Robot och känslor, ja ha ja.
Må så gott!
Hej Tove!
Alltid lika trevligt när du tittar in här hos mig! Tackar för positiva recensioner och för sjuan-grattis!
Bildramat fortsätter. Nu har jag KIDNAPPAT min bil från verkstaden, för jag insåg att de misshandlade den. Fortsättning följer eventuellt.
Ha de (som jag tror att man säger i Norge)!