Först fick jag ett meddelande att eftersom jag sagt upp ett telefonabonnemang som tillhört redaktörn när han levde, fanns det ett tillgodohavande som skulle kvittas mot sluträkningen. Det skulle gå ungefär jämnt upp, med några kronor tillgodo. Sedan kom ändå en räkning, men jag tänkte att det där behöver jag ju inte bry mig om. Efter ett tag kom en påminnelse, med extra påminnelseavgift och allt sånt.
Jag ringde upp telefonbolaget och frågade vad som hade hänt. Jo, det hade inte gått att kvitta tillgodohavandet mot räkningen så nu måste räkningen betalas. Systemet klarade inte kvittningen (artificiell ointelligens). Men tillgodohavandet då? Det hade skickats till ett konto som tillhört redaktörn, som jag inte utan vidare har tillgång till. Jag undrade förstås vad som händer om jag inte betalar räkningen. ”Då blir det inkasso.” Och om jag ändå inte betalar? ”Då blir det kronofogden och utmätning.” Utmätning av vad? ”Ja det får ju Kronofogden ta ställning till.” Men snälla människa, försökte jag en sista gång, den person som hade abonnemanget är död och äger alltså ingenting. ”Ja, men det påverkar ju inte något.”
Jag är osäker på om jag sa, eller bara tänkte, att det faktiskt påverkar en hel del. Men jag insåg att jag hade att göra med oartificiell ointelligens och avslutade samtalet. Sen skrev jag till Kronofogden och frågade vad det är som gäller. Hoppas på lite mer intelligens från det hållet. Klart jag kan betala räkningen. Och med viss administrativ möda kan jag nog till och med få den betalad från redaktörns konto. Men någon på telefonbolaget skulle behöva gå en charmkurs, tror jag.
Man tar sig för pannan! Ska bli spännande att höra vad kronofogden har att säga. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Hoppas att det löser sig för dig – jag förstår att det är principen du är ute efter även om du kan betala räkningen.
Önskar dig en skön helg. (Måste skriva upp att jag ska skicka boken – jag har totalt glömt bort det.)
Kram från Ingrid
Tack Ingrid! Det löser sig säkert och det är ju tur att man har en blogg i sådana lägen, för det hjälper litegrann att skriva av sig. Och att få förstående kommentarer!
Trevlig helg och kram tillbaks!
Oartificiell ointelligens!
Det skulle vara spännande att möjligen få höra hur det hela avlöper.
Jag minns att jag hade liknande små uppdrag att göra när min bror hade avlidit.
Ibland är mänskligheten så dum och onödigt krånglig.
Lycka till med allt!
Nu har jag fått svar från Kronofogden (efter två dagar!) som börjar sitt brev med att uttrycka sitt deltagande på ett trevligt sätt. Sedan får jag en bra förklaring om vad som gäller och ett par goda råd. Som att ta räkningen i nypan, gå in på banken och be om ett kuvert för betalning för dödsbo, stoppa räkningen i det och så ska det vara klart.
”Puss på’rej Kronofogden!” får jag ju lust att svara!
Underbart att den myndigheten av alla kan få ett så gott betyg. Nämner man ”kronofogden” så tycker väl många att det ger obehag.
Det är andra gången jag har med kronofogden att göra. Första gången var för mycket länge sedan då jag haft en barnflicka anställd under några månader, när barna var små, innan jag fick dagisplatser åt dem. Jag hade tydligen missat något moment i att avanmäla mig som arbetsgivare och krävdes på arbetsgivaravgifter för perioden efter att barnflickan slutat. Vi umgicks via lappar, kronofogden och jag (ja, det var som sagt längesedan). Jag klistrade upp en lapp på dörren när han sagt att han skulle komma när jag måste vara på jobbet. Han stoppade en lapp i brevlådan om ny tid. Jag klistrade upp ny lapp och till sist la han i en ifylld blankett (den som jag alltså borde fixat för länge sedan från skattemyndigheten) i brevlådan, med uppmaningen att skriva på och skicka in. Så det gjorde jag och därmed var problemet löst! Kronofogden, I love you!
Jag har en sån där trevlig kontakt med skattekontoret i Örebro. Deras dator hade en gång fått fnatt och pådyvlat vårt företag en tredubblad inkomst och med följd att jag
skulle redovisa en tredubblad moms. Nu sparar jag allt på papper sedan många år tillbaka och jag skrev ett brev (på gammalt sätt) till Örebro och berättade vad jag
trodde skett samt bifogade diverse papper. Plus att jag skrev i högst vardaglig ton
med glatt humör. Några dagar gick och skattechefen på kontoret ringde och sa att
han hade fått ett rasande roligt och trevligt brev och att det hade hänt just det som
jag förmodat. Vi sa hej åt varandra i god stämning..
Så ringde en dam i ett annat ärende något år senare. Jag hade glömt fylla i en summa
på momsblanketten, en ruta som var så absolut självklar både för mig och henne
att hon lika gärna kunde göra detta utan att behöva skicka papper tur och retur.
Men nej, jag skulle skriva i summan, ingen diskussion. Till slut frågade jag om hon
inte tyckte det var slöseri med både tid och papper och beordrade henne (ja faktiskt!)
att fylla i det som fattades så var saken ur världen. Jag hade ju redan signerat blanketten. Hon måste ha blivit förbluffad inför den vanligtvis så ödmjuka attityden hos ”allmänheten” inte fanns och instämde utan knot till att förfara på detta viset.
Skattemyndigheten har en mänsklig syn på tillvaron. De håller inte så strängt på inloggning med bankId och diverse andra elektroniska grimaljer, där finns alltid en
möjlighet för dem som håller emot den nya tekniken att ta sig fram och uträtta sina ärenden. Så länge det varar.
Heja Hyttis, som lyckats få Skatteverket att göra jobbet åt dig!
Bland de där myndigheterna som man brukar (brukade) vara rädd för hör väl Kronofogden och Skatteverket till värstingarna. Kanske är det därför som dom verkligen bemödar sig om ett hyfsat uppträdande och en så okrånglig hantering som möjligt. Jag har också (med ett undantag) bara solskenshistorier att berätta om Skatteverket.
Jag tror att den tekniska utvecklingen har påverkat oss människor så att vi (inte jag) tar allt för givet när det gäller olika system och lite naivt litar på att det ska vara så och att det inte går att göra på något annat sätt. När vi under våren fick fiber inkopplat så sade vi upp Telia abonnemanget på telefon och det sk. bredbandet de hade. Det skulle upphöra i mitten av april. Trots detta så kom det en räkning för abonnemanget som sträckte sig till början av juni. Då ringde jag och undrade vad de höll på med och undrade om de inte kunde skicka en faktura för de få dagar som vi var skyldiga i april. Det lovade de att göra, men så blev det inte. Förts hände ingenting, sedan kom det en kreditfaktura på 190 kr, sedan kom det ytterligare en kreditfaktura på drygt 600 kr. Bäst att avvakta tänkte jag. Sedan kom det en påminnelse på den mellanskillnad som vi från början bett om att få, någon faktura kom aldrig. Nytt samtal med Telia för att reda ut villervallan med alla kreditfakturor m.m. Då visade det sig att den påminnelse vi fått var det som vi skulle betala och allt det andra kunde vi strunta i. Jag undrar vad det är för system som räknar ut sådana här hanteringar och skapar bara villervallor hos oss som kunder. Det verkar som att det inte finns någon människa kvar någon stans som går att prata med, allt ska göras och skötas med elektronikens hjälp. När det gäller Skattemyndigheten och Kronofogden så tillhör de nog de bättre myndigheterna att ha att göra med. Hade kontakt med en konsult för många år sedan som berättade att han hade jobbat med Skattemyndigheten och deras uppryckning av bemötande m.m.
Och om man lägger ihop korkade fakturasystem, som inte ens kan plus och minus, med idiotiska telefonsvarsystem där man kan hinna knappa sig runt några varv tills växeln (som eventuellt befinner sig i Dakar) stänger så att det överhuvudtaget inte går att få tala med en levande människa, då kan man få en föraning om hur framtiden med ”artificiell intelligens” kan komma att se ut.
Men Skatteverket har verkligen lyckats avkrångla hanteringen av mycket, inte minst deklarationerna.
Ibland blir det lite knepigt med små överskott. Att få pengarna i handen kan kosta mer än tillgodohavandet. Så då blir det inga pengar i handen i alla fall. Charmkurser vore bra för vissa personer. Men ibland har de onda avsikter, har just blivit lurad av en charmig tv-distributör i telefon. Charmiga människor får man se upp med.