John William Waterhouse, A Tale from Decameron, 1916
Novellsamlingen Decamerone har hundra noveller, eftersom tio ungdomar berättar en berättelse var under tio dagar. (På Waterhouse-målningen är de bara nio; undrars vad den tionde håller hus.)
Så här i coronatider kan det vara svårt att samla tio personer, särskilt om det handlar om 70-plussare, så jag funderar på att måla en akvarell om dagen i hundra dagar i stället. Eller i alla fall så länge som det här karantänsliknande tillståndet pågår. När man till och med har städat städskåpet finns det ju tid till annat.
Här kommer alltså Decameroneakvarell 1. Den är ett försök att måla ett motiv med bara en färg. Jag valde indanthrene blå, som är en väldigt snäll färg. 
Nästa lite för medgörlig, kanske? Testar i morgon med någon annan färg.
Nån måste väl sköta själva målandet? Så den personen syns ju inte. Hoppas, för jämställdhetens skull, att det är en grabb.
I våra trakter skulle man behöva en lite mer varierad färg för att göra omgivningarna rättvisa. Den som i det militära kallas grbngn.
Jag blev, med anledning av den färgen, utspisad på det centrala healinginstitutet (tvekar att kalla det sjukhus) igår. Jag trodde att det var en misslyckad rotsaksgratäng och frågade utportioneringspersonen vad det egentligen var. ”Primörsoppa” fick jag veta.
Recept (enligt min analys): Riv lite gammal kålrot, potäter, morötter och lök grovt. Häll på lite oxbuljong, men inte så mycket att det skvalpar – bara så det blir en smet – och servera halvljummen. Komplettera med en skål crème fraiche (trodde jag, det var vaniljglass) och låt kunden välja dryck själv. Valet stod mellan Fun Light Päron och tunn nyponsoppa. Jag valde vatten från kran.
Gillar plejset ändå men är tacksam att jag bara tittar in någon gång då och då.
Decameronegänget var ju tre gossar och sju flickor, så det måste vara en av tjejerna som tröttnat på utläggningarna och gått en promenad på egen hand. Eller kanske bara bakom en buske?
Oj, grbngn soppa låter inte så aptitligt. Inte ens om man piffar den med vaniljglass. Vanliga besök brukar ju inte få såvärst mycket uppmärksamhet alls och sällan mat. Om man utspisas på en healingplats kan det vara lite allvarligt. Är det det?
Njae, inte så värst allvarligt. Jag hade tappat bort lite blod, så jag fick fyra påsar och det tog sin tid.
Nu lever människan inte av blod allena så jag fick ta del av den fasta födan också.
Jag var för övrigt ganska tydlig med vad jag anser om hyrläkare som tar på sig specialistrollen utan att ens kunna mera än personalen på apoteket. Så nu har jag fått kontakt med en vettig läkare som till och med ansåg att ”i övrigt är du ju helt frisk – så den där influensan tror jag inte du behöver vara rädd för”. Där var vi överens och visst tar vi det lite lugnt med minglet. Det är ju inte så mycket som bjuds i den vägen numera.
Ser fram mot en monokulört målning som baseras på grundfärgen grbngn!
Aha. Se nu till att inte tappa bort det där nya blodet.
Grbngn-målning kommer inom kort. En lämplig uppgift för morgondagens decamerone-målande. Det är dock en lurig grundfärg som gärna sönderfaller i en trikolor, vilket underlättar för den som håller i penseln.
Kommer nog att ordna sig nu när jag hittat en vettig (och stationär) läkare. Han tar upp mitt lilla obetydliga problem med kollegerna på USÖ – dom har fixat både kvadrupel by-pass (hela slangpaketet alltså), gråstarr på båda ögonen och lite annat som man kan råka ut för. Kajsans cancer fixade dom också. För trettio år sedan. Bra track record, om man säger…
Det låter rentav lite betryggande!
Detta ska jag med stort intresse följa från och med nu!
Det kommer nog att bli MYCKET brokigt, skulle jag tro. Utom morgondagens grbngn, möjligen.
Tycker den målningen kan heta Långt hem. Den är mycket fin men jag är ju inte så förtjust i skidåkning.
Kan vi inte döpa den till ”Nästan hemma” i stället? Där bakom kröken, på samma ägor som ladan, ligger ett varmt upplyst hus.
Ok, om jag får varm choklad med vispgrädde så.
Det ordnar vi såklart!
Kan även erhållas i Pörtet.
Är det inte dags för en utflykt till mul-kvarka-klövsjuksfria Fornaboda där vi ännu inte sett ett enda virus vid våra rätt frekventa passager?
Jag tycker jättemycket om dina akvareller och ser fram emot att se en om dagen!
Heh… man ska vara försiktig med sina önskningar, de kan slå in!
Men nu kommer det i alla fall snart ett nytt alster, nåt grönbrungråaktigt enligt tidigare önskemål.
Den tionde är förstås målaren som står bakom staffliet. Ungefär som fotografen. Jättefin akvarell – ser väldigt kallt ut och ödsligt!