I morgon är det tjugondag Knut och som den ansvarskännande diversebloggare jag är, reder jag gärna ut den knuten, så gott det går. Som alltid finns det lager på lager av högtider och firanden. Att julen vilar tryggt på en grund av förkristet midvinterfestande är väl allom bekant. Men den där Knut är liksom lite anonym och jag har bara godtagit att Knut har namnsdag den 13, så då blir det väl så då: Tjugondag Knut dansas julen ut.
Knut var ett danskt helgon som blev ihjälslagen under trettonhelgen 1131, den helg som markerade julens slut. Under några hundra år hade han namnsdag den 7 januari. Men – kan på läsa på Nordiska museets hemsida – så införde kyrkan vanan att ha en slags efterfester, en vecka efter att större högtider var över, och vips hade Knut namnsdag den 13 januari i stället.
Det där med att dansa ut granen kan ju tyckas vara ett lite okänsligt sätt att högtidlighålla ett mord, men hänger troligen ihop med en annan Knut, nämligen kung Knut den helige. Han var beskyddare över handelsbolag och gillen och – precis som min barndoms Köpmannaförening – brukade gillena ordna slut-på-julen-fester. Lite tilltrasslad är den allt, den där Knut-knuten.
Ibland besöker jag mina gamla hemtrakter vid Slussen och då passar jag alltid på att kolla hur det går med Slussenbygget. För det mesta är allt sig likt, men till jul piffade man upp en lyftkran med grön belysning. Den röda topplanternan fanns ju redan. Det blev en lyftgran. Eller kanske en julkran?
Nu undrar jag förstås hur det går med kranen i morgon, då det är dags att kasta ut alla julgranar.
Snygg julkran och lite fiffigt är det också att pynta på det sättet. Det pyntet syns långa vägar. Få se hur det går idag, imorgon kanske julkranen står där och ser torr och tråkig ut igen?
Tack för knutupptrasslande fakta om Knutdagen!
Ha en fin dag Karin!
Jag har nog bara trasslat upp knuten halvvägs känns det som. Men om jag försökt fortsätta trassla upp är det stor risk att det blivit hårdknut i stället!
Att julen är slut måste tydligen firas på något sätt. Det finns flera, jag har ju dykt i spinnbranschen och hittade Saint Distaff Day, den 7 januari. Det är ett medeltida engelskt skämt. Om detta sägs det att när kvinnorna fira jul i tolv dagar var det dags att gå tillbaka till hushållssysslorna, dvs spinna garn och en distaff är den pinne som ullen eller linet sitter på.
Den omedelbara frågan är: vem 17 skötte hushållet när kvinnorna firade jul?
Intressant med Distaff Day. Sländdagen?
Min gissning är att kvinnorna knogade på ungefär som vanligt med att hålla hushållet flytande. Men de där extra ansträngningarna som storbak, stortvätt, vävning, spinning, mm kanske de fick skjuta upp lite?
Jag anar att idén att spinna vilt och mycket i januari, som gäller på ”Spinning in Sweden”-gruppen på Ravelry kan grundas på liknande tänk, fast tvärtom.
Nuförtiden är julprinciperna hårda och spinnandet ett nöje.
Här är det maken som står för maten, jul eller resten av året.
Han lagar stora portioner före jul, så under julen lever vi på julmats”rester” utan att han behöver stå i köket så värst.
De kanske gjorde något liknande.
Då hade de bara lagårn …
Vi använder flitigt vår mors kloka råd inför julfirandet: ”Stoppa alla plågsamma julförsök!” Så det är rätt lättsamt det hela, nuförtiden.
Att sticka, väva, spinna mm har ju blivit ren nöjeskörning, men jag tror att det var en slags avkoppling även förr i tiden, då det var mer av en nödvändighet. Och på något sätt ger det mer belöningsendorfiner än till exempel att måla, som ju är ”lättsinnigare”, eller nåt.
Kul idé med lyftgranen/julkranen. Piggar alltid upp lite i vintermörkret. Ska ta mig samman och ta bort adventsljusstaken, kransarna på ytterdörrarna, två små tomtar, två små änglar och två julstjärnor i morgon. Det var allt mitt julpynt.
Ingrid
Visst är det en rolig idé! Jag är ju i princip lite irriterad på Slussenprojektet, men det här tyckte jag ändå var riktigt trevligt.
Vilken behändig nivå du håller på julpyntandet! Så här dags är det skönt att inte ha en massa julbråte att ta itu med.