Idag blir det nog inte så mycket akvarellande för egen del, men desto mer team-work. Eller beställningsjobb, egentligen. Sexåringen vill ha en fiskarbåt (man skulle kunna tro att hon har läst min blogg om fiskarfamiljen på äventyr). Treåringen vill ha en segelbåt. Och en sol. De hjälper gärna till med målandet, så det fick bli akvarellpennor som man kan rita med och sedan tar man en akvarellpensel med vatten i och akvarellar till det hela.
Och så måste det förstås vara en bläckfisk, som ser lite rädd ut. Varför? Jo, för det kommer en haj, såklart. Bläckfisken försöker peka med en av sina alla armar så att fisken ska förstå att den bör simma åt andra hållet.
Vi håller till utomhus, med gott Tegnellavstånd och skickar inte pennor eller penslar emellan oss och ser till att ha varsin arbetsplats vid det stora bordet. Till och med treåringen vet numera vad som gäller!
Kommer att tänka på Östersjön – i synnerhet den del som omger Gotland.
Dom där kritorna med tillhörande vatten (min har pensel och vattenbehållare i kombination) verkade ju lovande. Mina försök har hittills inte resulterat i några storverk. Det bästa man kan säga om mitt bästa försök är att det ser ut som en jycke av obestämd ras som nafsar efter en banan som hänger i skyn.
(Det var i Pyrenéerna när vi hade hört en varg yla i månskenet)
Låter stämningsfullt!
Men jag tror inte de där vattenlösliga pennorna är någon lätt väg till konstnärliga framgångar. Jag tror uppriktigt sagt att dom är urdåliga. Fast dyra.
Min pedagogiska tanke var att det skulle vara lite lätthanterligare för barnen med pennorna. Det är det nog inte. Och inte för mig heller.
Ja, det gäller att markera med alla medel i dessa oroliga tider och även till havs. Att hålla avstånd gäller för alla små som stora.
Gullig akvarell=)
Hajen har det nog lättast med avståndet, skulle jag tro, jag håller gärna mer än två meters avstånd till närmaste haj!
Tack, säger jag och barnbarnen!
Den sötaste näpnaste målning från havet som jag sett på länge. Värd att ramas in och hänga på väggen, team-work när det är som bäst
Ja, den är värd att spara, inte minst för att vi hade en sån mysig stund tillsammans.