Den uppmärksamma bloggläsaren har kanske noterat att jag är lite fixerad vid vatten. Vi kom att diskutera det häromdagen också, sexåriga barnbarnet och jag. ”Egentligen är det ju inte havet blått”, påpekade hon ”mera som grönt. Fast blått ibland. Eller gult”.
Så jag lovade att öva på hav idag, medan hon är på förskolan.
Den översta ser jag som en blötmyr eller i alla fall vattensamling som möjligen är bottenlös och på andra sidan finns hjortronen men hur ska jag komma dit?
Den andra är ju sjön och Storön en disig morgon. Fint.
Så skulle det ju kunna vara, kanske.
Du ser händelsevis inte en lite orolig havsyta på den första och en våg som bryter och rullar in mot stranden på den andra?
Om du hoppar som en alv så kommer du nog över, Kicki. Eller rider på en svan!
Jättefina bilder båda två!
Tydligen bilder som är lite öppna för diverse olika tolkningar:)
det där med svanen låter lockande
Å så kan du steka den när hjortronen är plockade.
Stekt svan med mylta låter ursprungligt och fint. Kommer gärna och provsmakar. Jobbigt att äta med visir och munskydd. Men det kan nog lösas.
Oj, oj hur ska detta gå? Om Hyttfogden avstod från att vänslas med grodan i missomras kanske du ska hålla lite avstånd till svanen, Kicki – annars vet man ju aldrig hur det går.
Jag tror inte att ledan på landet är är så stor att vi kan vänta tillökning. Om man säger…
Tihi, där fick du till det!