Blått från Riddarhyttans röda jord

Färgtemat är förstås outtömligt. Skogsgurra skrev om Riddarhyttans röda jord i förra inlägget. Den jorden gjorde man järn av redan för mer än två tusen år sedan! Den äldsta blästerugnen som man hittat är från 700 f.kr.

Om man vill se hur man gjorde järn av jorden får man tåla sig lite till första söndagen i augusti då man varje år ordnar Röda Jordens dag i Riddarhyttan. Då rostar och glödgar man jorden så att det till sist blir en liten järnklump.

Men inte nog med det – i Riddarhyttan finns också kobolt! I september började borrningar nordost om Bäckegruvan för att undersöka kobolttillgången.

Ordet ”kobolt” kommer från tyskans Kobolde, som är namnet på en slags troll. De bodde lite varstans, även under jorden och kunde ställa till det i malmgruvorna.

Ibland fanns det inte malm där det borde finnas utan något som ansågs vara en värdelös materia i stället. Då räknade man ut att det måste vara kobolderna som varit i farten. Eftersom gruvbrytningen störde deras rofyllda underjordstillvaro saboterade kobolderna verksamheten genom att helt enkelt stjäla den dyrbara malmen och stoppade dit sin värdelösa koboldmineral i stället.

Föreställningarna om hur de egentligen såg ut går lite isär och på senare tid har de inom underhållningsindustrin utvecklats åt drakhållet.

Äldre avbildningar visar dem mer som släktingar både till till våra troll och våra äldre hustomtar. Bland bilder på kobolder dyker den här upp, ridande på en snigel. Det är en liten porslinsfigur, en decimeter hög, till salu för ungefär 900 dollar.

Kobolt som en gång sågs som en förbannelse för gruvnäringen, har nu blivit en tillgång och den koboltblå färgen är en av de mest användbara akvarellfärgerna. Den är den renaste blå som finns och lätt att blanda åt olika håll, både med rött till lila och med gult till grönt. Den bråkar inte med de andra färgerna och om man vill ha en lugn yta utan grynighet eller skarpa kanter, då är kobolt en pålitlig kompis.

Den här färgtonkretsen visar var den koboltblå färgen finns i förhållande till grundfärgerna rött och gult.

 

Det här inlägget postades i Att måla, färg, historia, Ord och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

8 svar på Blått från Riddarhyttans röda jord

  1. Karin Eklund skriver:

    Kobolttroll! Så fint att få veta och lära sig om!
    Undra på att jag gillar koboltblått!
    Tack Karin!

  2. skogsgurra skriver:

    Hyttis och jag trodde vi hade bra koll på de små rackarna. I vår värld, som handlar rätt mycket om järn (Hyttis jobbade då på inköp på Oxelösunds Järnverk och jag tog några hyttor i drift – det var hon som skrev beställningen på jobbet och när vi träffades och pratade lite utanför jobbet så sa hon plötsligt ”Det är jag som har köpt dig”. Det hade jag ingen aning om så jag frågade om hon var nöjd med leveransen? Då sa det fräcka stycket ”Jag har inte provat än”. Och på den vägen är det) slut på parentesen.

    Vårt samlade kunnande om järnhantering är ganska omfattande. Och – visar det sig – inte helt korrekt. Men även de tyska masmästarna menade att Kobolt och Nickel var troll som gjorde malmen obrukbar som råmaterial för tackjärn. Så kan ”eviga sanningar” sakta ändras. Men Wiki håller med dig. Det var just silvermalmen som de sabbade. Vi kom att undra hur det är med Nicke Lilltroll, kanske att hans namn en gång var Nickel Illtroll? Det behövs mera forskning. Det behövs alltid mera forskning.

    • Karin skriver:

      Tydligen fungerade provkörningen till belåtenhet…

      Jag är lite osäker på om kobolderna var specialiserade. Jag tror att de bara ville ha bort gruvarbetare och maskiner från sin underjord, oavsett vad som bröts, järn eller silver eller vad det nu kunde vara. Men du har ju alldeles rätt i att det (alltid) behövs mer forskning.

  3. Paula skriver:

    Koboltblått dök upp i ett korsord härom dagen…Undrar just vad svaret blev…
    Det var vackra korta filmer vi fick se ikväll, Graafs filmer är långsamma, vackra, såna som man behöver i vardagen när det är stressigt. Jämför med älgfilmen! Underbar musik som ökade njutningen, o så var ju alla filmer härifrån trakten.

  4. Klara Ovidia skriver:

    Nu vet jag att jag är koboltblå, förresten så är jag blå på det hela taget men inte alls. Lite färglära gör gott, se gult se rött och bli grön eller nånting. Blått från Riddarhyttans röda jord och jord blir järn. En fin upplevelse at läsa och få tänka lite … jag ser att du har något om ockra också så jag svänger mig dit nu …

    • Karin skriver:

      Det luriga är ju att vi inte vet något alls om varandras färger, dvs vad vi ser, eftersom färgerna bara finns i våra huvuden. Även ockran…

Kommentarer är stängda.