Jag köpte den här boken på 1990-talet, förra gången jag tänkte börja måla akvarell. Då fanns det inte så värst mycket litteratur att välja på. Men eftersom Maiotti och jag har lite olika idéer om vad akvarell är, och kan vara, kom jag av mig.
Han slår till exempel fast att svart inte kan användas i akvarellmåleri för det gör färgerna smutsiga. Men … ? Samtidigt föreslår han inte mindre än två (2) olika sepiafärger som man bör ha i sitt bassortiment. Och trots att de vackraste gröna färgerna är de som man blandar till själv, tipsar han om nio olika ”köpegröna”.
Vidare framhäver han vikten av att göra en ordentlig skiss innan man börjar måla eftersom ”en akvarellmålning inte är något annat än en färglagd skiss”.
Där gjorde jag slut med Maiotti och lade akvarellplanerna på hyllan tills vidare.
Tre svarta: Neutral tint, Ivory black, Mars black
Men nu är jag igång igen och här är en målning gjord med tre olika svarta färger, garanterat utan föregående skiss. Okej, det kanske inte är någon riktig målning, men i alla fall ett färgprov som visar vad de svarta färgerna kan hitta på.
Överst är det en svart som heter Neutral tint, som har ett lite blåaktigt skimmer. Mittenpartiet är Ivory black, som drar en aning åt brunt. Och längst ner är det Mars black som är en fantastiskt rufsig och påhittig färg. Jag har droppat i lite Mars black längs överkanten på Ivory black-partiet också och då bildar den en rad träd och buskar. Och den knuffar den liksom undan himlens Neutral tint så att det blir lite ljus vid horisonten.
Lamp black är en svart färg som jag ännu inte har i mitt sortiment. Den är den svartaste av de svarta. Den måste jag nog också testa – Maiotti förlåter mig säkert. När jag kollar vad han målat ser jag att han är den första att strunta i alla sina råd och regler.
”I see a red door and I want it painted black No colors anymore I want them to turn black” är såklart det självklara svaret på ett sådant här inlägg. ;) :)
Möjligen …
But we don’t want to see see the sun blotted out from the sky, do we?
Vi kan kompromissa och säga att vi nöjer oss med alla röda dörrar. ;)
Okej! Men dörren till fritidshuset får förbli avflagnat grågrönblå, för det har jag lovat min pappa. Han ville inte lägga om taket och han ville inte få huset ommålat när han levde för ”Huset är gammalt och jag är gammal och det passar ju bra ihop. Ni kan väl åtminstone låta dörren vara som den är!”
Syrran och svågern la om taket, jag målade om huset men dörren är fortfarande o-ommålad.
Jag ser ljus hur mycket som helst i din treolikasvartfärg-målning. Den är jättefin i mina ögon. Wow. Kom på att vi borde ha en akvarellbok i våra hyllor någonstans, den som svärfar läste och kanske använde sig av när han målade akvarell. Nu måste jag söka…
Ja, eller hur, det svarta kan vara en bra ljusbärare, skriver Arne Isacsson, som är vår nordiska akvarellguru. Han hade en helt annan syn på akvarell än Maiotti, en som passar mig bättre och som handlar om att låta färgerna göra jobbet.
Det kanske är någon av Isacssons böcker som du har i hyllan? Du måste berätta vad du hittar, om du hittar något!
Black is sehr gut beautiful!!! Din målning där den ger mig tunna trådar till ett stort träd …så ljuvligt. Maiotti torde ha varit i en ”renodlat” fas ..
Även i akrylen är det en av mina favoriter. Super att vika skärmen här med.
Visst är det lite spännande vad färgerna kan hitta på! Och vad bra att du vinklar skärmen lite hit och dit. Det är ju svårt att veta hur det som jag ser på min skärm uppfattas av andras skärmar.
Vad gjorde vi utan svärta? Tänk, så kontrastlös världen skulle bli! Jag brukar säga att jag inte gillar svarta kläder men det är bara när folk inte fattar att komplettera med färg. Svart är ofta en perfekt bakgrund.
Jag kommer på mig med att nynna på en psalm (tror jag att det är) ibland när jag målar:
”Var inte rädd för mörkret
ty ljuset bor ju där …”
Ovanligt sant just i akvarellsammanhang, faktiskt.
Jepp. Nr 797, med text av Erik Blomberg.
Fredrik Sixten har gjort en fin tonsättning för kör på den texten.
Aha – tack för källa, Cessi! Jag ska se om jag hittar den på nätet så att jag kan ha den som inspirationsmusik när jag målar!
Jag trodde i min enfald att det bara finns en svart och sen är det nyanser av grått. Jättefin bild! Ett rejält oväder som dragit in över heden. Hoppas draken Roggbiv är i trygghet.
En svart kropp absorberar all strålning. Det är det riktigt svarta.
Wiki säger:
”En svart kropp är ett objekt som absorberar all infallande elektromagnetisk strålning, och därmed inte reflekterar någonting. Detta medför att den strålning som avges från kroppen inte kan bero på den strålningsmiljö som kroppen befinner sig i, utan enbart på inre egenskaper hos kroppen.”
En ihålig kula som är sotad på insidan är så nära man kan komma. ”Svarta hål” i universum är också svarta – bara ”svartare”. Vi går mot mörka tider – eller svarta. Det som också kallas den vita årstiden Visst är det konstigt.
På tal om det är det inte så säkert att alla katter är gråa i mörker. Om man tänder ljuset så ser dom ut som vanligt…
Ja, den riktigt svartsvarta är nog ensam i sitt slag. Men på Roggbiv-heden (och akvarellvärlden) råder andra regler.
När det är sånt där gråväder kryper Roggbiv in i sin håla.
SG, det jag inte riktigt kan få grepp om är hur och varför olika ytor kan veta vilka strålar de ska absorbera och vilka som ska reflekteras.
Underbar sistamening.
Tack!