Vi är rätt många som lyssnar på P1 och så här kan det låta när vi diskuterar bakgrundsmusik:
Jag tror att blåmesarna misstycker ackompanjemanget. Det är därför se de mycket ogillande ut på mina porträttförsök.
– Det verkar vara skillnad på vilka program som får står på egna ben och vilka dränks i pianoklink.
– Programmet Naturmorgon slipper kletig musik, det programmet har tydligen en tillräckligt stark ställning.Men Bannerheds bevingade vänner slipper inte undan musiksabotage! Vem kom på den rubbade idén att lägga på irriterande gitarrplonk i ett program som skildrar blåmes-kvitter. Är inte det kriminellt?
– Filosofiska rummet och OBS kulturkvarten brukar väl inte ha musik? Och inte radiopsykologen.
– Men många andra diskussioner och intervjuer med mindre kända personer har det.
– Det är som om producenten inte riktigt litar på att programmet duger.
– Hur de än väljer musik blir det ju fel. Bakgrundsmusik som låter som en berusad barpianist stör otroligt mycket! Utslätad hissmusik stör för att den är så utslätad, men med riktigt bra musik är det pratet som stör om man i stället vill lyssna på musiken.
– Undrar om det är någon skillnad på egenproducerade och inköpta program?
– Undrar hur upphandlingsprocessen ser ut? Finns det riktlinjer om att det gärna ska vara lite musik också? Eller är det något som produktionsbolagen slänger in för att det ger extra ersättning?
PS. Men har hon inte skrivit om detta förut, tänker kanske någon minnesgod läsare. Jo, på sätt och vis, men då skrev jag om idiotiska ljudeffekter till olika radioprogram. Alltså sådana som ska hjälpa lyssnaren förstå vad det handlar om, men som bara förvirrar.
Så bra att du har skrivit till Sveriges radio. Jag borde göra detsamma till tv-bolaget.
Jag ser gärna på naturprogram men tycker inte om att man lägger in dramatisk musik som om man var mitt inne i en film. Så låter det ju inte i naturen.
Bakgrundsmusik är bra men på rätt ställe.
Heja dig Karin och hoppas att du är riktigt frisk igen från din grymma förkylning!
Ja, skriv till TV! Vi har väl blivit avtrubbade kan jag tänka mig, när det både i filmer och TV-serier betraktas som den naturligaste sak i världen att det finns en symfoniorkester till hands, mitt i öknen eller på en alptopp, när det behövs lite dramatik. Jag tror att det är en relativt ny företeelse med det här musikskvalet i radio eftersom jag blir så irriterad. Eller kanske jag bara blivit känsligare för dåliga lösningar?
Riktigt frisk, är jag ju inte än, kanske lite tvärtom. På vårdcentralen bestämde de sig i går för att det nog är lunginflammation som gör att jag mår så dåligt. OK. Det är ju i normalfallet någorlunda lättbotat. Så nu äter jag dundermedicin och målar blåmesar för att ha något att göra.
Dränkta blåmesar är ett oskick!
Läste förresten en bok för länge sedan som hette ”The Case of the Drowning Duck ” (Gardner), undrar om Radiotjänst (gammal bok) hade tipsat honom (Erle alltså)
Senast i dag ondgjorde jag mig över några ljudeffekter i ett radioprogram – det är ett oskick!
För inte så länge sedan skrev jag till radion och talade om att det plonket som de lade in lite varstans, både mellan, och under pratandet, gjorde att jag inte uppfattade allt som sades i ett i övrigt bra program. Fick ett mejl där det tackade för synpunkterna och skulle lägga mina åsikter på minnet. Fast det undrar jag om det inte bara var artigt svammel.
Hoppas dundermedusinen har effekt, och att du snart mår bättre!
Margaretha
Ack ja, nu finns inte Radiotjänst heller längre, men namnet överlevde i alla fall i form av Radiolicensinsamlingsföretag ända till senaste nyåret.
Men en drunknande anka? Det borde vara ett knivigt fall för Perry Mason. Jag läste någonstans att man slutat med höns i översvämningsdrabbade områden i Bangladesh och ersatt dem med ankor, som inte drunknar när det blir översvämning.
Visst ÄR det ett oskick med alla ljudföroreningar! Den där gången försökte jag betona att det är så grymlans distraherande med diverse ljudpålägg. Att det tar fokus från innehållet. Att det inte förstärker ett dugg, utan suddar ut.
Jotack, dundermeducinen jobbar på och det innebär att det är sovdags för mig nu. Godnatt!
Jag är ju som bekant dålig på det där med fåglar, skiljer mest bara på pip-pipare och gack-gackare, Så jag köpte en app och den måste ju testas men då höll alla fåglar näbben. Men jag hade spinnkurs i helgen och en av spinnrockarna gnisslade lite, den identifierades och numera heter den Fasanen.
Och den spinnrocken låter fasansfullt? (Ursäkta!)
Jag fick ett goddag-yxskaft-svar från Sveriges radio idag: Deras ljudillustrationspolicy innebär att de inte ska lägga bakgrundsljud så att det stör hörselskadade.
Så nu överväger jag om jag ska skriva tillbaka och påpeka att min hörsel är extremt bra och att det är ljust för att jag uppfattar alla ljud, som det kan bli så distraherande med en del ljudpåläggningar.
Såna svar får man !
Maken skulle köpa tågbiljett men det går inte om man inte identifierar sig med mobilt bankID alltså får jag betala hans biljetter. Han klagade på SJ som svarade att det går bra att köpa biljett med bankID. Goddag yxskaft, det står på deras hemsida att de kräver mobilt bankID…. och så håller dom på.
Va! Funkar det inte längre med en hederlig gammaldags bankdosa (som var ett under av modern teknik för bara några år sedan)!?
Jag köpte biljetter på SJ.se häromdagen och det behövdes varken BankID eller mobilt BankID.
Vilka magiska krafter använder du då? (För jag antar att du inte valde den luriga fakturavarianten, som bara leder till irritation och onödiga förseningsavgifter).
Jag vill minnas att jag betalade med bankkort.
Jag håller helt med; alltför många program, både i radio och tv, dammas ner av ett musikmoln. Oftast är det ju också högre volym på musiken än på talet, vilket är högst irriterande.
Det hör ju egentligen inte hit, men jag måste få berätta:
När min dotter var liten såg vi då och då amerikanska filmer på tv. (Det var på 60- talet, långt före video och padda)
Hon blev extremt störd tex då ett kärlekspar satt vid en strand i solnedgången, och heltplötsligt brast mannen ut i sång, ackompanjerad av värsta orkestern.
”Så där kan det ju inte vara!” Det kan ju inte finnas instrument iskogen!
Klok dotter! Jag såg en gång (långt före YouTube, men har glömt var och hur) en filmsnutt från någon western-film, där man hade klippt in den där stråkorkesterns som brukar spela när den ensamme hjälten rider mot solnedgången. Där satt dom ett helt gäng violinister och spelade bakom några kaktusar i öknen. Sedan dess reagerar jag som din dotter på filmmusik: ”Så där kan det ju inte vara!”
Det våras för sheriffen är filmen du tänker på.