Den här installationen kallar jag ”Februaristilleben”, eller kanske: ”Jahaja, då var det dags igen!”
Det är klart att en ny omgång dagisbarn sätter sina spår i vardagen och jag är ändå relativt förskonad från förkylningar. Men när de väl slår till är det inte alls som min barndoms välordnande förkylningar med ett välbekant körskema: först ont i halsen något dygn, sedan en rejäl snuva som kunde hålla på några dagar innan det var dags för hostan att göra entré. Alltid samma sak, halsont, snuva, hosta.
Nu kommer allt genast. Jag gick och lade mig häromkvällen utan några som helst tecken på förkylning. Nästa morgon hade jag precis alla förkylningssymptom samtidigt! Plus feber och huvudvärk. Och på det sättet kör förkylningen på ett tag. Ibland tar den om ett par tre gånger, för säkerhets skull.
Ska det verkligen vara så? Är det så för alla, eller är det bara mina förkylningar som spårat ur.
Barnbarnsbobbor är av särskilt virke. Det där känner jag bra igen! Allt på en gång kastar sig över en. Krya på dig och betänk att det egentligen är kärleksbobbor.
Man skulle ju kunna förvänta sig att det blir en effektivare förkylning som går över snabbare när det är allt genast. Men så funkar det tydligen inte utan de olika förkylningsingredienserna liksom förstärker varandra så att eländet kan hålla på ett tag. Men du har ju helt rätt att man verkligen inte skulle vilja vara utan upphovet till förkylningarna!
Att det ska sluta med hosta känner jag igen.
Barnbarn havas det icke, så såna snuvor kan jag inte.
Men visst var det så, en ofta långt utdragen hostperiod på slutet. Numera hostar jag redan första natten. Skumt!
När hostan kommer så ser man ljuset i tunneln och förstår att man kommer att överleva den här gången också.
I normalfallet ja, men den här jämrans förkylningen rivstartade ju med hosta redan första natten. Men jag tror ändå att jag överlever.
Nu kan jag meddela att jag ”minns” ( = blivit påmind om) att det börjar med slem, svullet och knivigt i halsen.
Men jag Vill Inte!
Aj då. Blivit påmind the hard way? Stackars i så fall och hoppas det går fort över.
The hard way, yes.
Men stapplat iväg och jobbat lite och sen farit hem och jobbat lite med det materialet.
Målsnöresjobb tar inte hänsyn till sjukdomar och sånt utan kräver att man planerar när man kan så att genomföranden kan ske när de ska. Eventuellt med förberedelser ärvda av kollega.
Men nu har jag sjukskrivit mig. Världen kan nog fungera utan mig den här veckan.
Klokt! Det kan bli lite jobbigt för världen, men jag hejar på dig!
Krya på dig, ta det lagom och vila så mycket du kan – små barnbarn är smittsamma!
Tack Margereta! Mycket vila bli’re. Sängen känns ovanligt lockande, plus radion intill, med P1 på lagom slumrarvänlig nivå.
Hej. hur är det med förkylningen?
Min är typ över. Men har efterlämnat ett stort hål där det tidigare fanns en gnutta kondition. Jag tror det är den bristen som gör att jag känner mig matt och inte kristallsjukan som flera fått som följdsjukdom.
Man blir så trött efter årets utgåva av förkylning. Tvärtrött och sängen lockar hela tiden.
Njae. Sova, speciellt om nätterna, är inte en enkel match. Mer än om morgonen då jag alltid har lätt för att sova.
Fast tänket är puhifierat. Det är mest grått ludd som tovar ihop sig.
Tack LL, för omtanken! Min förkylning är också över, i princip. Men den övergick i akut trötthet. Eftersom jag i vanliga fall har sömn som hobby blev det inte många vakna timmar de första dagarna som ”frisk”. Men en akvarellkurs i helgen piggade upp mig betydligt. Mer om det inom kort.
Skönt att ni mår bättre, jag har klarat från förkylning bortsett från
några dagar med lätt snuva i höstas.
Jag har varit dålig på att läsa bloggar på sistone (andra än Mirrens och mina egna) så vid det här laget är du förhoppningsvis helt kry från din förkylning :-).
Ingrid
Jo, jag kravlade mig upp ur sängen och piggnade till betydligt när jag var på akvarellfärgskännedomskurs i helgen. Vinterkräksjukan härjar runtomkring, men jag har förskonats hittills. Hoppas allt är bra med dig!