Så här års brukar jag återvända till ett blommande äppelträd, som motiv. När jag just hade börjat måla akvarell (fem år sedan?) hälsade jag på hos en kompis på en närbelägen ö i skärgården. Där fanns ett äppelträd vars existens var hotad. Jag målade av det, för att det skulle finnas kvar åtminstone på bild. Dessutom tänkte jag att en akvarell som visade hur fint det är, kanske skulle rädda det.
Som nybörjare var jag inte riktigt nöjd med min målning och dealen var att när jag blev lite bättre, skulle jag måla en ny akvarell och så slänger vi den gamla. OK? Jag målade trädet på nytt kommande år. Det visade sig dock vara omöjligt att få till det där slängmomentet, så där har jag gett upp. Men nu är det dags igen, för årets äppelträd.
Jag brukar göra en liten skiss på ungefär en decimeter för att komma ihåg hur jag vill planera målningen, i alla fall när det gäller något som det finns en förebild för i verkligheten. Eftersom det är lätt hänt att horisontlinjen hamnar mitt i bilden (=tråkigt) brukar jag dela in pappret i tredjedelar på höjden och bredden och placera huvudmotivet två tredjedelar upp eller ner och till vänster eller höger. Såhär tänkte jag mig att det skulle se ut.
Men när jag målat en stund insåg jag att den där granskogen som jag tänkt mig till vänster blev mörk och dyster och fick hela bilden att kantra. Så den rev jag bort. Vad händer då? Jo, det lilla huset som skulle vara två tredjedelar till höger hamnar mitt i bild. Attans! 
Men nästa år blir det en ny äppelträdsmålning, då ska jag försöka komma ihåg det där.
Jag älskar ditt äppelträd på min ö. Och du har rätt, slänga en av dina akvareller?? Aldrig. Nu när jag ser detta längtar jag så ännu mer häftigt ut till ön. Och undrar hur sommaren ska bli!
Alltså, egentligen om du jämför den där första akvarellen från för några år sedan och dagens och betänker att det fortfarande finns en hel del förbättringspotential … Nåväl, jag ska inte envisas. På den här bilden såg M:s lilla hus först alldeles för stelt ut, så jag lät det växa upp lite slingerväxter och en gullregnsbuske omkring det.
På något sätt kommer det nog att gå att fixa den här sommaren också. Egen båt till din ö och egen bil till mitt pörte i Dalarna. Och när det finns fler hus, som hos både dig och mig är det ju möjligt att hålla avstånd.
Vävde ett antal himmel och hav för kanske tjugofem år sedan, när mina barn var små. Nu kände jag mig nödgad att kolla var jag placerade horisonten på dem och kan meddela att det var på samtliga under eller över mitten. Puh!
Tycker om din målning med huset som ett litet hjärta i mitten. :)
Du VÄVDE ett antal himmel och hav! Det låter väldigt avancerat tycker jag. Och fint, oavsett var horisonten hamnar. Men om den alltid ligger mitt i bild kan det ju bli lite enahanda.
Tack för positiv bildtolkning!
Så vackert! Sen må huset stå fel med tanke på verkligheten, men min verklighet är den du har målat och den gillar jag. Jag tycker också om gräset som liksom väller ut över pappret. Gräs i rörelse.
Båda tummarna upp för äppelträdet!
Tack Karin, för uppmuntring!
Egentligen står huset inte fel i förhållande till verkligheten, utan bara i förhållande till de gyllene-snittet-regler som man riskerar fängelse för om man bryter emot! Men både du, Eva och Nina här ovanför kan ju kallas in till mitt försvar om någon gyllene regel-polis skulle dyka upp!