Gårdagen har chans på pallplats i tävlingen om årets dystraste dag. I tolvtiden var det eftermiddagsmörkt och klockan tre var det kvällsmörkt och klockan fyra var det mitt-i-natten-mörkt. Något riktigt dagsljus såg jag överhuvudtaget inte till och då letade jag ändå ordentligt.
Så vad gör man? Bekämpar mörkret. Försöker utvinna lite färger ur det svarta. Det finns svarta bläcksorter där man blandat olika färger, för att få fram den rätta svärtan. Med rätt tajming, rätt papper och lagom mycket vatten kan man locka fram de olika färgerna igen. 
Här har jag målat med ett svart Parker-bläck som heter Quink. Lättjobbat och trevligt.
Landskapet är målat på Montval-papper, som inte suger åt sig färgen så snabbt.
Ansiktet är också målat med Parkers Quink, men på Saunders & Waterford-papper, som är ett mer sugande. Då blir det lite fläckigare och mer svårmålat.
Det går inte att styra hur färgerna ska falla ut – eller jag har i alla fall inte förstått hur det funkar. Det blir som det blir och man får försöka hänga med så gott det går.
Här har vi ett annat bläck, ett österrikiskt som heter Leipziger Schwartz. Där dominerar rosa och blått, när det löses upp. Riktigt vad man ska ha just de här egenskaperna till hos dessa bläcksorter är jag osäker på. Just nu nöjer jag mig med att ha lockat fram lite färg ur svärtan.
För övrigt tycker jag att vi har hamnat i fel tids-zon och ser gärna en ändring, så att vi får ljusare eftermiddagar, dvs sommartid året om. Visserligen till priset av mörkare morgnar, men det är det värt.
Jag håller med, jag vill ha sommartid året runt. På morgonen spelar det ingen roll om det är mörkt till åtta eller nio men det vore roligt att se nyckelhålet i ytterdörren när man kommer hem efter jobbet.
Igår beskrev jag vädret i Närke som femtio nyanser av grått. Som en grå filt lagt sig över hela världen. Deprimerande! Jag har plockat fram ännu mer ljusslingor för att göra det lite roligare.
Just precis, nyanser av grått är det, den lilla stund det inte är becksvart.
Så deprimerande när dagen tar slut före eftermiddagskaffet!
nähä försök inte, vi ska naturligtvis ha normaltid. ;)
Nu blir jag riktigt nyfiken. Har du fattat att det är ”normaltid” vi har nu, denna onormala ordning som innebär att det är mörkt klockan tre på eftermiddagen här i Stockholmstrakten? Varför vill du i så fall ha det så? Det blir ju ljust onödigt tidigt på dagen, då man har så bråttom någonstans att man inte märker om det är ljust eller mörkt. Alternativt sover man. Om det i stället är ljust bara en timme till på eftermiddagarna skulle den här mörka årstiden bli så mycket uthärdligare.
Jag vet att vi har normaltid nu och jag föredrar ljust på morgonen istället för på kvällen. Det är mörkt som det är på morgnarna och det gör det svårare att piggna till (går upp 05.30 när jag jobbar) samt lättare att sova på kvällen.
Enligt forskare verkar dessutom morgonljuset vara viktigare än kvällsljuset.
https://www.naturvetarna.se/vi-erbjuder/tidning-och-nyheter/2019/duellen-ar-sommartid-aret-runt-en-bra-ide/
https://www.expressen.se/halsoliv/halsa/forskaren-varnar-slopa-inte-vintertid/
https://www.healtheuropa.eu/daylight-saving-time-effects-on-health/94593/
https://www.nbcnews.com/health/health-news/changing-clocks-bad-your-health-which-time-choose-n1137021#anchor-Sciencebacksstickingwithstandardtime
Hmm … Det är ju argument som väger rätt tungt.
Nu ska jag fundera på om man kanske kan ha lite olika, individuella tids-zoner. Som nyåret, då vi vissa år bestämt oss för att fira med Helsingfors, eller Moskva, för att få sova lite tidigare.
Ett tips från en som avskyr depparmörker och som sätter sig vid datorn på morgonen: Sätt en stark LED-lampa (gärna reglerbar) bakom/över datorskärmen. Rikta den rakt i ansiktet. Tänd och njut.
Det hela känns lite märkligt i början, men man vänjer sig snart. Du piggnar till på kort tid. Det handlar om ljus till några slags celler i hjärnan. Kommer inget ljus vaknar du inte. Är du ute när gråfilten hänger däruppe vaknar du inte heller – ordentligt. Enkelt.
För övrigt tycker jag det översta landskapet är superbt. Så kraftfullt, trots så enkla uttryck. Bravo.
Kan kanske vara värt ett försök? Någonstans har jag ett par dagsljuslampor liggande. De var nog tänkta som någon slags växtbelysning, men så fick jag veta att det ska vara specialgrejer till grönskan. Men jag skulle nog må bra av lite dagsljus. Dags att låta dem jobba lite.
De två första tycker jag om. Kan man tala reverse mixing eller unmixing? Remix är ju lite annlesser.
Beträffande eventuella oroliga emailare så kan vi meddela att webbhotellet fortfarande ligger nere. Sex dagar nu. Vi har vant oss.
Tack – ja någon slags baklängesblandande är det ju.
Sex dagar utan e-post. Vilken retro-trip!
Okej hyttfogden och skogsgurra, vad tror ni om skinkmacka på altanen i Nora juldagen runt 13:00? Med värmare och öppna fönster som när junior fyllde? Om ingen snorar alltså…
Ifall att mailen alldeles gett upp….
//en mindre orolig emailare
Taget! Det ser vi fram emot.
Skinkmacka är helt i nivå med våra ambitioner. Perlenbacher eller Mariestad 0,0% till mig och starkare saker till Hyttis. We bring our own booze/bottles.
Här i våra trakter funderar vi på trädgårdsjul. Ska bli intressant att se vilka nya jultraditioner som uppstår i år.
Har hört om att generationer ska samlas kring grillringar och ha julklappsutdelning. Och grilla korv eller nåt.
Men då går det ju åt att man har ”överdanavstånd”. Själva hamnar vi nog på zoom.
Jag såg en kvinna som var ute och gick med en grill i släptåg igår och tänkte omedelbart: Julförberedelser!
Vår trädgårdsskjuljul kan nog funka. Vi sprider ut oss i trädgården, med vissa möjligheter att ta skydd i det ganska stora skjulet och med en julkrubba i garaget, som ju är dagens motsvarighet till stall.
Jag gissar att vi har haft den allra mörkaste dagen idag. Det blev aldrig ljust, bara lite olika nyanser av grått och så mörkt igen efter morgonmörkret. Dina akvareller passar bra just nu. Den första säger jag bara Wow om! Tummen upp! Hatten av…
Exakt det talade vi om. Just idag. Det var till och med så att vi längtade efter lite l*ppmögel.
Det ljusar upp med snö, det gör det faktiskt. Huruvida din benämning är vedertagen eller accepterad undandrar sig min bedömning, men jag har haft långa och intressanta diskussioner med representanter för vår nordligaste urbefolkningsgrupp om detta.
Tack Karin!
Visst är det mörkare än vanligt i år? Jag tycker att jag borde vara van vid det här laget men SÅHÄR mörkt kan jag inte minnas att det varit tidigare år. Jag har klagar på decembermörker förr, men detta verkar värre är värst.
Inte blev det ljusare idag….
Nä – det blir trångt på prispallen för utmärkelsen ”Årets dystraste dag”!
Alltså det här gråvädret, det är som en parodi på tråkigt väder, lite för överdrivet och lite dråpligt. Visserligen har vi lite kvar av nyss nämnda mögel men det liknar mest havregrynsgröt och hjälper föga.
(kände mig manad att delta i denna släktträff, hör ju faktiskt till klanen)
Havregrynsgröt. Du vet ju vad jag har för inställning till sånt.
Men, det är klart. Är den gratis så skulle jag nog smaka lite på den. Men de gula partierna lämnar jag åt någon annan.
November OCH december är långa och gråa …
Vad skönt att du har något roligt att göra när dagarna annars är mörka och trista.
Jag gillar när du delar med dig av ditt målande till oss, tack!
Ja, verkligen! Jag funderar ibland på vad jag skulle göra om jag inte hade akvarellandet. Möjligheterna är ju verkligen begränsade nuförtiden. Att skriva en roman är ju ingen idé, eftersom förlagen drunknar i Corona-manus. Trädgårdsodlingssäsongen är begränsad på våra breddgrader (till skillnad från hur det är hos dig!) och alla kursverksamheter har pausats. Så jag är glad åt målandet och det är kul att kunna visa upp vad jag gör.
På tal om coronamanus.
https://m.youtube.com/watch?v=r_yckLSrZjA
På tiktok håller man tydligen på med förberedelser att sätta upp en musikal. Jag är inte på tiktok. Men jag uppskattar Bernadette Banner och hennes analyser. (Eh, allt hon gör faktiskt.)
Ja, vilken rolig grej!
Jag tror att SVT håller på med ett mindre komplicerat projekt, ungefär som vårsångerna vid Valborg. En Zoomkör med någon julsång. Kul inititativ.
Ibland när jag går runt hos mina kunder känns det som jag är med i ett coronamanus, det är folktomt, ödsligt för alla jobbar hemma, på långt håll hör man en dörr slå igen och tunga steg (vaktmästaren… hoppas jag…).
Som en coronakatastroffilm där det är jag och vaktmästaren (hoppas jag verkligen) som ska sätta stopp för pandemin.
Strålande uppslag till en skräckroman eller film. (Det är nog inte vaktmästar’n …) Sätt igång!
Saker att göra om man inte behöver göra så mycket? Man kan ju texempel göra ingenting. Inte ens kolla gamla filmer.
Eller ”Våga Vägra Gran”. Det har vi gjort i decennier. Och Våga Vägra en massa julpynt utanpå och i huset. Visserligen satte vi upp ett stort hjärta på en plats som är skymd för alla. Det gjorde jag mest för att kolla hur länge kinagrejer lever i polarkyla, ökenhetta, regn och rusk och total insnö(n)ing. Det gör dom. Tre år hittills. Och inget som tyder på att det inte blir många fler.
Men så tyckte vi att vi skulle hänga upp lite hemsydda gigantiska julprydnader i enebusken på tomten. Hyttis gjorde randiga slickepinnar i storformat, flätade korgar, julstrumpor, dockor och andra leksaker att stoppa i strumporna. Alla i storformat. Och jag svarvade skruvkorkslockar till dockorna. Vi är rätt så nöjda med alltihopa.
Men sen kom vi på att dom där Sweden Made Kvalitetsprodukterna nog inte tålde klimatet lika bra som kinagrejerna. Svårt att få upp dem i den cirka fem meter höga enbusken var det också. Och kulet och blött.
Så nu sätter vi upp grejerna på väggarna inne på balkongerna och under det skyddande taket. Bara en blygsam provhängning än så länge. Men snart kommer det en komplett hängning. Grannarna har redan förstått att vi är lite hedniska men det ska ändå bli intressant att ta del av deras reaktioner. Vi tror att de blir positiva.
Vill se!
OT
Det finns en annan som målar akvarell och bloggar.
http://www.sventeglund.se/
Han skrev en bok om sin mamma och illustrerade den med akvareller av hennes virkade dukar. Sen har han (haft?) en podd som heter Hemmafru tillsammans med Kristina Sandberg.
Så. Nu har ni nåt att göra med att lyssna ifatt.
Oj, nu blir det stressigt – men kul!
Porträttet är underbart! Vilken blick! Den borrar sig rakt igenom mig…
Jag håller med dig angående ljuset, eller avsaknaden av densamma. Jag blir superdeppig nu , försöker hålla igång men avsaknaden av ljus, det naturliga ljuset, inte det artificiella, är påtagligt. Vi är säkert olika känsliga för det. På sommaren sitter jag helst i skuggan och myser, men så här års skulle jag kunna lapa i mig varenda solstråle, om det fanns några.
Tack! Någon sa att de ser ut som Lady Di, när hon var som mest ledsen. Helt oavsiktligt i så fall.
Ja detta mörker är påfrestande. Och mörkare än vanligt, tycker jag nog.
Jag har precis mailat dig på din tele2adress men den har väl gett upp kom jag på?
Postnord har skött sig, tack så jättemycket! Vad glad jag blev!
Så bra! Då ska jag ta och vända den där tele2-komposten och se om jag hittar något.
Karin; jag är/har varit rätt så oflitig besökare under senhösten här då jag har annat för mig. Men nu har jag samlat mig och fått med mig dina inlägg sedan sist! Och akvarellerna!
Och du ger mycket att se och uppleva – och lära mig!
Såg du anmält dig till en akvarellkurs till sommaren; så galant roligt!
Prima är dina alster nu och jag tycker du är en stjärna på akvarelliska himlavalvet; men du förkovrar dig och det får du tumme upp för.
Tack för året 2020 och gott nytt 2021 och god jul!
Hej Tove! Trevligt att du tittar in här hos mig!
Ja välsignade vare akvarellfärgerna – eller alla färger som finns, för den delen – för hur dyster skulle inte 2020 varit utan dem! Tack för dina uppskattande ord. Du vet ju att jag inte ofta är nöjd själv, men det är alltid trevligt att veta att ett och annat kan vara njutbart.
Tack Tove för fina kommentarer under 2020 och vi ses igen när det blir ett nytt och förhoppningsvis bättre år!