Vid Bullens pilsnerkorv går nog gränsen

I går fick jag för mig att handla på det relativt nyöppnade köpcentret i närområdet. I den jättestora livsmedels-hallen var det lätt att gå vilse och jag insåg att jag var ganska udda med min lilla röda plastkorg; alla andra gick omkring med stora varuvagnar. När jag väl kom till kassan hamnade jag bakom en person som verkligen hade storhandlat. Eftersom jag inte hade bråttom stannade jag kvar i kön och såg med stigande förvåning på allt som hon lastade upp på bandet. Tio kilo mjöl. Stora ris- och pastaförpackningar. Mängder med frukostflingor. Ofattbart många förpackningar krossade tomater.

Jösses vilken stor familj, tänkte jag först. Men det var så mycket att jag undrade om hon kanske handlade för en förskola eller skola. Men på en lördag? Inte så troligt. Kanske hade hon tagit på sig uppdraget att storhandla åt sig själv och grannarna? Så cyklade jag hem med min lilla kasse. Väl hemma hamnade jag i en diskussion om huruvida man ska bry sig om att förbereda sig för en eventuell kris, där det varken finns el, vatten eller mat.

Aha, det var förstås det som det handlade om! Beredskaps-shopping. Bygga upp förråd, just in case. Klart man ska göra det! Nej inte som en del gör i USA, där de bygger bunkers, skaffar proviant för flera år och framförallt vapen och massor med ammunition. Men lite lagom. OM det skulle blir nåt hack i försörjningen av livsnödvändigheter kan det vara bra att vara beredd, oavsett världsläget. Min planering är lite väl mycket ”just in time”, som det blir när butiker som har öppet till klockan tio på kvällen finns inom tre minuters promenad.

Vevradio har jag redan. Nån sån där powerbank också, för att ladda mobilen. Och Trangiakök. Dock lite dåligt med bränsle tror jag.

Fast på landet finns ju vedspis och egen brunn med vatten, så egentligen gäller det bara att se till att ha tillräckligt med bensin i tanken så att jag kan ta mig dit.

Och så var det ju det där med proviant, förstås. Jag har letat upp broschyren från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och deras checklista är ganska vettig. Varför inte, tänkte jag, krossade tomater, havregryn och tonfisk på burk kan man ju äta även om det inte är kris.

Så idag var det jag som åkte tillbaka till den nya stora köpladan och provianterade. Ett av förslagen som annonserades som en bra beredskapsvara var en groteskt stor konservburk med Bullens pilsnerkorv. Alltså minst ett kilo korv, tror jag. Där går gränsen för min beredskapsvilja. Gärna tonfisk och ansjovis, ja kanske till och med makrill, men inte en megastor burk med konserverad korv.

Det här inlägget postades i Debatt, Livet, När det skiter sig, Planering och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

26 svar på Vid Bullens pilsnerkorv går nog gränsen

  1. Musikanta skriver:

    Vi har nog tillräckligt i vår frys för att kunna leva en månad. Men tyvärr gå allting på el hemma så blir det strul med elen hjälper det inte. Inget vatten heller. Det är det första som tar slut när det blir elavbrott som det ofta blir här ute på landet. Hade önskar att jag hade en vedspis som man kan laga mat på och som värmer upp. Fast har man inget vatten så hjälper det inte så mycket. Det är ofattbart sorgligt det som händer nu och hur livet kan förändras på bara några dagar.
    Ingrid

    • Karin skriver:

      Visst har vi blivit sårbara med alla moderniteter. Jag tänker ibland på min farfar och farmor som klarade sig genom ganska tuffa tider tack vare egen brunn, jättestora potatisland, många äppelträd och vedspis och järnkaminer inomhus.

      Häromdagen krånglade värmesystemet i lägenheten. Temperaturen sjönk till 10 grader under natten, men då hade jag ju elelement att koppla in. Fast om elen också stängs av, då är det inte lätt att hålla varmt i en modern lägenhet. Då måste jag nog åka till landet för att få lite bekvämligheter, som värme och vatten.

  2. hyttfogden skriver:

    Tack för hjälpen! ”Vaddå?” undrar du. Jo jag insåg för en liten stund sedan att den där lilla svarta kompakta klumpen som det står Deltaco på är en power bank och tänka sig att det fanns kräm i den och tänka sig att mobilens laddare passar alldeles utmärkt i den här lilla PB.
    Alla små och stora svarta mojänger med eller utan laddare som SG lämnade efter sig är svårt för en icke insatt att identifiera och det är mycket möjligt att sonen gav mig en förklaring vid nåt tillfälle då det var för mycket ”brus” med info av alla slag.
    Så nu har jag power bank, en vevradio som alltid är på, Trangiakök och en öppen spis som jag gärna bytt ut mot en vanlig vedspis. Saknar en trefot för öppen eld om jag ville ställa stekpanna på och steka fläsk. Ved travad mot södra gavelns vägg.
    Rejäl gasolkamin på hjul finns och tror jag, ett bensindrivet litet elverk samt på balkongen reservdunkar med bensin.
    Men helst hoppas jag att slippa använda allt det där, förstås.

    • Karin skriver:

      Vassego, det var så lite!

      Det verkar som om du ändå har det rätt bra ordnat. Bensindrivet everk! En trefot till öppna spisen borde ju gå att ordna, så att du kan koka kaffe och steka fläsk, om du inte vill dra igång elverket.

      Fast det där med vedspis är ju rätt bra. Jag har haft funderingar på att ta bort ett par vedspisar på landet, eftersom skorstenen ändå inte funkar. Det kanske är så att jag ska försöka få ordning på skorstenen i stället. Vedspisen i köket har ju ingen ugn, men det har de oanvända spisarna.

  3. hyttfogden skriver:

    Det verkar mest praktiskt och förhoppningsvis mindre bökigt att ordna med skorstenen istället. Gamla vedspisar är ju, som jag förstår det, eftertraktade. Man måste kanske byta gallret där veden ligger och brinner för jag har för mig att järn också kan nötas och bli bränt och sprött med tiden. Kom ihåg att du måste försäkra dig om att den som ska mura om skorstenen eller reparera den vet hur man gör. Vem som helst kan inte göra det Försäkringsbolagen har i alla fall förut varit mycket noga med att den som murar ska vara behörig. De kanske har koll på sådana som kan mura.

    • Karin skriver:

      Ja, förhoppningsvis är det relativt lätt att fixa skorstenen. Om jag har riktigt mycket tur går den att använda om den bara blir befriad från fågelbon, kvistar och skräp, men troligen behövs mer än så. Det har inte eldats i den delen av huset sedan 1940-talet, tror jag.

      Jag har spanat in en skicklig murare och kakelugnsmakare, men han är rätt uppbokad så det kanske tar ett tag. Men mycket behörig är han.

  4. hyttfogden skriver:

    Det låter bra.

  5. Brorsdottern skriver:

    En liten varning bara, lägg powerbanken på ett eldsäkert ställe när den laddar eller inte används. Det tog eld i en powerbank för min kollega när hon hade den i fickan. Högst obehagligt! Tror att det även hänt en nära släkting.

    Bullens pilsnerkorv, njaej, och absolut inte ett kilo men finns det inget annat så okej då!

    • Karin skriver:

      Oj, det låter ju rent läskigt farligt! När jag använder powerbanken ligger den på diskbänken, helt enkelt för att det finns gott om elurtag där. Men när jag inte använder den, ja då ligger den nog där den råkar hamna. Det får jag försöka se över. Tack för varningen!

      Jo, du har nog rätt i att man ska vara försiktig med uttalanden om vad man absolut inte äter. Men låt oss hoppas att det inte kommer en dag då Bullens pilsnerkorvar framstår som högsta kulinariska lycka!

      • Brorsdottern skriver:

        Det hoppas jag verkligen att den dagen inte kommer

        • Brorsdottern skriver:

          Den nära släktingen har bekräftat att powerbanken liksom exploderade inifrån.

          • Brorsdottern skriver:

            Ja hur skulle den annars explodera!? Vilket språk jag använder…

            • Karin skriver:

              Alltså, jag tycker det lät helt rimligt att powerbanken exploderade inifrån. Och inte till exempel skickade ut sitt innehåll åt sidan, eller så.

        • Karin skriver:

          Ja, låt oss hoppas att den dagen aldrig kommer då vi längtar efter Bullens pilsnerkorv!

  6. Kicki Englund Frost skriver:

    Det där med preppers är lite intressant. Om man preparerar inför en hotade kris så samlar man på sig sånt som man kanske kommer att behöva, vatten och mat t ex. Men så gäller det ju att hålla lagret hyfsat färskt och där tror jag det kan blir problem. Om inte annat så kan det bli mjölbaggar och annat elände.

    • Karin skriver:

      Ja det gäller att ha en PLAN. Jag noterade belåtet att MSB rekommenderar chokladkakor i den där beredskapslådan med ätbart. Sådana måste ju ätas inom ett halvår eller så, för att inte bli dåliga. Man sätter alltså ett lämpligt datum på lådan och när man äter upp chokladen kan man samtidigt se över konserverna. Äta upp det det som börja närma sig bäst före-datum och ersätta det. Och så gäller det ju att se till att man har en jämn tillgång på chokladkakor som man kan äta under tiden, så att man inte nallar av beredskapskakorna.

      Mjölet är ju lite svårare för det uppstår mjölbaggar i mjölet, har jag upptäckt. Köpte ett dyrt vetemjöl på utvalda ekologiska, handskalade, handmalda vetekorn som jag ville skydda från eventuella mjölbaggar i skåpet, så jag hällde över det direkt i en tätslutande, väl rengjord glasburk. Inom kort kryllade det av mjölbaggar i burken. Nu har jag mjöl av simplare slag som jag förvarar i kylen. Funderar på om inte frysen kan vara bättre.

      • Brorsdottern skriver:

        Väldigt bra chokladkakestrategi! Måste jag anamma! Fantastiskt, vad bra de tänker på MSB!

      • Karin skriver:

        Jamenvisst är det bra! Hur skulle vi klara oss utan MSB?!

      • Kicki skriver:

        Det där med chokladen har jag listat ut för länge sedan. På sidan av ryggsäcken Kånken finns en väl anpassad ficka för en chokladkaka. Undrar hur man ska göra med pralinerna?

        • Karin skriver:

          Jag tror att man får äta pralinerna inomhus, om man vill. Men det är nog bäst att kolla med MSB först!

  7. Staffan skriver:

    Synd att du inte köpte Bullens pilsnerkorv. Du gick därmed miste om en smaksensation. Jag hade aldrig tidigare tuggat i mig denna skådespelares eftermäle då jag slog till på några hårt prisnedsatta burkar. Fiasko. Det var den vedervärdigaste ”mat” jag ätit. Stackars Bullen om han i reklamsammanhang tvingades ta sig en pilsnerkorv framför ljungande fotoblixtar. Varunamnet berättar för oss att allt – oavsett kvalitet – går att sälja med mördande reklam.

  8. Paula skriver:

    Haha, ja nu bunkras det upp, Hörde att näsdukar var bristvara, varför? Och ska vi åter bli utan toapapper? Jag har ett välfyllt skafferi som jag sällan ser mer än hälften av då det är så djupt så jag varken ser eller når. Jag har tänkt att jag försöker äta mycket färskt som jag handlar ett par gånger i veckan o spar konserverna tills de kanske behövs bättre. Pilsnerkorv kommer inte innanför min dörr, inte falukorv heller! Äter faktiskt hellre hundkorv…

    • Karin skriver:

      Näsdukar?! Det var oväntat.

      Grattis till ett stort och välfyllt skafferi, det är få förunnat. Och ingen pilsnerkorv, det var då för väl! Men vad är hundkorv? Hoppas det inte är vad jag tror!

  9. Jag bunkrar upp lite med konserver och äter upp det jag har i frysen, för går elen så går all mat till spillo. I övrigt tror jag att vi är många som kommer att hjälpa varandra, någon har trangia, någon något annat och man hjälps åt, i alla fall där jag är.
    Har faktiskt två små burkar med Bullens pilsnerkorv, men ingen storpack, samt lite annat. Många tomma hyllor där det skulle finnas konserver i affärerna.
    Hoppas allt går bra!

    • Karin skriver:

      Ja, jag tror också på samarbete. Förhoppningsvis kommer det inte att bli någon kris, men det är ändå tryggt att veta att det finns en stark vilja att hjälpas åt.

      Vet du, jag upptäckte nyligen att jag också har en burk Bullens pilsnerkorv! Längst in i skafferiet på landet står en liten, liten burk. Den måste vara från 1990-talet, då mina föräldrar levde, för jag har inte köpt den. Blev så chockad att jag glömde kolla om det finns något bäst-före-datum. Det får bli nästa gång jag åker till Dalarna

Kommentarer är stängda.