Jag fortsätter lite med färgnörderiet. ”Roggbiv” är ett minnesknep för att komma ihåg regnbågens färger: röd, orange, gul, grön, blå, indigo, violett.
Fast det där ”i”et för indigo har troligen petats dit för att det ska bli ett ord som är lätt att säga. Roggbv är svåruttalat. Egentligen handlar regnbågen ju om en gradvis övergång mellan röd, orange, gul, grön, blågrön, blå och violett. Någon indigo tror jag inte finns där. Här har jag testat hur mina färger klarar av ett regnbågsuppdrag.
Jag har använt två röda: alizarin och scarlet lake, en gul: aeorelin, två blå: Antwerp och ultramarin
För att måla alla regnbågens färger (och alla andra färger också) skulle man egentligen bara behöva tre färger: Röd, gul och blå. Men det är svårt att få till både grönt och violett med samma blå. Eller både orange och violett med samma röda. Lösningen är att välja en kall och en varm röd, en kall och en varm blå. Möjligen kan man hitta en gul som är så pass ”ren” eller så mycket i mitten att den klarar att blandas både till grönt och orange.
Här har vi precis samma färger, men lite annorlunda ihopmixade. Om jag blandar ”fel” färger, till exempel den röda scarlet lake och blå Antwerp får jag en brunaktig färg, eftersom de har en gnutta gult i sig. 
Så, med de där fem färgerna kan man få fram så gott som alla färger man vill ha. Här har jag blandat lite huller och buller. Om man målar med mycket vatten kan de hopblandade färgerna få för sig att smita från varandra och bilda både soluppgångar och snygga skuggor.
Ett spännande och vackert landskap ser jag på den sista bilden. Färger är en värld för sig, ingen lätt match alls när det handlar om akvarell. En utmaning kan man säkert säga Åter lärde jag mig något nytt igen om regnbågens färger, roggbiv, fastän utan i egentligen. Tack Karin!
Ett lite disigt landskap, kanske, efter det där regnet som åstadkom en regnbåge?
Färgutforskandet tar ju aldrig slut. Nästa övning kommer nog att handla om olika sätt att få fram snygga grå färger. Nördigt? Jajamensan!
Här sitter jag som vanligt och flyttat skärmen upp och ner och vrider på huvudet, samma och annorlunda , precis så. Roggbiv baklänges vibggor – vet inte var det kom ifrån – sätter in ett i till kanske … vibiggor nej, nu får det räcka … eller hur?
Läste nånstans – undrar om det var här hos dig, om att en pensel och tre färger, röd gul och blå räcker för en konstnär …
Min sinnliga, men okunniga färgsjäl hälsar tack till bloggaren, ännu en gång!
Tack Tove! EN pensel skulle jag nog inte klara mig med, men möjligen tre. Och i princip tre färger, men det finns ju inget som är så kul som att testa en ny färg! Hur kommer vi att komma överens? Hur ska den trivas med de andra färgerna? Vad har den för egenheter och vad kan den hitta på för bus? Alltid lika spännande! På regnbågsmålningen syns skillnaden mellan de två blå tydligt: en finmalen Antwerp och en grovkornig ultramarin.
Ljuvliga frågor – och tre penslar godkänner jag; ja, skillnaden mellan syns tydligt. Kommer på att jag faktisk gjorde blandningprov med akrylfärger nån gång. Resultat helt ljuvligt och helt bedrövligt, de hittade på bus. Skrev inte heller ner vilka jag testade så det föll. Men så blandas det ju en del på duken , det blir tjusigt – ibland!
Morgondimma över en hed med ljung ser jag, draken Roggbiv har precis lagt sig till ro i sin håla! Det är en mycket snäll liten drake.
Så är det förstås. Och Roggbiv betar gärna lite därute på heden, lila och röd ljung, små orange och gula fetbladsblommor, grönt gräs och en och annan blåklocka.
Han älskar egentligen blåklockor men han blir lite gasig av dom.
Kanske får vi se lilla Roggbiv på en akvarell så småningom?
Vi får väl se om lilla blyga Roggbiv vågar sig fram i dagsljus!
Alternativet till RGB är att använda samma teknik som färgskrivare med CMYK (Cyan, Magenta, Yellow och Key (svart).
Ja, det brukar ju bli snyggt – någon borde tipsa regnbågen!
Ja, det funkar ju väldigt bra. Men då måste jag fråga nån som vet: Hur kan RGB, som jag tolkar som Röd, Gul, Blå, bli regnbågens alla färger när man blandar dem på rätt sätt? Additiv och subtraktiv blandning sitter nånstans i bakhuvudet.
Oj, oj, det där är svårt och nästan obegripligt! I den digitala världen blandar man ju helt annorlunda och RGB står där för rött-grönt-blått. Och även om tekniken oftast är lite pointilistisk är det andra regler som gäller. Så jag hoppas också att någon kunnig kan förklara!
Rudolf Steiner, antroposofen, skrev för hundra år sedan om Goetes (poeten) färglära. Jag hittade skrifterna i ett förråd där förre invånaren lagt sånt som han glömde ta med sig. Både Steiner och Goete känns rätt så flummiga och har inte gett någon vägledning. Om du vill så lägger jag böckerna i ”din” hög.
Lohses färglära VET jag att jag har. Men hittar den, som vanligt, inte. Lägger den i samma hög. när jag hittar den.
RGB betyder förstås röd, grön, blå. Men funkar bara vid additiv blandning. Och det blir ju svårt i en målning. På bildskärm funkar det.
Ja gärna! Det är glest på hyllan för färgteorier. Och även om Goethe var flummig när det gäller färg och verkligen inte ville blanda in fakta (som ljusets våglängder och sånt trams) var han i alla fall intresserad.
Här är en av många aspekter som jag inte begriper:
”När ljus träffar ett föremål reflekteras eller återkastas en del av ljuset. En del absorberas eller tas upp av föremålet. Ett blått föremål tar alltså upp allt ljus utom det blå som det återkastar.” Men hur då? Om man har ett rött och ett grönt äpple bredvid varandra, samma storlek, samma yta, samma allting, utom färgen. Hur kan äpplet veta vilka färger det ska absorbera?
En rak personlig fråga angående de senaste inläggen om färg:
Anser du att det finns vackra och fula färger? Jag frågar dig ity jag inte kan besvara frågan själv.
Tänker mig in i exempelvis Gauguins roll framför duken i Söderhavet… Tänkte han nånsin ”nu ska jag måla med en vacker färg” för att kanske timmen senare säga till sig själv att ”nu ska jag pensla över med en trist färg?”
Om svar anhålles? ;)
Fram till häromdagen skulle jag nog ha svarat att det finns EN ful färg, nämligen sepia. I alla fall den version som finns i Winsor&Newtons akvarellsortiment. Sepiafärgat bläck kan ju vara hur vackert som helst, men W&N-sepian blir lätt död och dyster utan lyster. Men så jobbade jag lite extra med den och insåg att det går att sparka liv i den också.
Så svaret är nog att jag inte tror att det finns någon ful färg. Men det går att få till fula färgkombinationer om man jobbar lite på det. Och en del råa neonaktiga färger kan vara påfrestande i sin fulla styrka om de inte har en speciell uppgift i sammanhanget. Fast flera råa neonaktiga färger tillsammans kan bli rätt tilltalande.
Nästa färgsprakande inlägg kommer nog att handla om svart …
Black is beautiful.
Intressant resonemang. Tack.
När du skriver ”Fast flera råa neonaktiga färger tillsammans kan bli rätt tilltalande” ser jag Olle Baertlings målningar framför mig…
Ser fram mot ”färgsprakande svart”, kanske något att dansa i neon till….
Här hade det ju passat fint med en bild på min Baertlingtavla som jag brukar ha på toan.
Men den har inte kommit upp ännu i nya lyan och jag hoppas verkligen att den inte hänger kvar på toan på den gamla adressen. Ska kolla om den kanske finns på vinden. Jag gillar den verkligen i all sin färggrannhet.
Det är en mycket naturtrogen kopia målad på 1960-talet av någon som tyckte att ”det där är väl ingen konst” och gjorde en likadan. Ordentligt signerad som ”kopia av” etc.
Bra ramsa. Allt enligt färgskalan.
Jag vet antalet men får ibland in turkos och då slutar det inte med rätt antal. Indigo är lite konstigt att få in, övriga är givna.
Regnbågen har alltid fascinerat mig och jag tror att det går att urskilja väldigt många mellannyanser, som till exempel turkos, rödlila, blålila, gulgrön och så vidare. Men om man håller sig till de tre grundfärgerna (rött, blått och gult) och tre sekundärfärger (”blandfärgerna”, lila, grönt och orange), ja då faller indigo bort.