Idag pustar jag ut lite efter svåra motiv, som hår och vattenfall. Och eftersom mina akvarellpapper börjar ta slut (de går åt!) funderar jag på om jag ska börja måla miniatyrer, eller om jag ska ge mig på de där omöjliga kartongaktiga pappren, med sina skavanker.
Troligen håller dom omöjliga akvarellpappren på att gå upp i limningen av ålderdomssvaghet. Det blir fula mörka fläckar här och där, som om pappret är extra hungrigt på färg just där. På andra ställen tar färgen inte alls. Och ja, dessutom luktar dom skumt.
Men det får bli ett sånt papper idag i alla fall idag och en grofsig målning. Man kan ta ett kontokort (en palettkniv går också bra, eller kanske en smidig smörkniv) och bre ut färgen på pappret. Sedan spolar man vatten på färgen och ser vad det blir. Vanligtvis blir det ett landskap. 
Jaha, det blev det. Men samarbetsvilligt är det verkligen inte, det här pappret. Kan man med trovärdigheten i behåll hävda att de där ljusa fläckarna i himlen är stjärnor? Nej, det kan man nog inte.
Vad skulle de annars vara ?
Jag tycker mest det ser ut som fläckar, för att pappret är knasigt. Lite för stora och blaffiga för att vara stjärnor.
snö kanske?
Möjligen. Sådana där jätteflingor som vi kallar lappvantar.
Det tror jag på. Eller kanske manna? Lappvantar hade vi rätt mycket av i går – men nån manna såg vi inte den här gången heller.
Kan till och med vara Money from Heaven…
Mmmm … eller dåligt papper.
Du får måleriet att låta enkelt, men si det är det ju icke. Landskap är jag allra sämst på, i alla fall på den tiden jag ens försökte. Men du, gökdämpa, inte gick det att googla på det heller! Mina vänner påstår ju att uttrycket är säfska, men tji fick dom …men några tre olika fåglar känner du inte till?
Sju dämpor innan man hör göken. Är det det du menar?
Tror att man börjar räkna när man tror att vintern är över och det ser ut att vara vår. Då ska det komma sju dämpor innan man hör göken och sommaren är säkrad.
Alltså, Paula och jag började de här diskussionen om gökdämpor och andra liknande uttryck ”hemma” hos Paula, på hennes blogg. I Västerdalarna heter det att ”gökdötten och svaldötten ska ner innan värmen kommer”.
Jag har nog uppfattat det så att när göken har kommit och börjar ropa, DÅ tror man att sommaren äntligen har kommit. Men så kommer det en gökdämpa, alltså ett sånt där retfullt snöfall i maj och dämpar göken ett tag. Tills den börjar om igen. Och i Rumpdalarna har vi bara göken i det sammanhanget.
Det ÄR enkelt, Paula,jag lovar. Och roligt. Just det där kontokort-tricket är bra att ta till när man behöver komma igång. Kort, lite färg och så på med vatten. Alltid blir det nåt och ibland blir det riktigt bra!
Jag var helt okunnig om det där med fåglarna.
Beträffande dämpa så har det nog ingenting med att dämpa gökens entusiasm att göra. En dämpa var i våra trakter ett lass som man stjälpte av nånstans. Som en dämpa snö. Lämpa kanske är släkt.
DET är obegripligt, att du inte hört begreppet gökdämpa. I min barndom måste det nämnas, varje år. Antingen var man glad att man slapp gökdämpan, eller också suckade man att det var ju oundvikligt att vi skulle få en gökdämpa i år igen.
Jag tror på en folketymologisk kombo. En dämpa snö som dämpar göken. Annars kunde det ju hetat typ majdämpa eller nåt.
Det där med gökdämpor lämnar jag därhän, har aldrig hört. Men dina bilder är fina, och dotterdotterns hår lever. Vet av egen ringa erfarenhet att det mesta fungerar som redskap och möjligheter vid akvarellmålande. Det är roligt att läsa om dina funderingar kring papper och färger och motiv. Apropå hår, mitt växer så det nästan hörs, luggen förkortas med nagelsax och Jans också.
Varken brorsan eller du känner till gökdämpa! Och jag som trodde det var ett hushållsord i Rumpdalarna.
Nagelsax är nog bra, men allteftersom tiden går och håret växer börjar jag snegla på kökssaxen. Just nu använder jag en fin halvstor sysax.
Här lär jag mig nytt (om än gammalt) igen. Gökdämpa och att måla akvarell med kontokort.
Så synd att jag klippte mitt gamla nyss :) Fast å andra sidan så ska jag inte måla akvarell heller utan jag ska ägna mig åt slipning av stålbalkong och pensling av densamma så småningom. Järnfärg eller något sånt. Uffe får köpa så blir det rätt.
Vattenfärg duger inte alls.
Det får bli mitt konstiga inslag den här våren.
Under tiden njuter jag av dina konstinlägg.
Trevlig helg önskas!
Klokt att inte använda vattenfärg på stålbalkongen! Det låter som ett rätt krävande projekt – lycka till med det!