Nu ljusnar det. Och det passar ju bra på veckans tema, Upplysning, kombinerat med förra veckans Kris. Jag slår ihop dem, för det är ju svårt att hinna med i svängarna så här års!
Jag brukar läsa om berättelsen Granen av Tove Jansson varje år för att få lite perspektiv på julen. Såhär gick det till i Mumindalen, i mycket kort sammanfattning: Muminfamiljen sov sin vintersömn, med magen full av granbarr. Men hemulen hade fått för sig att det var olämpligt att sova bort julen, så han tog sig in via den översnöade tackluckan och skrek med arg röst: ”Det blir jul! Jag är utlessen på er och ert sovande och nu blir det jul precis när som helst! Ingenting är klart och alla springer omkring som tokiga.” Mumintrollet, som hade vaknat av Hemulens ryande, väckte sin mamma: ”Vakna, någonting hemskt har hänt. De kallar det jul.”
Muminfamiljen funderade på vad det kunde vara, en komet, eller översvämning igen? Lugn sa Muminpappan och drog upp klockan som stått sedan oktober. De gick ut och överraskades av snön. Pappan undrade om det kanske var det som kallades jul och om det växt upp ur marken eller fallit från himlen.
Hemulens moster for förbi och ropade att de måste skaffa en gran innan det blev mörkt.
Sen kom Gafsan, helt gråtfärdig: ”Bråk och trängsel. Ouppfostrade igelkottar borde inte tillåtas att…
Muminpappan frågade vad man ska ha granen till. ”Granen” upprepar Gafsan förvirrat. ”Granen? Å så förfärligt! Nej så odrägligt… den måste ju kläs… hur ska jag hinna…” Muminmamman skottade fram verandan, tog fram livbälten, aspirin, pappans bössa och varma omslag. Men kläder stora nog till en gran hade de ju inte.
Ett litet knytt kommer till undsättning och berättar att man ska sätta vackra saker i granen. Muminpappan tänker då ut att om den ska vara vacker är det nog inte för att man ska gömma sig i den utan snarare för att beveka julen. Hemulens moster kommer farande igen och muttrar om att hon måste hinna laga mat till julen. ”Mat till julen” upprepade mumintrollet förundrad. Äter den också?” Muminmamman gnodde på och till kvällen var julens mat färdig i små koppar framför den dekorerade granen. 
Men det var inte nog med det. Hemulen irrade ännu runt bland träden med sin långa lista. ”Presenter! Mer och mer presenter för varje jul som går!”
Muminfamiljen plockade stillsamt fram sina finaste saker som presenter till julen. Sedan var det bara att vänta. Men ingenting hände.
Inte förrän det lilla knyttet tittade fram bakom vedboden och sa: ”Glad jul!” Muminfamiljen undrade om inte knyttet var rädd när julen skulle komma. ”Den är ju här. /-/ Jag har drömt att få se det här på nära håll i hela mitt liv.”
Jag så slutar det förstås med att alla knytt och skrutt och släktingar får mumintrollens jul, maten och presenterna och alltihop. Knyttets morbror vågar sig på synpunkten att det nog borde varit en stjärna i toppen på granen i stället för muminmammans sidenros. Men muminfamiljen ser att på stjärnhimlen över deras gran hänger den ljusklaraste av alla stjärnor. Det tycker jag får illustrera de här två veckornas teman: kris och upplysning.
God fortsättning på julen, allihop! Det har ju gått bra så långt, eller hur? Den är nog inte farlig!
Här finns övriga veckotemabloggare: Anki, Anna, Byfånen, Matfreaket, Livsrummet, Olgakatt, Pensionären på ön (pausar i höst?), Ulla-Minnatur, Tove, Ingrid Musikanta, Pettas Karin, Yvonne, och Paula
Jag älskar också den berättelsen med alla dess undertexter.
Själva började vi helt lugnt jul på lille julafton med lite skinka och rödkål, inget mer. En par goda vänner tittade in med julhälsningar och de fick förstås inte ta julen med ut igen utan måste förplägas. Nu varar min jul fram till Tjugondag Knut, så det så.
Eller till Tjugo knop som det lilla barnet i seglarfamiljen trodde det hette. F ö fröjdar jag mig åt guddottern, 6 år, som sjunger i barnkör och övade hemma: Staffan var en liten gren, en tacos utan hjärna!
Den är en favorit, bland många.
… en tacos utan hjärna! Underbart. Språklig innovation och nytolkningsförmåga på hög nivå!
Det var visst någon som sa upplysning? Vad passar då bättre än
”The world’s most illuminating experiences”
https://www.lonelyplanet.com/travel-tips-and-articles/the-worlds-most-illuminating-experiences/40625c8c-8a11-5710-a052-1479d2767898
God fortsättning på helgerna allesammans. /LL99
Tack för spännande länk! Du fastnade an någon mystisk anledning i spamfiltret och det tog ett tag innan jag insåg det och kunde lirka loss dig.
Vilka fina upplysningsexempel! Framförallt alla naturliga sådana. Jag hörde en repris på Naturmorgon (eller motsvarande) på radion om hur besvärligt det är med all ljusförorening i världen. Både för de långörade fladdermössen och för nattaktiv insekter. Fascinerande! Och jag insåg direkt att det där med att skaffa lite belysning till trädgården på landet är en dålig idé, när man på andra håll försöker skapa ”mörkerkorridorer” för flygfänas skull. Vi har ett alldeles naturligt mörkerreservat och så får det nog förbli.
Gott nytt till dig, eller GNY, som brorsan säger!
Mumin och alla berättelser om hela den familjen med alla vänner är ett mästerstycke. Man kan ju inte bli annat än glad och en sidenros i grantoppen kan ju aldrig vara fel.
Så fint att du plockade fram den härliga Muminjulen. Den passar perfekt in på temat kris och upplyst.
God fortsättning önskar jag dig också och nästa månad är det jag som skriver temarubriker. Du hittar dem inne hos mig.
Visst är det ett underbart kulturarv, så rikt på lysande formuleringar, fina psykologiska iakttagelser och inte minst humor. Love it!
Åh, vad bra att du tar tag i januari! Då blir jag nyfiken på dina teman och beger mig bums över till Åland, bloggledes.
Underbart inlägg och sammanslagning av två teman – passar verkligen bra ihop … speciellt så här i juletid!
God fortsättning och Gott Nytt År!
Tack och detsamma och Guten Rutsch! som tyskarna säger, dvs god skjuts in i det nya året!
Men oh, vilken fin saga, den har jag inte hört eller läst. Är ingen jätteexpert på Tove Jansson men nästa jul ska jag bestämt läsa Granen! Helt underbar och helt i min smak .
Nu önskar jag dig ETT GOTT SLUT OCH ETT GOTT NYTT ÅR och hoppas vi syns i många roliga rubriker även nästa år
Visst är den härlig, berättelsen o Granen och detta är bara en sammanfattning. Den finns i boken Det osynliga barnet, om jag inte minns fel.
Tack för i år, Paula och på återseende i nästa temarubrik. Pettas-Karin tar över temaansvaret nu.
Trevlig avslutning på 2017 och ett bra 2018 önskar jag dig!
Roligt att få denna härliga berättelse återupplivad. Jag har läst den någon gång men glömt bort den som så mycket annat. Jag har firat en normal jul för första gången på många år d.v.s. med både julmat, julgran, julklappar och barnbarn. Det var en trevligt upplevelse. Ingen mer spelning på jularna för mig i fortsättningen. Vid min ålder kan man ju sluta jobba utan dåligt samvete.
Ingrid
Visst är den underbar och ska helst läsas i sin helhet. En kort sammanfattning gör den ju inte riktigt rättvisa.
Jag tror många saknar ditt spelande på julen, men jag håller med att du med åldern rätt kan ta ledigt och göra vad du vill!