Gårdagens målning med den gråtande fiskargubben och hans skuta drog igång diskussioner om fiskarhustrun, som naturligtvis måste vara med i sammanhanget. Om gårdagen var fiskargubbens dag, kan väl den 7 juni få bli fiskarhustruns dag?
Hursomhelst tänker jag mig att när fiskargubben fick höra talas om Fiskargubbens museum i Söderhamn bestämde han sig för att tuffa dit med sin båt. Han ringde fiskarhustrun för att meddela detta och frågade om hon ville följa med. Det ville hon såklart, och även det sexåriga barnbarnet som hon tillfälligtvis hade om hand var pigg (piggt?) på en utflykt. 
Här svänger gubben in till hemmabryggan för att plocka upp fiskarhustrun och barnbarnet. I väskan har hon packat lite matsäck och övernattningsprylar. Flytvästar finns ombord.
Fast nu är det inte kväller längre. Nu är det tidigt tidigt på morgonen.
Klockan medvetslös för mig.
Lite kylig gryning tror jag det blev, hur det nu kan komma sig för det är verkligen inte någon tidpunkt då jag är i farten. Kan bero på att den dagsljuslampa som jag investerat i är lite för klen.
Ja, den här båtfärden börjar utvecklas till en spännande saga… Fiskargubben har börjat röka som en skorsten igen och fiskargumman har hela väskan full med… Nej, jag ska inte gå händelserna i förväg!
Skepp och hoj!
Ja varthän barkar det, månne …
Snyggt med hoj, skepp och bark.
Men nån bark är den lilla skutan inte. Tror skepparn skulle få problem att klara av alla klutarna. Där hjälper det nog inte med fiskarhustru och barnbarn.
Spännande att se vad det blir av detta. Blir nästa bild ”ett gångande skepp”? Ett sånt där som bonden byggde av den jättefarliga kråkan.
Det var en chansning. Jag är inte så bra på att artbestämma båtar. Heller.
Kråka, säger du. Kanske det, så småningom. Men just nu ser det ut som om vi – tack vare rådigt ingripande från Hyttfogden – styr kosan mot ett genus-certifierbart inlägg. Om det vill sig. Håll tummarna!
Barnetär piggt borde det rimligen vara och sedan kan man lägga till att fiskargubben är pigg (för sin ålder?).
Så är det ju – men när adverbet kommer så långt från barnet som det gör när det (barnet) för tillfället är omhändertaget av fiskarhustrun, då känns det inte längre lika självklart med piggt, även om det grammatiskt är korrekt. Troligen självklart och inget fall för Språket i P1, som för övrigt i dag hade svar på en språkfråga som jag funderat på men inte orkat slå upp: Flyga sin kos och styra sin kosa är samma ord från början och båda släkt med kurs.
Härliga bilder, allt ifrån blomblad som blandar sin fär med andra färger och inte till fiskargubbe med och utan tårar, och med fiskargumma och barnbarn – så fint att få ta del av allt detta, och dina kunskaper och din målarfärdighet. Tack!
Tack Margareta! Det är kul att hålla på och när jag väl startade det här projektet har motiven anmält sig frivilligt, så att säga. Ingen risk att jag ska stå motivlös, men jag tänker ibland att det är väldigt hipp-som-happigt. Vilket möjligen speglar en del av min personlighet …
Din personlighet är härlig, om än lite hipp som happig. Jag trivs här inne hos dig och dina akvareller. En ann som heter Karin och är hipp som happig. Det kanske har med namnet att göra?
Så måste det ju vara. En Karin-personlighet!