En liten båt blir ofta våt om magen när det stänker – jag undrar vad den tänker… Båttemat fortsätter.
Om man inte ser upp när man målar akvarell kan det bli förargliga blomningar. Sådana där mönster som det gärna blir när man är oförsiktig med ett nytt lager färg på ett tidigare, som inte hunnit torka helt. Inte så snyggt på en lugn vattenyta, men användbart i andra sammanhang. Det finns akvarellister som praktiskt taget bygger upp sina akvareller på blomningar.
Om man vill ha bort dem och är tillräckligt snabb kan man släta ut de där blomningarna med en torr gethårspensel. Det gjorde jag men då försvann förstås mina fina vågor också. Jag kände mig mäktigare än kung Knut den store. Det var han som tröttnade på alla som ville att han skulle ordna än det ena än det andra åt dem och tog med den tjatiga hopen till havet och sa (i min ungefärliga återgivning): ”Kolla nu hur mycket makt jag har. Jag befaller vågorna att lägga sig.” Så satt han där vid havet en stund och hans entourage väntade med spänning. Efter en stund sa Knut ”Nähä. Där ser ni. Vågorna lyder mig inte. Jag kan faktiskt inte fixa allt!”
Men jag kunde alltså få vågorna att lägga sig, i stället för vågigt blev det några längsgående dyningar, när jag sopade bort blomningarna med gethårspenseln.
Jättefint ju. :)
Tack! Övning ger färdighet:) Nästa gång kanske jag till och med får till de där skvalpiga vågorna.
Det är en lugn väntan i de här båtbilderna.
Förtröstan är nästan ett ord jag vill använda.
Vad fint! Kanske inte var så dumt ändå att skvalpvågorna försvann när jag städade bort de där förargliga blomningarna.
Mycket, mycket bättre!
Vad kostar båten?
Vilken av dem? Den där högraste som tiltar lite och som har lite identitetsproblen (ÄR det en segelbåt eller inte?), den som gömmer sig bakom den eller den till brygga omvandlade båten till vänster (den är billigast)?
(Och tack för uppmuntrande tillrop!)
”Huvudpersonen” förstås. Den med (troligen) tändkulemotor. Tycker jag ser ett avgasrör närmast överbyggnaden.
Att den har lite styrbords slagsida beror kanske på förskjutning i lasten? Eller oskicklig stuvning.
Jamenvisst! En gammal bruzaholmare.
Får väl prata med Kalle om han kan skiljas från Dunkan, då. Eller hyra ut några månader.
ja, han är ju en hyvens perpendikel så det ska nog gå bra.
Vilken rogivande vy! Denna gillar jag också, den lilla skutan och bryggan. Finfint fångat om du frågar mig! angående mitt fotande så är jag en katastrof när det kommer till tekniska finesser så jag kör med en vanlig enkel kompaktkamera som ryms i fickan. Dessutom köper jag alltid en likadan när det är dags att byta, allt för att slippa lära nytt! Min nuvarande är inte så gammal, kanske ett par år, och den har en zoom på 18 ggr och det räcker ganska långt. Däremot kan den inte hjälpa att fotografen börjar bli darrhänt, vilket jag ser i vissa motiv, även om jag försöker skylla på blåsten..
Så du har landat i Dalom över helgen. Långt från min byhåla Fredriksberg?
Hoppas du får en skön helg med eventuella nya dalamotiv!
Tack Paula!
Bravo att du tar så fantastiska bilder med din kompaktkamera. Man frestas tro att du har någon riktig monsterkamera när man ser dina fantastiska bilder.
Det blir sydöstraste Dalarna denna helg ungefär femton mil till Fredriksberg. Och inom Tegnellavstånd från huvudkommunen.
Ljuvligt!
Och visst är det en båt med kultändare till höger väl?
Det ljudet är omisskännligt, fast det inte hörs någonting alls från din akvarell men om man spetsar öronen lite extra så vete katten om det inte hörs det där speciella ”puttrandet”.
Tegnellavståndshelg läser jag här ovan i kommentaren att det blir. Vilket bra avstånd!
Trevlig helg Karin!
Japp, en pålitlig tändkulemotor från Bruzaholm. ”Är kulan röd så far vi” har blivit ett bevingat uttryck i allehanda sammanhang. Och motorn säger ”Dunk, dunk, dunk…” eller kanske snarare ”duff, duff duff”.
Just nu håller jag på med ett hemligt projekt där din sammetsros är inblandad!
Jättefint blev det ju, tidig sommarmorgon.
En bekant i ångbåtsjuntan har tändkuledunket i mobilen. Ångbåtsjuntan har ett par tändkulebåtar också.
Såklart! Det är inte i första hand båtar de håller på med utan maskinretro och då smäller ångbåt eller tändkulebåt ungefär lika högt kan jag tänka mig. Kulna vinterdagar kan det ju vara trivsamt att lyssna till dunket från tändkulemotorn, om än bara i mobilen.
Apropå perpendikel…
Den viktigaste linjen för att spränga papperets ickedjup är ofta diagonalen. I din bild finns de i trossen till bojen och kranens arm… Tänk om du lagt bojen ännu närmare betraktaren!
Ja, det hade stärkt bilden, med bojen mera hitåt. Men där fanns ju de där vackra vågorna, innan jag grep in som en framgångsrik Kung Knut och stillade dem. Annars hade den nog hamnat där. Den där stillsamma ytan liksom ber om att något ska hända.
Underbar akvarell med fina speglingar i vattnet. Intressant med kommentaren ovan om diagonalen. Det har jag alldeles glömt bort trots att vi pratade om den på en sommarkurs jag var på för ett antal år sen.
Ingrid
Ja, det är mycket att tänka på och alltid glömmer jag nåt … kontraster, komposition, färgval …