Specialintressen av alla slag har fått möjligheter att följa vad som händer runt om i världen, tack vare internet. Det gäller även akvarellister. Man hittar favoriter, letar upp oaser med inspirerande (och imponerande) målningar.
En konstnär som jag gärna återvänder till är (var) Liu Shouxiang, från Wuhan i Hubeiprovinsen i Kina. Han dog för ett par veckor sedan det är så sorgligt att tänka sig att denna makalösa akvarellist och vänlige man (som det verkade av de filmsnuttar jag sett) inte längre finns.
Men hans målningar finns kvar, med sin kombination av lätthet och precision.
Vilka målningar!
Fantastiska!
Den människan dör aldrig så länge hans målningar finns kvar.
Han var en mästare! Någon beskrev hans teknik som inspirerad av kinesisk kalligrafi, som verkligen kräver lätthet på handen och precision. Och till det har han lagt akvarellfärgernas olika egenskaper för att skapa ljus, stämningar och spännande ytor.
Instämmer helt! Kände inte heller till honom.
Kolla det handslagna teglet i sina skiftande färger. Och hur det är på väg att falla i vissa partier. Så levande har jag aldrig sett tegel tidigare.
Vissa människor dör inte, de slutar bara sin köttsliga tillvaro. Det var nog det som var mening med alla stora monumentala byggnader. Inklusive pyramider.
Idag är det enklare att leva vidare på nätet. De här bilderna kommer aldrig att dö – inte ens om de brinner upp.
Det känns ju lite förmätet att tänka på honom som en bekant, men på något sätt blir ju de där personerna vars bilder (böcker, musik, eller annat) man följer något slags vänner. Och i sällsynta fall tar man ju till och med kontakt – eller tänker sig i alla fall att man kanske ska göra det någon gång. Men nu går det ju inte i det här fallet.
Men som sagt, bilderna lever vidare och det är vackert nog.
Åh, jättefina akvareller! Tycker mycket om dom. Hade inte hört talas om konstnären, men nu kan jag leta lite vidare och titta på hans konst. Tråkigt att han dog. Coronaviruset tydligen.
Så skulle jag vilja kunna måla… Får väl kämpa på så gott det går åt det hållet, även om jag vet att det är en lååång väg och ”fram” kommer man ju aldrig.
Jo, det vara Coronaviruset som tog hans liv.
Fantastisk konstnär!
Länge leve nätet – en fantastisk bildningskälla!
Margaretha
Ja, verkligen fantastisk! Jag är fascinerad av alla dessa trådar (virtuella) som löper kors och tvärs över världen och binder ihop olika intressen. Det finns möjligheter att hitta något intressant inom olika nischer, tror jag, hur udda eller små de än må vara.
Otroliga bilder, sorgligt att det aldrig kan bli flera – tack för introduktionen
Ja, man vill ju ha mer, mycket mer. Men han var tydligen en omtyckt lärare också. Så förhoppningsvis finns det elever som kan föra hans kunskaper vidare.
Oj så ledsamt.
Bilden med bufflarna har jag sett tidigare och jag minns att jag tänkte att det är ju svårt att få bra skärpa i det vita ljuset, nejvisstja, det är en akvarell, inte foto. Sen funderade jag på om bufflarna hade päls som går att spinna, (klar dom har)
Inte är det mycket färg, men så skickligt.
Jag får ingen fason på de där lurviga bestarna. Annat än att de är fint fångade, men vad kan det vara? Bison? Det ser ut som om lurvet är av den där sorten som skulle kunna lyftas av när det blir varmt.
Nu har du gett mig ett namn jag måste googla på för att lära mig mer! På de tavlor du visar tycker jag mig se något av min stora favorit Lars Lerin i honom. Men vad hände? Han bodde i staden där Coronaviruset började eller iaf drabbade staden hårt. Det var inte viruset som tog hans liv?
Hoppas du har det bra i marssolens sken. Vissa dagar visar den faktiskt sig.
Ja, det var där jag hade sett såna bilder förut. Jag tog fram hans bok Naturlära från 2011. Det är ingen bok man sträckläser.
Lerin säger några hundra sidor in i boken att han tidigare inte varit vaken nog och målade som han blivit lärd att det skulle vara – enligt sina och andras fördomar, alltså – men att han nu målade det han verkligen såg. Det kommer mig att tänka på Zorn och hans långa studium av vatten och hur det faktiskt beter sig.
Likheten med Liu Shouxiang är slående. I likhet med honom hade jag länge ingen aning om vem Lerin var. Det var först när jag såg en fantastisk målning (ett kalhygge med några glesa tallar i en sluttning där snön började vika för marssolen) i receptionen till pappersbruket i Skoghall och frågade tjejen vem som gjort den, som jag fick klart för mig vem han var. Jag utgick från Stockholm på den tiden och hon tyckte sig få sin uppfattning om noll-åttor bekräftad.
Jag antar att du har boken. Annars är den väl värd att leta efter.
SG, har du hittat till Paulas pörte? Jo, hennes blogg heter så och Paulas pörte ligger i dina hemtrakter på ett ungefär (sa dysdirektikern). Fina foton och rapporter från sydvästra Dalarna.
Ska genast kolla!
Begreppet ’pörte’ är tydligen vanligare än jag trodde. Första gången jag hörde det var i Hultsfred, där jag väntade på en reparation som skulle verkställas när maskinleverantören hade kommit tillbaka från Tampere men dröjde osedvanligt länge. Det var nyårsafton och allt var stängt.
Till slut beslöt jag mig för att gå ner i köket (välkända hotell Hulingen) för att försöka hitta någon gammal brödbit. Vatten fanns i kranen.
Det var öppet och det pågick ett privat nyårsfirande där ’alla’ var närvarande. Jag blev förstås indragen i firandet och flera personer från bruket, där maskinen stod och väntade på reparation, var på plats.
Alla förundrades över att jag var så naiv att jag trodde att grejerna skulle komma på plats; ’Dom sitter nog i sina pörten och firar som bäst’ var den allmänna meningen.
Sedan var det dags för Det Stora Fyrverkeriet men dålig uppslutning från allmogen. Då fick jag höra det igen; ’Dom sitter nog i sina pörten och firar’
Sedan dess har Pörte blivit ett ofta använt begrepp. Så nu undrar jag förstås om Paula någon gång också firat nyår i Hultsfred? Eller om det är ett ord från den tiden när vårt östra grannfolk bröt bygd i den här delen av Bergslagen. Det kanske jag snart får veta.
Paula, visst är det en kinesisk Lerin. Eller om Lerin är en svensk Liu Shouxian, kanske? Jag har letat upp honom då och då. Ibland hittat någon liten videosnutt, men de verkar inte ligga kvar. Den sortens konstnär som man kommer lite nära, genom konsten. Jo det var coronaviruset som tog hans liv.
Skicka gärna hit lite marssol! Här är jämngrått och kulet.
Fantastiskt! Fastnade totalt på den första.
En konstnär jag inte kände till.
Han var nog inte så känd i väst, men mycket populär i Kina, tydligen.
Precis som Selma Lagerlöf (som bodde i Östra Ämtervik). Det skulle samlas in en gåva från bygden, tror det var till hennes femtioårsdag, och öster om Frykensjöarna blev det en hel del pengar. Men från Västra Ämtervik blev det tunt.
Karlstadtidningen ville gärna ta reda på varför och gjorde reportage på plats: ”Ho ä inte så känd här på västra sidan”
Ja, lite så, faktiskt!
Fantastiskt hur han målar djuren och mannen på hästen i motljuset. Mycket roligt att få lära känna denna konstnär.
Ingrid
Ja, det är något speciellt med ljuset i hans målningar.
Nämen hu. Detta var nytt för mig. Uhu. I sanning sorgligt.
Ja, han fanns ju på ett mycket påtagligt sätt. Och tänk alla omålade akvareller!