Facebook verkar ha bestämt sig för att begränsa mitt tittande. Det dyker ofta upp tomma rutor eller meddelanden att innehållet inte är tillgängligt.
Därför tittar jag ganska urskillningslöst när jag väl blir insläppt. Videoinlägg där den ena idén avlöser den andra och jag kommer på mig själv med att bara sitta och titta en lång stund. Tills jag inser att jag redan vet hur man gör en ugnsomelett. Eller att det inte är någon idé för mig att steka mina ägg i en paprika-ring, eftersom jag tycker att de är godare utan paprika. Men okej, det kan vara en bra idé om man ska servera flera personer (som gillar paprika) om man vill att det ska se lite snyggt ut.
Eftersom jag är uppväxt i en snickarverkstad lockas jag särskilt av inlägg om träslöjd. Även om min reaktion oftast blir ett häpet: ”Men varför?!”
Här har någon lagt ner stor möda och mycket lim på att såga ut hål i ett trasigt träblock och sedan såga ut figurer som passar i hålen. Figurerna pressas ner i hålen, limmet som pressas ut torkas bort, uppstickande bitas sågas av och det hela slipas. Träblocket med en spricka har fortfarande en spricka, men sitter sannolikt ihop. Men varför? Projektet kan inte vara motiverat av brist på träbitar, för under arbetets gång gick det åt en hel del finfina träbitar för att såga till de där hophållande figurerna.
Jodå, jag har snappat upp den fina japanska traditionen att värdesätta lagade föremål högt. Med den gamla lagningsmetoden kintsugi förgyller man sprickor i keramik och höjer värdet. Lappade lagade gamla textilier – boro – får status genom att de blivit så omskötta.
Men det jag ser i Facebookflödena är av ett annat slag. Komplicerat och resurskrävande. Man bör helst – utöver vanliga verktyg – ha tillgång till svarv, fräs, rikthyvel, planslip, vinkelslip, sågklinga, pelarborr, bandsåg, tigersåg, svets, skruvstäd, mm. Är det kanske verktygsfabrikanterna som sponsrar alla dessa inlägg?
”Snyggt men inte pråligt, sa fan och målade svansen ärtgrön”, som vi brukade säga hemmavid.
Eller är det rentav instruktivt och nyttigt för de specialintresserade? För, säga vad man vill om Facebook, visst finns det användbara och intressanta instruktionsfilmer för alla tänkbara nördgrupper. Mina stapplande handarbetsförsök nyligen skulle varit omöjliga utan Facebook och Youtube.
Kolla här min alldeles egna boro-fåtölj. Armstödet riskerade att bli söndernött så jag har satt på ett armstödsskydd, som blev söndernött. Då lagade jag hålet med gammalt sysilke (eller kan det heta mouliné-garn?), som troligen kommer från Bågenholms sybehörsaffär i Falun, där min mamma jobbade extra med att brodera dukar i sin ungdom.
Visst finns det mycket som man undrar över, ett stort Varför? liksom. Men skaparglädje ska man väl inte hejda eller moralisera över. Ibland anar man ett nyvaknat och svårhejdat intresse. Facebook är som en förmedlare medan Youtube är banken.
Det finns så många pärlor, som Lois Swales Spinn like a viking eller Marie Ekstedt Bjersings videos om hur man knyter om solv eller reparerar en gammal vävsked i trä. Och ju längre man är från ämnet och nördandet ju mer frågar man Varför!
ps, notera att jag inte lagt några länkar. ds
Jo, jag insåg medan jag skrev att det kan finnas personer som skulle reagera med ett stort VARFÖR? på en del inlägg om akvarellteknik. (Typ: Om man tar fem jordfärger och blandar var och en av dem med fem olika blå på tre olika sätt … )
Nejdå, inga länkar på det heller!
Och mina ny- eller återvunna syslöjdkunskaper var nog mer Youtube än Facebook. Rätt ska vara rätt. På FB flödar det ju bara på, om jag har tur, även i nördgrupperna. Men på Youtube kan jag beställa instruktionsfilmer om till exempel kedjesöm.
Gott att höra att jag inte är ensam om att bli mobbad av fejsbok & google.
Filmer har jag sällan tålamod att titta på — hade jag det skulle jag förmodligen uppskatta dem.
Margaretha
Undrar vad vi gjort? Ibland misstänker jag att det finns ett samband med att jag undanbett reklam. Vilket naturligtvis inte hindrar en massa reklam i mitt flöde.
Men jag är rätt nöjd med denna sakernas ordning, för det innebär att det blir rätt glest med FB-besöken. Bara ibland blir jag lite frustrerad, som när det dyker upp stora tomma ytor, med en liten, liten text längst upp: ”Kan föreställa konst”. Föreställa konst?
Ja hej här är jag en stund igen. Nog såg du väl mitt saltkar på köksbordet när du var här. Din fader Martin lagade ett snapsglas och satte fast en trevlig fot av trä och sedan har jag fyllt glaset med grovsalt och trätt en liten saltskopa i.
Hej och vad bra att du är uppkopplad igen! Det verkar ju funka bra.
Pappa Martin var ju verkligen bra på att fixa prylar så att de gick att använda, ibland med lite överraskande beståndsdelar. Eller med känsla för feeling om det handlade om gamla möbler. När han lagade en möbel åt någon kund på snickarverkstan kunde han lägga ner stor möda på att leta upp rätt träslag, med rätt ålder och ådring och foga in det så att lagningen blev så gott som osynlig. Vilket fick en kund att förtrytsamt utbrista: ”Men! Det syns ju inte ens att du lagat den!” Jag är inte helt säker på att pappa uppfattade berömmet.
Det var nog då han gav upp, som jag uppfattade det hade kunden troligen förväntat sig att möbeln, en kista, skulle vara slipad och fernissad så att den var blank. Pappa ville att den skulle se gammal ut men vara hel. Jag har för mig att kunden ville pruta också.
Ja, en kista var det ju. Och kundens besvikna replik något i stil med: ”Ska jag verkligen betala för det där? Det syns ju inte ens att den är lagad!” Precis som i Hyttfogdens fall med renoveringen av Granbergsdals hytta.
Det du berättar om reparationer har jag träffat på. När Länsstyrelsen i Örebro satsade några miljoner på vår hytta i GBDAL på 1980-talet gällde det ju att åtgärda och laga trasiga tak mm mm och få det att se ut som om ingenting egentligen hade hänt.
När det gått ett tag och snickarna försvunnit och målarna gjort sitt hörde jag en dag en person boende granne med hyttan yttra sig om att man ju inte kunde se att något blev åtgärdat och ändå hade det kostat så mycket pengar. Då gällde det att få den där personen att förstå att avsikten var just den att inga lagningar skulle synas.
Ja, precis som med pappas lagning. Är det välgjort uppskattar jag både lagningar som inte syns och lagningar som görs som de japanska så att lagningen blir som en dekoration. Eller renoveringar då. Till skillnad från Heidenstam som hellre såg byggnader förfalla. ”Ano Domini 1893 gjordes detta gambla hus ændnu gamblare” skrev han när Gripsholm slott renoverats och fått lite ålderdomligare framtoning. Det gillade han inte: ”Ett restaureradt Pompeji vore ett ödelagdt Pompeji, och detsamma skall sägas om ett stiliseradt Gripsholm, med nya vallar och karnaper. Hellre en ruin!”
Nu måste jag steka ägg ikväll…. Så fina!
Visst blir det snyggt! Kanske ska testa trots allt, för det är ju rå paprika jag har lite svårt för. Kokt (eller stekt, dårå) brukar gå bättre.
Smart också, äggen brukar flyta ut till enorma blaffor. I paprika tar det ju liksom stopp.
Ja, en av de fiffigare idéerna, i flödet av obegripliga, onödiga och direkt farliga förslag.
Vilken underbar färg på din fåtölj! Och så fiffigt du lagat den! Såna videor som handlar om renovering av saker eller hus eller prylar tittar jag aldrig på, eftersom jag är extremt ohändig och total ointresserad. Fast matinläggen kan jag titta på, men håller med dig om paprikan. Fast paprikaringen har ju sin viktiga funktion så att inte ägget rinner ut. Och lite snyggt färgmässigt blir det också. Själva paprikaringen skulle jag nog mata fåglarna med.
Jag avslutar mina kvällar med att ta en flukt på Youtube för att hitta något spännande, och det gör jag oftast. Finns en hel värld att upptäcka där.
Tack! Ja, fåtöljfärgen är en favorit. Ljusbrun hasselnöt, säger jag. Bajsbrun säger de som inte gillar den.
Jag vill minnas att jag sett någon sorts äggstekningsringar i rostfritt, som håller ordning på formen så att äggen inte rinner ut för mycket. Dem kan man återanvända och behöver varken ge till fåglarna eller äta upp själv:)
Jo såna finns att köpa på nätet. Bara söka på ordet äggstekningsring så visar dom sig direkt.
Undrar hur det skulle fungera med plättlaggen? Förmodligen bättre med vaktelägg i den.
Snygg lappning! Har du gjort den med ett stekt ägg? ;) Alla sätt är bra utom de tråkiga?
Det finns mycket strunt på ”tuben” men det som gör mig glad är människors enorma berättarbehov. ”Miljoner” människor ritar och berättar om allt som kan ställa till problem för en medmänniska. Hopplösa manualer på konstig engelska eller enbart finska är därför historia. I dag kan man se välgjorda instruktionsfilmer om allt. Söker man på engelska får man svar på de mest perifera problem. Jag sökte en gång på ”hur sätta tillbaka luckan på vänstra sidan av GoPro Black 7” och fick så många träffar att jag kunnat sitta där ännu och bara lära, lära, lära mig hur den lilla luckuslingen ska sättas fast igen.
Det kallar jag lära för livet.
Japp. Sunny side, hårdstekt …
I den mån jag blir insläppt i tuben har jag verkligen god nytta av just sådana där råd. Min senaste fråga handlade om att justera styret på en Batavus Torino E-Go LX 2021 och jag fick anledning att utbrista: ”Aha! SÅ gör man förstås!” (Yes, congratulations are in order.)
Jag tittar väldigt sällan på dessa typ av klipp, kanske dumt för man kan säkert lära sig mycket, eller inte. Utbudet är så enormt att jag nästan blir stressad av allt.
Ha det bra!
Att bara titta på måfå kan nog vara stressande, men när det funkar och om man behöver få instruktioner om något specifikt finns det ofta hjälp att få på nätet.
Fast man måste förstås använda den vägvisning man får med urskillning. Vilket ju gäller alla råd, anvisningar och recept för övrigt. Jag minns fortfarande när Matmagasinet höll på att förgifta folk med muskot. 20 muskotnötter i ett recept i stället för 2 kryddmått! Det blev varningslarm och indragen upplaga!