Ibland kollar jag om dagens datum innehåller några intressanta födelsedagar eller andra händelser, som kan vara kul att skriva om. Men så länge jag håller på med mitt akvarellprojekt blir det inte så värst mycket av med datumanknytningarna. Jo jag gjorde ju ett försök den 30 mars, men hur bra gick det?
Idag funderar jag dock på om jag kanske, eventuellt ska måla av ett av mina lexikon, med anledning av att Noah Websters American Dictionary of the English Language kom ut den 14 mars 1828.
Som lärare i USA var Webster chockad över hur miserabel hans elevers stavning var. Efter att ha besökt flera olika delstater i USA blev han också bekymrad över att det inte verkade finnas något riktigt fungerande nationellt språk. Det var lite hipp som happ, både med vokabulär, glosor och stavning. Så han satte igång sitt megaprojekt och efter 30 år kom hans lexikon ut. Det där med American Dictionary var viktigt Han hade retat upp sig på alla gamla engelska skolböcker som dominerade i skolorna. Monarki och den store kung George så lång ögat nådde. Han förde in ord som congress, caucus, presidential. Och han kompletterade den amerikanska engelskan med ord från olika indianspråk som skunk, squash, wigwam, hickory och opossum.
Vi får se om det blir något lexikon målat.
Under tiden lägger jag ut ett blåsippsförsök. Dessa förtjusande vänliga vårblommor är en storfavorit och det finns massor av dem på trevligt promenadavstånd.
Sen kunde jag förstås inte låta bli att försöka måla dit skuggorna på den där tulpanmålningen från i förrgår.
Inte helt lätt, eftersom blyertsskissen som jag gjorde när motivet fortfarande fanns kvar, med skuggor och allt, var väldigt otydlig.
Men i alla fall: En liten pausbild i väntan på eventuell lexikonbild.
Jag var så glad åt de små blåsipporna.
Men hur länge får man vara glad? Inte länge.
Jag säger inte mer. Av hänsyn till Våren och dina besökare. Hade vi varit på tu personer hand (man funkar ju inte) så hade jag inte censurerat mig så hårt.
Nämen kom igen Skogsgurra. Ös på! Bring it on! Jag tål en hel del, tack vare mångårig träning i barndomen.
PS. Är du säker på att det inte är blåklockor du menar?
Jag kom att tänka på ett talesätt. Hur var det nu… Liten blåklocka är också en blåklocka. Eller om det var något annat substantiv? Minnet sviktar.
Och jag kom att tänka på den här. Ovisst varför.
Den tar jag till mig! Användbar i många sammanhang :)
Sara Granér, förstås.
Jag vänder mig ofta till gubben Noah, Webster alltså, när jag behöver kolla om jag stavat rätt. Fotograferade honom – en staty alltså – i Boston, tänkte att han skulle få en hedersplats här hemma. Nu vet jag inte ens var fotot är…
Margaretha
Du var förmodligen inte där för att äta gurka. Utan för att besöka Museum of Bad ART – MoBA? Med den stolta devisen ”Art, too bad to be ignored.
(Karin: alldeles utan tanke på tulipanarosor(?). Eller mobbing).
Det är ju en intressant tanke. Jag har ju inte riktigt någon plan för mina hundra målningar. Kanske en donation till MoBa?
Det gäller att tänka positivt. Om jag fick en torrnål av enklaste slag (Sök på Konungarnas Konung av okänd konstnär) så måste din samling som representerar hela skalan från noll till tio (jodå, finns såna också) tas emot med jubel. Och skickas efter mer, förlåt Arosenius,
Gubben Noah! Lite svårmålad är han allt – boken är ju tjock och det är ju ungefär lika kul som att måla av en skokartong. Men visst förtjänar han en hedersplats!
Mycket verklighetstrogna och fina blåsippor hävdar jag! Så roligt med ditt projekt, mina ambitioner blir sällan mer än det, jag blir alltid avbruten (eller gör fel prioriteringar) när jag tar mig an något projekt. Faller ofta för minsta motståndets lag: ”Oj, är klockan redan sioså, ja då får jag nog skjuta fram det och det till imorgon.”. Jag måste nog fram med piskan. Du är en inspiration, tack för det!