När det är dags att städa plockar jag först undan allt som ligger och dräller.
Just som jag lyfte upp ett pussel och la det överst i plocka-undan-högen som jag balanserade i andra handen, tänkte jag:
Jag borde förstås ta en bild på det här pusslet först, för om jag tappar det eller det kommer i oordning på något sätt kommer jag att ägna resten av sommaren åt att försöka lägga det igen … Men då måste jag hämta mobilen och – äsch, det går nog bra!
Eftersom jag lastat på för mycket på min plocka-undan-hög gick det inte bra. Så nu undrar jag om det går att få hjälp? Och om jag eventuellt ska leta efter en försvunnen bit innan jag dammsuger eller om det här är alla bitar.
Jag kan illustrera svårigheterna med några exempel, men sedan måste jag verkligen komma igång med städandet. Det här går ju inte.
Och inte det här heller.
Här tycker jag det ser ut som om bitarna går för långt ut i kanten, jämfört med när pusslet är riktigt lagd. Jag tror i alla fall att det är är en springa på någon millimeter, kanske två, mellan kant och pusselbitar.
Ramen är 9,5 cm på insidan. Här ser man de olika bitarnas mått och relation till varandra. Rombens kortsida är lika lång som fyrkanternas sida.
Uppdatering: Alla bitar inom ramen! Kanske inte helt enligt regelverket, men de får plats. Tomrummet borde bara flyttas ut i kanterna.
Malin har knäckt koden, och hittat lösningen! Såhär pedagogiskt förklarar hon hur man gör. Nästan som att spela blindschack.
Lägg de stora trianglarnas långsidor mot två kanter som ska vara i rät vinkel med varandra. Lägg den mellersta triangeln i motsatt hörn.
Nu har du fått en tom yta mellan dessa trianglar som har formen av en romboid. En gång kan du kalla den.
Lägg den gula romboiden med vita stjärnor på längs ena ytterkanten. Romboidens ytterkant mot ramens ytterkant. Lägg en av de små trianglarna med sin bas mot romboidens sida. Lägg kvadraten mot lilla triangelns sida och sen ser du hur den sista lilla triangeln ska läggas. Nu finns det mån att ta upp bitarna men ingen yta som ska fyllas.
Tack Malin! Och alla andra för uppmuntrande tillrop och intressanta förslag!
Ett sån’ där pussel som verkar så löjligt enkelt – ända tills man börjar lägga det!
Lycka till,
Margaretha
Tack! Jag har lagt alldeles för mycket tid på det redan idag, så nu har jag tvingat mig att lägga det åt sidan med förhoppningen att någon kommer till undsättning.
Töm inte dammsugarpåsen!
Jag tror att det fattas en eller två bitar med total yta = 4 – 8 cm2.
Det kan vara två trianglar av den mindre sorten. Eller en kvadrat. Eller annan kombination.
Problemet presenteras föredömligt. Men (perspektiv)förvrängning i kamera och, eventuellt bildskärm (mindre troligt), gör det svårt att få några exakta mått från sista bilden. Men med en ram som är ca 90 cm2 och total yta på bitarna som ser ut att vara mellan 4 och 8 cm2 mindre så kan vi i Pörtet inte hitta någon lösning på problemet.
Möjligen kan en politiker lösa det (överskriden budget plus ’omständigheter’), men i verkligheten går det inte.
Redaktörn skulle nog ha kommit till samma slutsats.
Det går! Fattas inga bitar! Hyttis tänkte fritt och vände på romboiden, den gula med vita stjärnor. Uppsidan ner. Och då funkade det! Vi har inga mönster på baksidan så vi var helt låsta i tänket.
Visserligen har vi ett promenadstråk efter två sidor. Bredden på stråket är ungefär en halv centimeter. Så där fattas det fortfarande ungefär tio cm2.
Precisionen i mätningarna var nog inte så god att man kan säga säkert hur mycket som fattas. Men att det saknas en bit och att den eller de ska ha en total yta mellan sex och tio cm2 är alldeles klart.
Många bottnar i det här. Var är alla andra? Besökare, alltså. Inte bottnar.
Många bottnar är det. Men huvudsaken att det alla bitar är med.
Men jag väntar fortfarande på lösningen …
Det där är ett tangrampussel och det består av just sju bitar, så du kan dammsuga utan problem.
Ååååkej, där rök den ursäkten för att skjuta upp dammsugandet …
Men tack i alla fall. Tangram, minsann. Det låter så pass avancerat att jag kanske inte ska känna mig jättedum som inte fixar det direkt.
Nu har en kompis till mig lyckats få in alla bitarna i ramen. (Se uppdatering.) Den där tomma ytan motsvarar den ”skvalpmån” som pusslet har på sidorna när det är rätt lagt.
”Tomrummet borde bara flyttas ut i kanterna”
Är det möjligt? Prova!
Såg också med åtta bitar. Så det är inte ristat i sten. Eller trä.
Det kanske nu jag skulle behöva den där bandsågen …
:)
Classe har.
Åh, min typ av pussel – man kan verkligen fastna i en evighet. Jag borde kanske använda mig av pusseltekniken när trädgården ska planeras … Det känns lite omöjligt nämligen, att få till ”rummen” på något vettigt sätt.
Hej Pysse!
Inte ens en dålig hobbysnickare lämnar såna glipor i sina alster.
Analysera, presentera. Ingen verkar tro att män också kan tänka.
Bättre att du gör det :)
Trädgårdspussel, Pysse, är väldigt nyttigt för kropp och själ. Bästa sortens work-out!
Lösningen är möjlig, men inte optimal. Visst går glipan att få bort.
Tangram används också till att göra andra figurer, ramen används mest som en förvaring.
Gör så här;
Lägg de stora trianglarnas långsidor mot två kanter som ska vara i rät vinkel med varandra. Lägg den mellersta triangeln i motsatt hörn.
Nu har du fått en tom yta mellan dessa trianglar som har formen av en romboid. En gång kan du kalla den.
Lägg den gula romboiden med vita stjärnor på längs ena ytterkanten. Romboidens ytterkant mot ramens ytterkant. Lägg en av de små trianglarna med sin bas mot romboidens sida. Lägg kvadraten mot lilla triangelns sida och sen ser du hur den sista lilla triangeln ska läggas. Nu finns det mån att ta upp bitarna men ingen yta som ska fyllas.
Nu kan du övergå till tangramets verkliga uppgift som är att skapa olika former som presenteras som silhuetter. Alla bitar ska användas och de ska läggas plant.
Tangram är kinesiskt, men har bl a utvecklats i Japan till att omfatta andra former på bitarna.
Arkimedes tillskrivs ett liknande pussel som har 14 bitar och kallas ostomachion. Där gäller det att få bitarna att passa in i en kvadratisk ram.
Malin, genialt! Lägger in din lösning som uppdatering i inlägget.
OK. Men den där hobbysnickarn skulle jag aldrig beställa något av. Får nästan lust att leta fram en fogsvans och kapa till några bitar som passar i en ram med 100×100 inre mått. Några tiondelar ska inte vara omöjligt.
Eller, hurra! jag fräser fram en miniatyr i den gamla Köpingen.
Att tänka utanför boxen – fast det borde heta att gå utanför ramarna – kan vara nyttigt.
Ser fram mot fantasifulla produkter med precisionsmått!
Stressen! Stressen! Jag borde lära mig lite impulskontroll.
Fogsvansen var alldeles för brett skränkt. Så jag tog en lövsåg i stället. För att krångla till det lite gjorde jag hela grejen 50×50 stor.
Nära sugpassning, kan man nog säga.
Det där att det behövs skvalputrymme för att plocka ur bitarna är bara nys. Gör ramen lite lägre så går det utmärkt bra att plocka ur vilken bit som helst. Och om man vill ta ur alla så är det bara att vända på det hele.
Håller fortfarande på att det fattas en eller flera bitar. VSB, QED etc.
Ingen ska få mig att tro att att en serieproducerad grej har så vilda toleranser. Vad tror du den gemensamma snickarfadern hade sagt om det gick ut grejer med halvcentimeterstora glipor mellan delarna?
’nuff said.
Jag tror att snickarfadren hade sagt att det var ju listigt att utforma pusslet så att det går att lägga bitarna på maximalt många felaktiga sätt. Till exempel så att tomrummet hamnar galet eller att skvalputrummet tillåter att man lägger de stora trianglarna som en fyrkant och sen får plats med den blå fyrkanten bredvid. Exvis bild 3 och 5. Mycket lurigt!
Ser kanske ut som originalet. Men det är det inte. En förfalskning, helt enkelt.
50×50 snart i en brevlåda nånstans.
Jag ångrar att jag la mig i.
Det gör inte jag (att du gjorde)! Tänk vad mycket tid som skulle ha gått åt för att försöka lösa det där pusslet utan ditt rådiga ingripande!
Tycker att det börjar likna Picasso eller något sådant. Har därför skickat över ett mer exakt pussel till Karin och skogsgurra. Där får man tänka både inom och utom ramarna.
Pysselpysslandet fortsätter alltså. Kommer inom kort på denna blogg. Eller i alla fall i morgon.
Hoppas på nytt inlägg snart. Att lägga pussel är alldeles för svårt för mogna normalintelligenta män. De hör barnen till.
De där förfärliga bitarna väcker hemska minnen och ger mig huvudvärk!
Heh, nytt inlägg säger du? Mera pussel säger jag!
Jag är totalt värdelös på logiska pussel, men det var det vackraste gladaste pusslet jag sett! Instruktionen fick jag mest huvudvärk av…
Jag brukar lida med deltagare i olika spännande tävlingar typ Robinson eller Mästarnas Mästare där deltagarna i superstressigt läge efter en språngmarsch eller en simtur på guppigt hav plötsligt ska lösa ett pussel samtidigt med andra deltagare, snacka o stresspåslag! Jag brukar nästan få hjärtsnörp i tv-fåtöljen! Nej tack, pussel fixar jag inte, men ge mig några korsord så kanske det går något bättre! Tack för mycket underhållande inlägg!
Tack Paula! Ja det är skillnad på pussel och pussel, tycker jag. Och pussel under stress känns lite som en motsägelse. Nej tacka vet jag ett 500-bitars pussel på annandag jul, som man kan lägga i lugn och ro.
Roligt och utvecklande, det är en fantastisk början på dagen som började för några inlägg sedan. Vidgade vyer – och så är de ju vackra de där bitarna som ska in i en ram.
Och jag blir påmind om en idé som finns med i mitt inre kring måleri målera. Det slår mig också att de där olika funktionerna/vetenskaperna egentligen utgör prima läge. Det inte jag kan du och så vidare … apropå hjärna alltså och pusselpyssel.
Heja baklänges-Tove – trevligt att ha dig här på morgonbesök!