”’Det kan vara farligt att tvärsluta’, sa han som köpte ut på måndagen”, brukade vår helnyktra far säga vid lämpliga tillfällen. Ett sånt lämpligt tillfälle kunde till exempel vara när han gärna ville ha lite mer kaffe, efter att redan ha druckit ett par koppar.
Och på liknande sätt tänkte jag, när jag fortsatte målandet efter mitt avslutade hundra-akvareller-projekt. Om jag lägger undan färgerna nu, tänkte jag, kanske det dröjer innan de kommer fram igen.
Jag hade egentligen tänkt testa att måla interiörer, typ solljus snett in i ett rum med vita gardiner, någon solbelyst gammal stol, skuggor på golvet … Jag vet precis hur det skulle se ut.
Men det blev såhär i stället. Möjligen har jag inspirerats av livräddarberättelserna.
Vilken lättnad! Akvarellerna är tillbaka! Jag har hunnit sakna dom!
Om du undrar över tystnaden så kan den bero på att din brorsyster (eller är hon inte det?) är på Biltema och letar röradaptrar. Jag hade ingen passande i bilen men BT har ett hundratal olika dimensioner och kombinationer.
Så nu ser jag hur merparten av Biltemas oskyldiga och okunniga semestervikarier försöker förstå vad hon behöver. En flock blindstyren ledd av av – ja, vad ska man säga – en frustrerad konstnärssjäl som undrar hur den hamnade i den situationen. Gamla järnhandeln i Horndal (Tilas) hade löst det på nolltid men den har också fallit offer för stordriften.
Vi jagar böckling. Det har kanske framgått några gånger. Och granne med gamla Tilas ligger nu en affär som heter Fiskfarmen. Jag skuttade ur bilen, stormade in och frågade vad dagspriset på böckling var.
Stort frågetecken. Sen bestämde sig innehavaren för att jag skämtade aprillo och svarade att den var gratis – om jag kunde hitta nån.
Men nåt i fiskväg har du väl? Tyckte jag. Fiskfarmen lät ju lovande.
”Ja, ciklider, guppies och sånt” svarade han. ”Hur stort akvarium har du? Eller behöver du ett sånt också?”
Jag drog mig försiktigt tillbaka.
Hundra procent rätt på skildringen av mina irrfärder på Biltema! Precis så gick det till och de sommarjobbande ungdomarna hade gått en snabbkurs i att se förtroendeingivande ut trots att de inte hade en susning om nåt. Men, på andra sidan vägen finns Per Kvadrat och där jobbar Sanna som är rörnörd och har full koll på alla övergångsnipplar som finns i hela världen. Hon berättade vad jag behöver och sa att hon gärna beställer det. ”Men om du vill kolla på BT först är det den här du vill ha”, sa hon och skrev upp några dimensioner på en lapp. Så jag återvände till BT med min exakta beskrivning på vad jag letade efter, men möttes av samma glada miner och totala okunskap. När jag själv gått igenom hela sortimentet kunde jag konstatera att Sanna hade rätt. Just den dimensionen är inte så vanlig och kanske därför inte ingår i Biltemasortimentet, för det gjorde den inte.
Så det är DET Fiskfarmen håller på med! Som jag har undrat!
Brorsdottern: Vad kul! Det kommer (nog) mera …
Det känns bra att du fått fart på penslarna igen… Återfall är nyttiga.
Du är skicklig att berätta i färg om vatten. Kan man måla vatten kan man måla allt.
Lita på mig.
Med vattenfärg måste väl vatten vara liksom det lättaste man kan ta sig för?
Du får gärna låna mina vattenfärger!
Ja, Staffan, jag tog mig ett återfall …
Men interiörer är krångligare än vatten, eftersom de liksom är mer regelstyrda. Men det ska nog gå att lösa det också.
Jag tänkte att om det finns fasadfärger, golvfärger, maskinfärger så finns det väl också vattenfärger? Och om man väljer rätt färg för rätt ändamål – vattenfärg i ditt fall – så måste ju saken vara biff?
Sån där guacamole som du använder tror jag försvårar.
OK ska nog sluta nu.
Och rutig schackbrädesfärg …
Jag har kanske fel men min magkänsla säger mig att interiörer inte är så lämpliga för just akvarellmålning. Då passar kanske en fastare färg bättre?
Och som jag sagt tidigare: Akvareller blir i mina ögon bättre ju färre (mer eller mindre exakta) detaljer de innehåller. Jag tror mer på flyyyyyyyyyyyyyyyyyyt.
Ja och nej. Egentligen ska inte motivet spela någon roll. Akvarellen kan flöda även på brädgolv och i bomullsgardiner. Det svåra är inte att få det att se ut som en interiör, utan som en akvarell.
Du är allt bra rolig, mungiporna på mig åker upp direkt jag tittar in här. Som att du liksom inte kommer överens med dig själv! Men 101:an blev superbra, även om jag ser fram emot solkatter i gardiner eller hur det nu var…på tal om det bytte jag gardiner idag, o jag är såå nöjd..
På tal om hästar, nej, jag har ingen tillgång till dessa ädla djur, inga andra boskapsdjur heller, kossor, får eller grisar. Därför tokglor jag på Farmen alla säsonger. Vore jag yngre o orkade mer skulle jag söka till programmet…
Kan 102 bli en häst tro?
När jag målar är det ju inte bara jag som har synpunkter på hur och vad det ska bli. Akvarellfärger kan ha sina egna idéer och är ganska påhittiga. Jag brukar citera akvarellisten Arne Isacsson: ”Att måla med olja och akryl är som att ha hund. Att måla akvarell är som att ha katt.” Vi får se vad nästa kan tänkas bli.
Du skulle säkert göra ett jättebra jobb i Farmen! Fast under Coroneriet går ju sådana kreativa idéer bort.
Gillar dina marina motiv. Fortsätt!
Ha det bra!
Tack Lena!
Och detsamma!
Jag såg detta inlägg från Sjöhistorisks museet på Instagram.
https://www.instagram.com/p/CClc-RvpmCC/?igshid=swetfboolp0o
Vad kul! Livräddningssällskapets båt Hjälparen blev tydligen långlivad. Tack för länk!
Det kan vara farligt – ja, det kan ju det. Det farligaste är om tankarna blir farliga på så sätt att bilderna inte blir som en en tänkt – med se det som lätt blir ofarligt blir ju strax alldeles underbart. Humor är styrka i det farliga – och att ha färgerna framme och göra en tavla är ju faktisk så gott som ofarligt. 100 är hälften av 200 som bekant om så skulle locka akvarelliska du :-)
200 … Ja kanske det!