Inom alla verksamheter (tror jag) finns det regler om vad man ”får” och inte får göra. Och så finns det ofta också lite snobbighet. Inom akvarellvärlden är det inte så farligt med det där. Inte i Sverige, numera, och inte ens i England, som annars brukar ses som det prudentliga akvarellmåleriets hemvist. Numera är det OK att använda vitt, även om det ofta är effektivare att lämna pappret omålat där det ska vara vitt. Svart färg har varit tabu, men det har också lättat.
Det finns nog bara en regel eller ett råd som jag har svårt att tänka mig att frångå och det är den om att man inte ska snåla på pappret. Det är väldigt svårt att få bra resultat på dåligt papper. Har man ett bra papper går det att få till något även om man glömt penslarna och de flesta färgerna hemma.
I övrigt anses det nog lite fint att vara minimalistisk, men det är inget jag strävar efter. En engelsk akvarellärare såg med förvåning på oss svenskar som kom till hans kurs med stora IKEA-kassar fulla med akvarelltillbehör. Själv hade han en lite ask med åtta färger och i bröstfickan hade han sina tre penslar.
Favoritpenslar, uppifrån: en elaking, en rigger, en vanlig, en platt, en get, en ful, en tjock, en smal.
Man behöver kanske bara tre penslar (eller helst fem) men en poäng med att ha många är att man slipper skölja bort en massa färg när man målar.
Om jag har blått i penseln och ska komplettera med lite brunt på målningen är det ju dumt att skölja bort det blå. Jag tar en annan pensel och så kan jag skifta och ta en ny pensel vartefter jag behöver olika färger.
Här är mina användbaraste penslar. Den där översta penseln med blått skaft är en hårding, bra på att lyfta bort färg när det blivit fel. Nästa, riggern, klarar långa telefonledningar eller riggen på en båt. Geten, i mitten, är mest till för att blöta pappret och den kan man till nöds klara sig utan. Fulpenseln är bra om man vill ha det lite spretigt och stökigt i bilden. Tjockisen håller mycket färg och kan bilda en fin spets. Den smala är väl bara fem, sex strån och är suverän för detaljarbete. Dyrast av dem alla, tror jag.
En poäng med att ha få färger är att man kan bli riktigt bekant med dem och lära sig deras egenskaper. En poäng med mina 41 olika färger är att de alla kan lite olika saker. 
Idag har jag bara lekt lite med färgerna. Det verkar som om det alltid blir något åt Slussen-hållet när jag inte riktigt har något motiv. Den här liknar alla de olika permanenta provisorier som man måste forcera för att ta sig mellan olika Slussen-nivåer. Lite skev är den också, mittkonstruktionen.
Tack Karin!
Jag blir lite tjatig, men jag gillar din akvarell idag också! :)
Förstår att det kan bli lite Slussenhåll för din del, det ligger ju nära tillhanda.
Intressant att få veta mera om ditt pensel-liv. Alla har sin uppgift.
Förmodligen skulle jag inte heller vara minimalistisk om jag målade akvarell.
Jag har ju gjort det i mindre skala, vått i vått och mycket blått, minns jag att det blev.
Roligt var det verkligen.
Du får så gärna vara hur tjatig som helst!
Vått i vått och mycket blått låter fint – har du några målningar kvar? Kanske dags för en liten vernissage på din blogg?
Stor grattiskram (på distans som sig bör!) på födelsedagen!
Har läst att Helen Allingham skrapade bort det hon målat för att få fram det vita papperet. Kanske får rota fram boken och läsa på bättre, men hon lär ha haft en egen teknik.
Margaretha
Ja, spännande, hoppas du hittar boken! Det går ju att sandpappra, men då kan papprets gräng bli lite för framträdande. Skrapa med skalpell kan funka för små blänk av vitt. Men alla tips om hur man får till vita ytor utan att använda gouache mottages med tacksamhet, eftersom det gouache-vita riskerar att bli lite matt och dött.
Intressant läsning, lite kurs-ivistisk om en så vill. Många tankar har hunnit passera om penslar, färgläran och lite till som har gäckat mig, får ju då och då rådet att du borde lära dig så blir det nog bra ska du se. Jo, det är inte så svårt att förstå, men hela den vägen har jag inte lust att gå och till mitt amatöriska så har jag så det räcker, nu och här som sedan kan bli där och då för att dyka upp igen … går igen..
Det hänger nog ihop med att jag så gärna tar del av andras alster och beundrar! Konstens vägar är ju så breda och mångfalden är ju bara så god att omge sig med.
Din bild med få färger tilltalar mig verkligen.
Tack Tove! Jag är ju lite nördig när det gäller färgerna, tycker helt enkelt det är spännande med deras olika egenskaper, men jag vet ju också att många framstående konstnärer inte hade en susning om några färgteorier och det gick ju bra ändå! Heja dig som utforskar och skapar utifrån dig själv!
Fin bild idag igen – blir glad och imponerad när jag ser vad du kan åstadkomma ”utan att ha något motiv” – tack!
Det är ju egentligen så jag vill måla – låta kompositionen växa fram tills den känns någorlunda rätt och låta färgerna komma till sin rätt på sina egna villkor. Men det är ju så frestande att falla tillbaka i det trygga, ”duktiga” målandet.
Aschdå, studsade på FÅR i rubriken, spinner ljuvlig jämtlandsull nu. äh förlåt det var inget.
Vita lamm, kanske rentav?
Tack. Och snyggt målat.
Mycket intressant för mig som nyligen börjat prova på det här med akvarellfärger och -papper! Själv kluddar jag mest lite osäkert, experimenterar med färgerna, försöker förstå hur det funkar. Gör inget att spara (eller visa – ha ha!) Lite lärorikt är det förhoppningsvis ändå.
Vad kul! Det är ju lika roligt som lärorikt att hålla på. Och det är ju precis det bästa man kan göra – att lära känna färgerna först. Måla upp dem tjockt och tunt, låta dem flyta in i varandra, spraya bort lite för att se vad som händer. Jättekul!