När kolet ska fasas ut för att förhoppningsvis inte användas mer, då står hoppet till skogen. När biobränsle ska ersätta olja och bensin, ja då står hoppet till skogen. När kalkbrytningen upphör och betongframställningen likaså, då står hoppet till skogen. När allt fler blir sönderstressade och utbrända, då står hoppet bland annat till rekreationsmöjligheterna i skogen. Det är inte måttligt vilka behov våra skogar ska klara av att tillfredsställa. Och eftersom debatterna ofta (fortfarande!) förs var för sig kan man tro att det går att använda skogen till allt det här.
”Restprodukterna vid skogsavverkningar är en viktig energikälla som kan användas i stället för kol.”
”Snart kan vi ersätta flygbränslet med 100% förnybart biobränsle, men hjälp av restprodukter från skogsbruket.”
”När kalkbrytningen upphör kan vi gå över till att bygga hus av trä i stället. Numera går det bra att bygga brandsäkra höghus i trä.”
”Skogsbad och skogspromenader kan lindra depressioner och högt blodtryck.”
Skogsindustrin utnyttjar förstås alla argument som finns för att motivera sin alltför effektiva hantering med kalhyggen – mittåt, trakthyggesbruk, heter det ju numera – och virkesåkrar med monokulturer. Från miljörörelser runt om i världen får Sverige kritik för den brutala skogshanteringen, som sägs vara i klass med skövlingen av Amazonas regnskogar.
”Vi planterar ju nytt hela tiden”, försvarar sig skogsnäringen. Förvisso. Men just nu är det inte läge för det. En skog med fullvuxna träd binder koldioxid såväl ovan jord som under. Argumenten att unga växande skogar binder mer koldiodid än fullvuxna skogar håller inte. Nyare forskning har visat att äldre skog binder lika bra och att de dessutom har en omfattande kolinlagring under mark, något som de unga träden inte hunnit utveckla.
Om vi inte avverkar någon skog alls under ett helt år skulle kol-sänkan i den svenska skogen öka nästan fyra gånger från ett uppskattat netto på 43 miljoner ton koldioxid per år till närmare 200 miljoner ton koldioxid. Det skulle motsvara hälften av vad EU:s alla skogar lagrar, enligt en rapport från naturvårdsverket.
Men, ett års icke-avverkning skulle troligen vara svårt att få till, hur bra det än vore för klimatet. Då kunde man kanske tänka sig en kompromiss, kalhyggesfritt skogsbruk, som i Lübecksmodellen. Eller helt enkelt som man avverkade skogen här i Sverige för inte så länge sedan. 
Här tar min farbror och faster en fikapaus, efter att ha fällt en avverkningsmogen gran (tror jag det är). På baksidan av bilden har min pappa klistrat fast en liten lapp med ett citat från min farbror, där han förklarade hur han planerar sitt skogsbruk.
Bilden är tagen på 1950-talet och jag skulle tro att citatet från min farbror är en polemik mot de kalhyggen som då började bli allt vanligare i Sverige. Hans metod är samma som Lübeckmodellen. Ett hållbart skogsbruk, där nya träd växer upp där de trivs, där det finns olika generationer och lite olika sorters träd, vilket gör skogen mer motståndskraftig mot rötsvamp, insektsangrepp och bränder. En del företrädare för skogsindustrin hävdar att det är en olönsam metod. Förespråkarna för ett varsammare skogsbruk menar att den nuvarande metoden med kalhyggen och nyplantering med monokulturer kan bli mycket känslig för olika angrepp. Lönsamheten bygger på att försäkringsbolagen (eller staten i extremfallen) går in med kompensation när skadan är skedd. I olika rapporter från bland andra skogsstyrelsen finns problemen beskrivna.
"Generellt anses planterade plantor vara känsligare än naturligt föryngrade, som fått växa upp där de trivs och som har bättre rotsystem." "Omfattande skador av snytbagge har varit ett konstant problem sedan övergången till trakthyggesbruk." "Planterade granplantor skadas genom de fullbildade bastborrarnas gnag i barken på rötter och nedersta delen av stammen." "Kalätning drabbar enbart bestånd som är under 2 m och särskilt plantskog under en meters höjd." "Risken för barkborreangrepp minskar i en blandskog jämfört med ren granskog."
När jag läser igenom de här rapporter om alla skadeverkningar som uppstår främst vid kalhyggen och massplantering av samma slags träd framstår det som dumdristigt att använda sig av dessa skogsbruksmetoder som är de vanligaste idag.
Alldeles bortsett från att det också är sämre ur klimatsynpunkt.
Ja, helt rätt. ”Restprodukterna” dvs grenar och toppar kallas ”Grot” och ligger i stora högar här och där. Men det är ju egentligen material som skogsmarken behöver.
Jag har varit med på några skogsexusioner och jag har lyssnat till professorer som stått och grälat och jag har inte begripit nåt eftersom debatten var på toppnivå men intressant ändå.
En sak oroar mig, du har satt dig i en myrstack och stuckit huvudet i ett getingbo. Skogsbruk är kontroversiellt.
Hehe, det här är bara början, hade jag tänkt … Ju mer jag läser om skogen och skogsbruket, desto mer förvånad blir jag över eftersläpningen i diskussionen, alltså gapet mellan nya forskningsresultat och debatten, som i stor utsträckning handlar om gammal kunskap. Som ”Ung växande skog tar upp mer koldioxid än äldre.” Nix. Inte enligt forskningens nuvarande ståndpunkt. Och det är klart man blir lite nyfiken när Sverige jämställs med Brasilien som skogsskövlare på internationella forskarmöten och konferenser.
Getingboet är där – skogsbruk är kontroversiellt – Lûbeck-modellen är det – jag lärde mig en del om den när jag jobbade med Mikael Karlssons manus till boken – han vet vad han pratar om
Ja, Mikael Karlsson vet – precis som min farbror på femtiotalet – hur man hugger träd och har skogen kvar! Kul att du jobbat med hans manus!
Hela Sveriges samhälle är beroende av skogen mycket mer än vad man tror. Träråvara, bär, svampar och rekreation m.m. Därför ät följande uttryck så bra: ”När det går åt skogen då går det åt rätt håll”
Just precis. Låt oss hoppas det går åt skogen med skogsbruket!
Oj, vad jag inser att jag kan väldigt lite om skogsbruk.
Fast mina tankar är väldigt lika den farbrors, känns naturligt.
Måste nog läsa inlägget en gång till för att ta in allt.
Jag med! Känner att jag kan väldigt lite om skogsbruk och ju mer jag läser, desto svårare blir det. Men en sak är säker (ganska säker), nämligen att vi inte är så föredömliga på skogsvårdsområdet som vi gärna tror, här i Sverige. Men vi kan bli!
Intressant läsning. Jag stöder till fullo ditt engagemang. Mera! Bomba på.
Som ung ”bodde” jag i den vilda och naturliga skogen, från morgon till kväll, året om. Häromåret återsåg jag dessa dessa skogar, för 20 år sen nedhuggna, nu så glesa att man såg flera hundra meter genom dem och försedda med ett virrvarr av tillrättalagda promenadstråk med för vandraren sviktande hyvelspån.
Jag känner ungefär som du inför förstörelsen av Östersjön. Hur kan vi människor vara så korkade? Det går inte att förstå. Det går inte.
Sådan är kapitalismen … frestas man utbrista. I alla fall dess mer brutala former med rovdrift på djur och natur.
Och eftersom mina barndomsskogar inte är så trivsamma att vistas i längre är det lättare att hitta fin skog här i Stockholmsförorterna, som Nackareservatet och Tyresta nationalpark.
Så vettigt och tydligt du uttrycker dig i detta så viktiga ämne. Jag är inte så insatt men sitter och hummar med till alla dina argument.Vi ska absolut inte slå oss för bröstet och tycka att de ska skämmas borta i Amazonas! Det är vi i rika Sverige som ska skämmas. Basta! Jag har läst mycket litteratur om gamla tider skogsbruk, även en hel bok om mat-tanterna som alltid följde med huggarlagen ute i skogen. Och varför inte använda hästen vid avverkning, så skonsamt det vore för marken…Men det är så bråttom bråttom ända tills…katastrofen är ett faktum. usch nu åkte blodtrycket i höjden bara av tanken på vad som sker. Jag har gått i skogen dagligen sedan jag flyttade från storstan, inte alltid i en storskog, men jag vet vilken funktion skogen erbjuder för att reparera trasiga själar och kroppar.
Bra rutet!
Tack Paula!
Jag tror att skogen har uppfattats som problemfri av många, eftersom det växer träd överallt. Men om man börjar intressera sig för skogens klimatnytta (eller dess bidrag till biologisk mångfald) så inser man att det de stora skogsbolagen håller på med är tvärtemot vad vi behöver just nu.
Kyrkan som är den femte största skogsägaren i landet är lika fast i de destruktiva storskaliga metoderna att (miss)bruka skogen. När de kritiseras slår de ifrån sig med argumentet att deras skogsbruk ger 500 miljoner kronor till prästlöner, såatte … Men snälla rara kyrkan, det är lönsamt att bruka skogen på varsammare sätt också. Såatte …