Min far brukade påminna mig alltsomoftast om vad soldatens första plikt på morgonen är, nämligen att ha gjort rent geväret kvällen innan. Det fanns fog för sådana påminnelser för jag är rätt dålig på planering och framförhållning på det personliga planet. I större skala går det bättre. Som reseledare kunde jag hålla reda på hundratals resenärer; när jag reser privat händer det att jag rör till det.
Jag har sent omsider lärt mig sånt som att man ska börja med att smörja och bröa kakformen när man gör en sockerkaka. Och ibland kommer jag ihåg att kolla om jag har alla ingredienser hemma innan jag börjar laga mat, så att jag slipper avbryta mitt i matlagandet för att kompletteringshandla.
Kolla! Rätt färger (förhoppningsvis) redan på paletten och rengjorda penslar framlagda! OCH färdigblandad grön!
Det händer också (väldigt sällan, dock) att jag gör en ordentligt mis en place, innan jag börjar laga mat. Alltså att jag plockar fram de skålar, redskap och tillredningspryttlar som behövs.
Och jag kämpar med att bli bättre på att se till att allt är på plats innan jag börjar måla. Därför tog jag rentav en bild idag på min akvarell-mis-en place.
Inte nog med att jag tagit fram penslar och färger, bytt till rent vatten och plockat fram hushållspapper. Jag har också gjort rent paletterna och tryckt fram lagom mycket färg av de sorter jag tror att jag kommer att behöva.
Den här bilden kanske ser ut ungefär som den jag lade upp på min arbetsplats häromdagen, men skillnaden är himmelsvid. Här finns det som behövs. Jag har till och med testat några färgblandningar för att se om de funkar och lagt fram inte bara akvarellpappret, utan också tillräckligt med kladdpapper.
Puh! Nu när jag är klar med allt det där börjar klockan bli så mycket att jag bara hinner göra en snabbskiss. Kanske blir det en fortsättning på påskliljorna i morgon. Eller kanske något helt annat.
Den där molnlika formationen ovanför påskliljorna anses av en del akvarellister vara ett misslyckande; det blir en sådan där ”blomning” om en färg inte är tillräckligt torr (som den blå i det här fallet) när man lägger till en annan färg eller vatten.
Jag försökte ljusa upp lite ovanför påskliljorna och då blommade det iväg. I det här fallet gör det ju inget tycker jag.
Nu ska jag plocka undan på bordet och göra rent penslarna också, så där som en ordentlig soldat ska.
Så folks, det var allt för idag!
Var sak på sin plats, ordning och reda, löning på fredag osv. Det är ungefär som soldaten ska sköta sitt antar jag. Men din skiss…oj, så den tog mitt hjärta!
Ha det gott Karin!
Tack Karin! Visst är det lustigt att ju bättre ordning man har på prylarna och ju mer förberedd man är, desto spontanare kan man vara.
Det ser ut att bli en fin dag – hoppas det är det hos er också!
Jag som trodde att det var ett inspirerat, bohemiskt och fullständigt oplanerat måleri du sysslade med. Och så är du så tråkigt välplanerad! Har du en tidsstudieman över dig också?
Annars kan jag hålla med om att mis en place är väldigt bra. För mig är det en kockterm men det är väldigt bra annars också. När man åkt långa vägar och upptäcker att det där viktiga mätinstrumentet ”blev kvar” hemma på bänken.
I min kulinariska karriär som kockelev var det min uppgift att se till att allt som behövdes för dagens lunch och middag var på plats. Hökarn skrev matsedeln och då skulle jag veta vad som behövdes – annars blev det kölhalning och rånock.
Mitt bidrag till kokkonsten var att skala potatis till 31 hungriga besättningsmän. Det var alltid potatis och dom var alltid hungriga. Så den delen av matlagningen blev jag rätt så bra på. Resten har jag nog tillägnat mig på annat sätt.
Det kanske bara var ett tillfälligt ryck. Det går åt så mycket tid till planerandet, sorterandet och funderandet att det sedan inte blir några längre stunder över till målandet. Men å andra sidan blir målandet i så fall lite snabbare och mer spontant. Knepig avvägning det där, men jag tror att min läggning är mer åt ”var-la jag-nu-den-där-braiga-penseln-och-inte-kan-väl-siennan-redan-vara-slut?”-hållet. Livet blir ju mer spännande om man inte planerar för mycket och vissa lösningar hade jag nog aldrig kunnat planera fram, som färgkombinationer som kommer till när det är bråttom och jag tar vad som råkar finnas på paletten redan.
Jag tror du vansläktas lite, eller kanske lärt dig med tiden. Det hände ibland att vi stod vid diskbänken och åt middag för att matbordet var fullt med batik, papier mache, keramik eller något annat pyssel och knåp som tog tid och plats. Kul var det men kanske inte så välplanerat.
Story of my life! Fast diskbänken brukar också vara belamrad när jag målar så här måste jag alltsomoftast ta min tillflykt till vardagsrummet för att hitta en tom yta där jag kan sätta ner tallriken… Det där mis-en-place-tillfället var så ovanligt att jag måste fotografera det. Kanske jag i min iver förmedlade föreställningen att det brukar vara så. Det vore ju väldigt trevligt, tror jag.
Här har vi en mer verklighetsnära bild.
Men kolla, där är ju mina solglasögon! Vad bra.
Letat länge?
Story of my life 2. ”Var sjutton la jag glasögenen nu’rå?” = default mode.
Första såg jag inte solglasögonen, men sedan såg jag du dem. De låg ju där bakom lampan. Du undrar säkert vilken lampa och det den med svart skärm, en smal stång och stor vit fyrkantig fort, alltså penselsnecessären, en pensel i glaset (?) och den vita plastburken bakom penslarna.
*fot, inte fort.
Aha, DEN lampan! Ja, den funkar inget vidare:)
Jag brukar börja min målning med att städa i ”ateljén”. Ibland är det så rörigt att när jag väl har städat färdigt är det ingen idé att börja måla. Tänker att det kan vara skönt att börja nästa dag i stället när allt är i ordning.
Eftersom vi har en mil till närmaste affär och jag överhuvudtaget inte är med och handlar i dessa karantäntider måste man tänka sig för innan man börjar baka t.ex. Men OM jag någon gång lagar mat för att min privata kock har ledigt, så tar jag fram allt jag behöver innan jag börjar.
Ingrid
Jag hoppas också kunna bli lite mer organiserad – när jag blir stor:)