Nu är det dags för skepparn och hans besättning att nalkas Stockholm och för säkerhets skull visar jag hur den fungerande slussen ser ut, Hammarbyslussen.
Kanske inte den vackraste av slussar, men funktionell. Åtminstone i verkligheten …
Den öppnar halv sju och det tycker skepparn är lite sent. Han vill gärna glida in i Stockholm när det är tyst och stilla på morgonen, särskilt på sommaren. Det visar sig att det finns en öppning klockan halv fem också och det verkar lagom.
Under färden har de planerat vad de ska göra i Stockholm. Inte mycket, visar det sig. Sofia är mest inriktad på att ha varit i Stockholm, ”För när jag börjar skolan och någon fröken frågar vilka som varit i Stockholm – för det gör fröknar – då vill jag inte vara den enda som inte räcker upp handen.” De kommer fram till att det är lagom med stadshuset, en promenad på Södermalm och kanske möjligen ett besök på Skansen. De vill ju hinna hem till midsommar.
Ja men vacker på bild ändå.
Tyckte jag skymtade barnbarnets föräldrar, som är på retreat i Nora, i helgen. De satt och halvsov i vindskyddet, verkar VÄLDIGT avslappnade…. Det är i liljekonvaljedungen så jag hoppas de är vid liv!
Tack!
Åh, nej! Kung liljekonvalj av dungen i farten? Väldigt avslappnade låter mycket illavarslande – du får gå och putta till dem för säkerhets skull!
Den slussen har jag passerat två gånger, båda gångerna i västlig riktning. Att med segelbåt ta sig från Saltsjön in till västra Mälaren via är ingen höjdare men väl en höjd(ar)fråga. Det är många broar som ska passeras, Danviksbron, Skanstull, Liljeholmen, Stallarholmen och Strängnäs och ska man ända in till Köping /väster om Kvicksund tillkommer även Kvicksundsbron, inget för den som har bråttom.
Ett tips på vad man kan göra i Stockholm är att äta glass, passar bra soliga dagar.
Egentligen borde jag gå ner under den där bron och kolla hur det egentligen ser ut, för jag har en känsla av att den där lägre bron är svåröppnad, så som jag målat den.
Visst är det en fin service att broarna öppnar för segelbåtarna – ett alternativ vore ju att man fäller masten i stället …
Jens&Viktor-glassen verkar man kunna äta alla dagar, även regniga!
Det där med broöppning har en snårig men enkel juridik. Båtarna tog sig ju fram utan problem innan broarna fanns. Så dom hade första tjing.
För att inte hindra sjöfarten måste så gott som alla broar kunna öppnas på ett eller annat sätt. Klaffbroar, vridbara broar höjbara broar eller sådana som kunde dras i land.
Mer eller lyckade konstruktioner, Hjulstabron blev påseglad ganska ofta och då kom varken båtar eller bilar fram.
E4-bron över Södertälje kanal ägdes av Vägverket och Sjöfartsverket. Den oklara befälsordningen ställde till problem och vid nödsänkning, något som ibland blev nödvändigt när elgrejerna inte hängde med som dom skulle, skulle en ansvarig från Vägverket vara den som bestämde. Sedan två operatörer som tryckte på knappar och två rutinerade personer i respektive ben. Totalt sju man. Det funkade inte så bra och så småningom inträffade det berömda raset där varken bilar eller båtar tog sig fram. Långa köer ner genom Södertälje och båtarna fick nyttja Hammarbyslussen. tills bron blev reparerad.
Det hände mycket med broar, Jordfallsbron strax norr om Göteborg fungerade i mildväder men inte när det blev kallt. Så en kollega fick kasta sig i bilen och köra ner från Bromma mitt i natten. Bara för att konstatera att allt fungerade som det skulle men att låskilarna hade frusit fast. Liten mekinsats med blåslampor fixade det och Kalle körde hem framåt morgonen.
Broar kan också förstöra sexlivet för brovaktarna. Folke Dahlberg berättar den skakande historien om brovakten i Göta Kanal. Båtarna kom och krävde broöppning lite då och då. Ofta när det började hetta till i sänghalmen. Då var det bara att springa ut dra iland bron (ytterligare en variant av broöppning) vänta tills båten passerat och sedan skjuta tillbaka bron och tända rödljusen. Det blev ohållbart, både brovaktare och hustrun blev nervösa av dessa ständiga tutande och det och resulterade i barnlöshet i brovaktarstugan.
En liten utvikning av detta tema är att det sedan gammalt anses att den som seglar för nöjes skull alltid ska väja för den som seglar för sitt bröd. I en variant (Värmland, var annars?) heter det att den som seglar med sitt fläsk ska väja för den som seglar för sitt bröd.
Tosteröbron i Strängnäs har också en förkärlek till att fastna/gå sönder lite då och då.
Jag är oftare den som sitter i bilen eller på cykeln och väntar på att broöppningen ska bli klar än den som orsakar broöppningen. Då är det lätt hänt att jag tänker tankar som att ska vi verkligen behöva vänta här allihop (ofta långa köer) på den där lilla skitbåten, vars chaufför inte ens verkar kunna behärska den. Men med hjälp av din (Skogsgurra) historiska bakgrund tror jag att jag (kanske) kan anlägga ett med försonligt förhållningssätt till de där smala pinnarna som sticker upp alldeles för högt och som borde vara ledade så att det går lätt att fälla ner dem.
Hyttis påminde om en annan ”förstfödslorätt”. Nere i Pyrenéerna finns varningsskyltar för kor på motorvägen.
Och ganska snart kom det en kokaravan längs motorleden. Jag frågade herden hur i helvete dom hade fått tillåtelse att ta ut korna på motorleden?
”Vi var först” svarade han. ”Den här leden har vi föst kor på i hundratals år. Och när dom breddade kostigen utan att fråga oss först så blev det uppror bland bönderna och jag måste medge att den här vägen är mycket bättre underhållen än vår gamla kostig var. Men det säger vi inte till politikerna.
Jag tror att det kan ha varit mycket bra för ditt blodtryck att få den förklaringen medan ni satt och väntade på att korna masade sig fram, på kors vanligvis saktmodiga sätt.
Det skulle byggas järnvägsbro över fjärden.
Kompisen tog reda på hur hög frigång det skulle bli inunder.
Och överklagade, ety hans segelbåt, som hade hemmahamn längre in i fjärden, krävde två meter mer frigång än planerat.
Och det gick igenom.
”Hävdvunnen rätt” kan funka ibland. Men för samer och andra ursprungsbefolkningar är det knepigare. ”Samhällsnyttan” – om verklig eller inlobbad i kommunstyrelser – har större möjligheter. Som Slusseneländet visar.
I jämförelse var Tegelbackseländet en mild sommarvind.
Blev det ingen bro? Eller höjde man den två meter? Var din polares höga mast att betrakta som hävdvunnen rätt sedan urminnes tid?
Jodå! Det blev visst en bro. En som var tillräckligt hög.
Frågorna hopar sig! ”Två meter mer …” betyder antingen en jädrans hög mast, eller planer för en mycket låg bro. Men såvitt jag förstår blev det ingen bro alls.
Dina akvareller skulle troligen bli ännu intressantare att titta på om de vore klickbara upp till ”fyller nästan hela skärmen-storlek”.
Din åsikt?
Instämmer helhjärtat. Åtminstone i att det vore bra att kunna klicka upp bilderna. Den funktionen försvann utan att säga ”Hej då!”. Ovisst när, men troligen vid någon uppdatering. Jag börjar tappa greppet om sidan, eftersom jag håller fast vid ett gammalt tema som kanske inte är kompatibelt med alla uppdateringar som krävs. Just nu slåss jag med en PHP-uppdatering som krånglar. Jag måste kanske för första gången någonsin kalla in en bloggtomte som kan reda ut det och annat åt mig.
Ja, locka på bloggtomten. En tallrik havregrynsgröt med några stänk datorolja på farstukvisten brukar ge utdelning…
Tröst: Du är inte ensam om ”saker som försvinner” i datavärlden. Själv slåss jag just nu mot – till synes oövervinnerliga – blåskärmar med kryptiska felmeddelanden, ofta döpta till logiskt beskrivande namn som #699utR-_97l8H
Och jag har problem att ozippa komprimerade filer. Det gick bra tills WinZip skrämde mig med att jag var i någon sorts farozon om jag inte köpte deras system.
Tips: Gör inte det. Det jag förr kunde göra utan problem måste jag nu betala extra för.
Nu gäller det att hitta ett sätt att rensa datorn från WinZip – behövs handfast hjälp. Jag ställer nog ut en skål med risgrynsgröt. Med en mandel i. Tror att tomten föredrar det framför kall kladdig havregrynsgröt med klumpar i …
Oj, oj, #699utR-_97l8H!
Och när jag unzippar händer ingenting, dokumentet liksom glider mig ur händerna.
Risgrynsgröt till midsommar? Ja, varför inte.