Årets Vårsalong på Liljevalchs är över. ”Ska du inte vara med nästa år?” undrar snälla medmänniskor. Ja, vem vet – förut har jag alltid varit lite avskräckt av det krångliga och vanskliga i att rama in, frakta och lämna in de fysiska konstverken. Vem orkar …
Men numera kan man anmäla sig via nätet och ladda upp foton på sina verk. Inte underligt att antalet anmälningar skjutit i höjden. Kombinationen av nätinlämning och corona-kreativitet har dubblerat antalet bidrag. Men antalet antagna konstverk är detsamma.
Amanda Prisings bidrag till årets Vårsalong: ”Jag vet inte hur man ska göra”
Hursomhelst, ett och annat verk i årets salong inspirerar onekligen till att skicka in något. Det här till exempel, med titeln ”Jag vet inte hur man ska göra”.
Det är ju så bra! Vilsenheten! Någon ber dig skära tulpanerna och där står du med en bukett tulpaner, en kniv och en skärbräda och undrar vad det är du ska göra. Skära tulpanerna? Okej, tänker du och sätter igång. Ett roligt och rörande konstverk, med lite vardagsångest i botten.
Jag kanske ska skicka in mina tulpaner nästa år, med titeln ”Så här kan man också göra”.
Om man blandar akvarell och krita kan det bli ganska färgglatt.
Jag tycker definitivt att du ska anmäla dig nästa år när man kan göra det digitalt.
Jättebra bilder, båda två, av att skära tulpaner.
Glad påsk!
Tack Lena. Ja, nog kan det hitta på att låta bli att inte vara omöjligt, som vi säger i Bergslagen. (Eller: ”Nog kan hä hitt’ på å lät bli å int’ va omöjlit.” Vilket kan översättas med ”kanske”.) Det är ju ett tag dit och jag kanske hinner överraska mig själv med att måla ett mästerverk eller två:)
Glad påsk till dig också!
Jag är så avundsjuk på alla som kan gå och titta på Liljevalchs! På landsbygden har vi konstrundor i byarna under påsk, jättetrevligt förutsatt att du har bil och kan åka runt, något jag aldrig kunnat göra.
Dina tulpaner platsar absolut på utställningen!
Konstrundorna är fina! De gånger jag lyckats ta mig runt på sådana (främst i Avesta-trakten) har jag konstaterat att mycket av det som visas där gott och väl kan tävla med Vårsalongens alster. Men ja, det kräver bil. Kanske du kan hitta någon konstintresserad granne att lifta med?
Vilken rolig bild! Ja vad ska man tro, skära tulpaner. Tänker på en fd kollega, han blev bjuden på Tupperwareparty (mest på skoj, inte trodde värdinnan att han skulle komma) Jaha,tänkte han, vad är det? Han drog på sig en ren T-shirt och tog med sig en kasse bärs. Så gör man i Fjugesta där han bor när det är party på gång.
Glad påsk!
Jag undrar om de närvarande Tupperwarepartydamerna uppskattade ölen! Och hur klarade din kollega tävlingarna, som brukar gå ut på att demonstrera husmoderliga skills (hur många klädnypor kan du till exempel plocka av från en klädlina och hålla kvar i plockhanden)? Jodå, jag har varit på Tupperwareparty i USA och kände mig lika vilsen som killen med ölkassen!
Glad påsk tillbaka!
Jag tror aldrig han berättade efteråt hur det var men vi skrattade rejält åt hans ölkasse:)
Jag har varit på ett tupperwareparty, tjejen som sålde var höggravid och vattnet gick mitt under demonstrationen så där satt vi med smörgåstårta och en hög plastburkar medan hon åkte in och födde barn.
Lite optimistisk planering där, kan man tycka. Hoppas ni åt upp smörgåstårtan i alla fall, så att den inte förfors!
Skulle man inte kunna åstadkomma något textilt till vårsalongen eller är det bara
färg på papper som räknas?
En helt vansinnigt hopkommen sjal eller några udda strumpor eller nåt….
Glad Påsk
Textilt smäller nästan högre än mer konventionella konstnärsmaterial. I år var det inte så många textila konstverk, men någon väv och något korsstygnsbroderi fanns i alla fall med. Det här t.ex: https://liljevalchs.se/utstallningar/varsalongen2022/gunnilla-welwert/
Go for it!
Ja vilken idé, jag är väldigt inspirerad! Hetsväver bara för att liksom, för närvarande 6 meter oblekt lin i diagonalkypert.
Skicka in ett par meter och kalla verket ”Hetsvävd oblekt lin i diagonalkypert” så går det nog vägen, skulle jag tro. Ofta är det titlarna som är huvudsaken, verkar det som.
Artrosen ställer till hinder ibland vid påklädning. Det kan vara svårt att hitta hålet där en ärm så att säga väntar på att bli fylld. Funderar på att skapa nåt plagg som vid närmare inspektion visar sig fullständigt omöjligt att ta på sig för en ärm sitter fel eller knäppningen har hamnat snett bak i ryggen. Det var ju ett fruntimmer som i Aftonbladet visade upp en dress där ena byxbenet var fastsytt frampå magen.
Om man syr ett vackert plagg med några disfunktioner så gäller det, som du säger, att hitta på en fyndig titel ”Artros vid 80” eller nåt.
Kul idé. Kanske med den alternativa titeln: ”Jag vet inte heller hur man ska göra…”
Märkligt att skära sina tulpaner med kniv. Jag hugger dem alltid med yxa.
Just så. Då vet du hur man ska göra.
Jag har tittat på ”kraven” från Liljevalchs och ett av dem är att målningen inte får vara dekorativ – vad de nu menar med det. Kanske att den ska ha något budskap som den med skärbrädan? Men du har ju många akvareller som ”sticker ut” så varför inte försöka? Det är ju inte första gången som jag säger det heller.
Ett konstigt krav att de inte vill ha dekorativ konst. Om man försöker tolka det positivt kan det kanske betyda att de vill att konstverket ska väcka något utöver reaktionen: ”Vad vackert”. Ge oss något att fundera på, väcka frågor, roa, uppröra osv. Och det är kanske därför som titlarna verkar betyda lika mycket som själva konstverket?