Hej bloggen, det var länge sen! Jag tänkte att det kanske kunde passa med ett sommarlov. Men nu verkar sommarlovet vara över; bytet från sommartid till vintertid ger kanske en liten vink om det.
Sen sist har jag hunnit byta adress. Det kändes lite ödsligt i den stora femrumslägenheten vid Mosebacke. Samtidigt var dotterns lägenhet för liten för henne, när hon återvände från Brasilien i somras med en familj som växt till fyra personer. Så vi bytte helt enkelt. Smidigt och rätt självklart, tyckte jag och det höll många med om. Men det fanns också andra intressanta synpunkter på bytet, som att: ”Är du inte riktigt klok!?” Eller ”Det skulle jag aldrig göra!” Eller den kommentar som gjorde mig allra mest förbryllad: ”Men vem blir du då, om du inte bor i den här lägenheten?”
Ja, vem blir jag då? Jag märker ingen skillnad, så jag tror jag fick med mig det mesta av mig själv. Med tanke på att jag flyttat ett oräkneligt antal gånger i mitt liv kanske ett inslag i min identitet är att flytta. Den klokaste kommentaren fick jag av en mycket god gammal vän: ”Äsch, det spelar väl ingen roll var man bor, så länge man trivs med att bo i sig själv.” 
Nuförtiden ser utsikten ut såhär. En av de första dagarna i lägenheten hörde jag ett välbekant ljud men fick fundera en stund innan jag kom på vad det var: Mattpiskning!
Längst bort på gården, bortom lekplats och grill och utemöbler finns en rejäl piskställning.
Vad mina mattor blev förvånade – något sådant var det länge sedan de upplevde.
Bortom piskställningen går en liten stig ner till Mälaren och det går utmärkt att gå ner dit i baddräkt och badrock. Fem minuter från lägenheten till ett dopp i sjön. Ja, kanske inte nu, men för fyra veckor sedan kunde jag hoppa i och det var fortfarande nästan 18 grader.
Välkommen åter i bloggosfären!
Så praktiskt att ni kunde fixa bostadssituationen på bästa sätt!
Margaretha
Tack Margaretha! Så trevligt att någon hittat hit, trots mitt långa sommarlov!
Hit hittar man väl alltid Karin.
Varmt välkommen tillbaka!
Man måste vara praktisk sa´Georg, har blivit snudd på ett ordstäv här hos oss, när det handlar om att vara praktisk och det har ni ju varit du och din dotters familj.
Precis som Georg var också :).
Smart! Sedan ser jag glada, förvånade mattor på ditt golv och också en förväntansfull baddräkt som får sig ett dopp så småningom igen när isen har gått.
Det är bara att gratulera!
Klok man, den där Georg!
Baddräkten ja – det blir nog ett blogginlägg om hur min stackars baddräkt fick försmäkta i lägenheten medan jag knallade ner till badet i en annan, ganska hopplös sak…
Hej Karin!
Bo i sig själv är det viktigaste så sant.
Då rullar livet på för oss båda i nya hem med oss själva i då :-)
Har tänkt på dig då och då och tänkte jag kan ju skicka ett mail, men nu är du synlig igen!
Tack för kommentaren hos mig!
Kul att vi båda kom upp på banan samtidigt. Det är nog en naturlag, tror du inte:
fyra månader efter flytt börjar man blogga igen.
Men åh vad bra du verkar ha fått det Karin! Och så smart lösning med generationsbytet. Vet fler som gjort detta smarta drag; win-win! OCH du har kvar en fot :-) Bara DET att kunna piska sina mattor och få utlopp för allehanda! Underskattat redskap! Och dopp i Mälaren när den tiden kommer. Bara att gratulera! :-)
Tack Anna! Ja, mattpiskningens betydelse för folkhälsa och harmoni är nog alldeles för lite utforskat och förmodligen grovt underskattat.
Åh, låter ju superhärligt! :D
Helt OK. Det finns bara en hake: två barn och fyra barnbarn bor helt åt andra sidan av stan. Det blir fem mil att köra numera, när jag skjutsar ett av barnbarnen till stallet på torsdagarna. Det är nog enda skälet till att jag eventuellt skulle flytta igen.
Så bra att du är tillbaka i bloggvärlden, det behövs tidligen november för att vi ska komma på’t igen,
Ja, denna långa gråa månad… Eller har ni rentav snö?
I tisdags hade vi blötsnö, så pass slirig så att en lastbil ställde sig på tvären och läckte diesel i två timmar medan jag satt på en buss som skulle vägen fram. Så vi skiter allt i det där med snö ett tag till. Nu är det 7 grader varmt.
Aha! Därav förseningen vid läkarbesöket, förstås. Så oturligt och onödigt. Snö före den 23 december är ett oskick. Lastbilar med dåliga däck och dito chaufförer likaså.
Välkommen tillbaka till bloggosfären -vi är många som saknat dig. Du har väl inte flyttat helt och håller eftersom du, när du känner för det, kan åka tillbaka till den gamla lägenheten och sitta och titta på utsikten från balkongen när du har lust :-). Underbart för din dotter med familj att kunna överta din lägenhet så här mitt i stan. Härligt också för barnen att växa upp där. Tycker att du tog ett väldigt klokt beslut! Den nya lägenheten verkar ju ligga fint också med nära till vattnet.
Kram från Ingrid
Tack Ingrid! Ja det har du ju rätt i, lägenheten är kvar i familjen. Och det känns inte alls som om min identitet förändras av flytten, på det sätt som någon befarade (dvs den person som frågade vem jag blir om jag flyttar).
Kram tillbaks och fortsatt trevlig helg!
Det var ju inte precis betongghetto det där. Verkar mer än helt acceptabelt.
5 mil enkel resa?
Jag försöker hävda att jag flyttat till ”orten”, men mer insatta personer hävdar att välordnad närförort inte är samma sak som orten. Men det är i alla fall ett av de områden som ingick i miljonprogrammet när det begav sig, kanske ett av de mer välbyggda. Marmorgolv och marmorväggar i entrén, till exempel. Välplanerade gemensamma utrymmen och lagom mycket plats mellan husen, gårdskänsla utan att det blir för trångt.
Det är 5 mil totalt tur och retur att åka från mig hem till barnbarnet och sedan ut till Farsta Näs, där stallet finns. Känns inte så långt, men jag har kollat mätaren ett par gånger och det verkar stämma. 5,4 om jag också ska köra hem medföljande kompis.
Det är mindre än jag har till jobbet. (33 km enkel väg säger Eniro.)
På något sätt känns det mer befogat med jobbresor. När jag vikarierade som lärare åkte jag gladeligen drygt fem mil varje dag. Men för en timmes ridning… Kanske jag tänker fel där. Den där timmen är ju extremt viktig och värdefull och det går inte att ta sig dit utan bil.
Å vad härligt att du är här igen – har saknat dig! Och grattis till fungerande lägenhetsbyte för både dotter och dig själv. Låter fint – hoppas att du ska trivas där också. Gott att veta att du skriver – åtminstone här – igen. Hoppas du målar också. Kram
Tack Margareta! Ja, det känns bra att åtminstone få till ett blogginlägg ibland. Men annars målar jag mest. Det kanske kommer lite smakprov vartefter.
Välkommen tillbaka och jag tycker det var fint gjort av dig att byta
lägenhet med din dotters familj. :)
Tack!
Roligt att en av mina favoritbloggare är tillbaka. Jag ser verkligen fram emot fler inlägg om och med konst!
Tack AnnaH! Ja, det kan nog bli lite akvarellinlägg framöver.