Det dyker hela tiden upp roliga coronarelaterade kommentarer på olika håll. Den här har jag (nog) norpat från Facebook. Jättegullig bild, tycker jag.
De här två är väl bofink och en blåmes, tror jag. Talgoxar och domherrar känner jag också igen, och skator förstås, men sedan är det nog inte så många fler. Trots att jag tillbringade en stor del av min barndom i skogsområdena hemmavid, har jag dålig koll på fåglar.
Under gårdagens skogspromenad i Bagarmossen–skogen träffade jag på en och annan fågel som jag inte kan namnet på. Det var särskilt en en vacker liten fågel med fin grå färg och lite rödbrunt här och där, som höll mig sällskap. Rätt kaxig, såg den ut. Jag konsulterade nätet när jag om hem och tror att det var stenskvättor jag såg. Ska ta en bättre titt om dom visar sig igen vid nästa skogspromenad.
Så, dagens akvarell fick bli ett par fågelporträtt. Det är ett väldigt bra sätt att lära sig känna igen fåglar, bilar, träd, hundar, vadsomhelst. När man målar av något upptäcker man hur det faktiskt ser ut. Tyvärr låter sig fåglar inte gärna målas av i naturen, så jag har försökt kolla på lite bilder av stenskvättor – om det nu är stenskvättor … Jag har i alla fall placerat dem på någorlunda corona-avstånd.
Här ser dom lite för stora ut. Det är småfåglar – tänkt er att dom är i närbild, med ett stort fält mellan fåglarna och björkarna där långt borta.
Nu har jag läst igenom alla dina inlägg sedan jag kommenterade förra gången. Jag har läst om Venus av Milo som jag trodde hade funnits sedan hon skapades. Fantastiskt att hon hittades i så gott skick. Din målning från Skärgården är underbar.
När jag hör talas om Island får jag alltid dåligt samvete. Jag började nämligen läsa nordiska språk på universitetet i Stockholm men när jag hade klarat norskan och danskan gick det inte längre. Hade jag suttit på rumpan och läst in alla isländska grammatiska former hade det kanske gått vägen, men jag hade annat att göra som var roligare. T.ex. att sitta på caféer med existentialister och gå på teatrar och museer.
Skuggor är hopplöst. Jag tycker du fick till det väldigt bra. Akvarellen med trädet mot husväggen är jättefin! Tulpanerna tycker jag däremot blev bättre utan skuggor.
Blåsippsakvarellen är underbar. Du är så fantastiskt duktig men det har jag ju skrivit förut. Dessutom tycker jag du är imponerande disciplinerad som målar en akvarell om dagen. Jag målar bara lite då och då men jag övar faktiskt en timme piano varje dag.
När det gäller perspektiv är jag helt okunnig. Eftersom jag gick i gymnasiet som privatist hade vi aldrig någon teckningsundervisning. Det finns ju jättebra böcker där det står allt om det, jag har några stycken. Men jag är för lat för att börja jobba med det. Jag saknade de gula blommorna på de sista husakvarellerna. Det är så roligt att höra dig resonera om dina målningar. Jag får många tips. Det där med svampen och lövträden kan man kanske använda även när det gäller akryl.
Håller med dig om att det är lärorikt att måla av t.ex. fåglar. Man ser färgerna på ett helt annat sätt. Jag har målat dit en mås på min senaste tavla men den tyckte Kent var för stor. Men han får vara kvar – den konstnärliga friheten :-).
Jag önskar dig en härlig och varm vårvecka med många härliga nya akvareller.
Ingrid
Tack Ingrid för innehållsrik och uppmuntrande kommentar!
Nu när du har facit, kan du ju sluta ha dåligt samvete för Island! Du gjorde mycket klokt i att roa dig med existentialister och teater i stället för att framhärda med isländskan.
Och det jämnar ut sig med de kreativa insatserna – när du spelar piano målar jag! Fast du målar ju också. Absolut att du borde kunna använda svampning även med akryl (sa hon som aldrig testat akryl…). Viktigt förstås att skölja ur snabbt så att inte akrylfärgen torkar in i svampen. Natursvamp funkar bäst, sån där som växer på havsbotten (tror jag). Perspektivet funkar ju bra på dina målningar så det är ingen idé att krångla till det! Och måsar kan vara VÄLDIGT stora:)
Ha det skönt i vårvärmen!
Jo förstår du, såhär är det med fåglar. Det finns pip-pipare och gack-gackare. Gack-gackare har simfötter, det har inte pip-pipare.
Jag kan komplettera med att det också finns vitfågel och gråfågel. Troligen är dom släkt med varandra och båda har trut. Ett annat gemensamt släktdrag är att de tycker om att måla bilar i vitt. Stora oregelbundna fläckar som inte alls är estetiskt tilltalande
Dom låter också. Och blir allt vanligare inne i landet. Kan man tala om habitat? I så fall verkar dom ha hittat ett favvoställe här hos oss.
Nej, då är mesar, joxar och finkar trivsammare. Läser just nu en bok som heter ”Smartast bland mesar” av Anders Brodin. Värd ett studium.
Mina små vänner i Bagarmossenskogen är definitivt pip-pipare av något slag. Man kanske ska slå sig på fågelskåderi?
Och nu är vi förstås nyfikna på vem som är smartast bland mesar.
Jo, jag är ju lite mesig. Så jag hade hoppats vara omnämnd. För lite smart har jag fått för mig att jag är.
Men ingen lycka än så länge.
Jag funderade på om de smartaste mesarna kunde vara de där bestämda små fåglarna som insisterade på att få sockerkaka av mamma. De lät sig verkligen inte luras med fågelfrö eller råglimpa. Men när jag tänker efter tror jag det var joxar.
Och hur har vi det med självbilden? Egentligen.
Du menar att jag är mera joxig än mesig?
Det kan ju också vara sant. Men det är inte alltid man vill höra sanningen. :(
Om du funderar en stund kommer du kanske på ytterligare något alternativ!
Vissa fåglar har tydliga kännetecken medan andra liknar varandra både i färg, form, storlek o läte. Om de bara kunde sitta still ett litet tag. Och om man kanske skulle äga en kikare så man kunde komma lite närmare.
Angående Gårman och Gårfru så har man visst numera könsneutrala skyltar, i allafall i Finland. Såg ganska så trista ut…
Dom är ju både svårupptäckta och svårfångade med kameran de där små rackarna och för mig hjälper det inte med kikare, jag hittar dom inte. Utom de här trevliga små rackarna som hoppade mellan stenarna ett tag innan de flög iväg.
Henskyltar i Finland passar ju bra! För visst är det så att den inte finns något han och hon-pronomen på finska utan bara ett hen?
I Uppsala löste dom ”problemet” på ett annat sätt…
https://www.unt.se/nyheter/uppsala/fru-garmans-brost-blir-mindre-1674259.aspx
Pip-pipare är det absolut på din akvarell.
Vi brukar ha många blåmesar här men inte ännu detta år. Undrar var de håller hus egentligen? Flytten tycks ha kommit av sig också. Normalt brukar vi ha fåglar hur mycket som helst de här dagarna men nu har de kanske gjort som vi människor gjort. Stannat hemma.
Ha det gott bland dina tippor i skogen!
Åh nej, har fåglarna också inreseförbud. Hoppas en och annan trotsar det, för annars blir det för trist!
Tack! Ja, det är en väldigt söt och talande bild den där på bofinken och blåmesen.
Visst är det roligt att kunna lite om fåglar. Jag är verkligen ingen kännare eller fågelskådare men det är roligt att lära sig arterna.
Och målar du alltså en akvarell per dag? Är det normalt ett ”fort-jobb” så att säga? Kanske för att man målar på vått papper också?
Nä, jag måste nog göra nåt åt det här: dvs prova själv! Ska traska till den där butiken på Olofsgatan nån dag och investera i lite akvarellprylar.
Det ska du absolut göra! Ta en tur till Olofsgatan alltså.
Nej, det är nog inte normalt att måla en akvarell om dagen, i alla fall inte för mig. Det är en coronagrej, jag tänker måla en om dagen i hundra dagar.
Somliga tar lång tid. Somliga tar ännu längre tid och blir så dåliga att jag måste slänga dem. Och någon enstaka går rätt snabbt, kanske en timme, inklusive väntetider när olika lager torkar. Idag ligger jag efter, trots att jag målat sedan klockan tolv!