Mycket pinsamt. Jag har diskuterat garagehyra med garageägaren via e-post och det blev några vändor fram och tillbaka innan vi var överens. Nu när jag rensar i min brevlåda ser jag att den där korkade autokorrekt-funktionen har ändrat min ärenderubrik ”Garagehyra” och bytt ut y mot o. Det är INTE jag som har skrivit fel. När jag testar igen att skriva garagehyra i mejlen blir det likadant, y byts ut mot o.
Det verkar alltså som om den som konstruerat korrigeringsprogrammet anser att ett ord som antyder att man använder garaget för tvivelaktiga aktiviteter är vanligare eller mer ”korrekt” än det mer självklara ordet garagehyra?
Rättstavningsfuriren verkar dessutom vara osunt underlivsfixerad. Fritidshusets namn, Karlshem, autokorrigerats till ”karlsl*m (där stjärnan står för e – jag vill inte dra på mig konstiga spamkommentarer i onödan). Jag har varnat familj och vänner att jag kanske inte alltid hinner upptäcka det. Jag ser ju att jag har skrivit rätt och det är först när jag fortsätter på nästa ord som autokorrigeringen slår till.
Teckning av Allie Broch.
Förmodligen finns det någon inställning som fixar detta. Men var?
Under redigera, finns det flera val i min dator, jag har valt ”redigera och grammatik” för där kan jag klicka bort ”rätta stavningen automatiskt”. Så nu kan jag inte skylla mina stavfel på datorn längre.
Margaretha
Jag har försökt. Numera ser det ut såhär.
Allt autokorrigerande är bortklickat och inaktiverat. Men lik förbaskat dyker sådana där idiotiska ord upp.
Tanken är väl att jag ska se alternativet och antingen acceptera det genom att skriva på (så fort jag slår ett mellanslag är det det föreslagna ordet som gäller) eller klicka bort alternativet i kryssrutan så att mitt förslag får stå kvar. Problemet är bara att när jag väl skrivit det jag tänkt mig, ja då tittar jag inte på skärmen utan på tangentbodet för att fortsätta skriva, eftersom jag aldrig lärt mig skriva på maskin som man ska. Suck!
Absolut pinsamt! Har inte det bekymret på datorn, men på mobilen, så där gäller det att kolla rejält innan man skickar något :)
Mycket att hålla koll på. Det gäller att inte säga dumheter när man pratar, att städa sina sms, sin e-post, sina whatsup-meddelanden och messenger och allt vad man nu kommunicerar med, så att det inte står en massa pinsamheter eller felaktigheter.
Nämen Karin, men kan inte låta bli att skratta heller – så fel det kan bli. Undrar hur garagevärden tog det hela? På min gamla dator hände något liknande, men mina datakillar hjälpte mig så det blev rätt. De gjorde som jag gick in på inställningar men där skiljer sig åtgärden åt.
Vilken häftig teckning, egen komposition?
Vet inte vem som gjort teckningen. Jag har försökt leta rätt på upphovspersonen, men har inte lyckats. Den dök upp på FB för ett tag sedan.
Jag vågar inte fråga garageägaren om detta. Hoppas att han kanske inte ens såg den där ärendemeningen.
Nu hittade jag upphovskvinnan till teckningarna: Allie Broch.
Tack för det :-)
Pinsamt och jag skrattar igenkännande. Jag vet att jag ofta har för bråttom och skickar iväg framför allt SMS utan att titta så noga, det påstås att mina barn läser mina mess högt och skrattar.
Ja, det är väl det som är hemligheten: att ge sig tid att läsa igenom ordentligt. Men för mig som är fullständigt usel som korrläsare slinker det igenom pinsamheter ändå.
I SMS är det på något sätt ursäktligt, men i e-post vill man ju att det ska vara någorlunda snyggt. Jag får nog kalla in vår datakunnige guru om detta också!
Ja det där var pinsamt men det är lurigt n’r man får oväntad hjälp av någon osynlig som tror sig veta bättre om stavningen än en själv. Jag råkade ut för en liknande händelse häromdagen, dock inte så pinsam som din. Vi hade varit ute i museet i Siljansfors och gjort i ordning ånglokomobilen inför vintern. Dvs. tappat ur allt vatten och smort in med olja m.m. Där rättade stavfuriren till ånglokomotivet. Det blev ju också galet men inte lika pinsamt som för dig. I mitt fall tror jag att programmet inte tidigare har hört talas om ordet ånglokomobil eftersom den är 100 år gammal men ännu funktionsduglig. De som ännu finns kvar är dock inte så vanliga i dagens datasamhälle. Apropå konsulter så får du väl ta kontakt med Googel nu när de etablerar sig i Horndal och att de där bygger in lite mera mänskliga ord i dataprogrammen, framför allt lite järnbrukshistoria så att inte alla uttryck försvinner i framtiden.
Jamen, där är jag nästan beredd att förlåta den där stavningsfuriren. Det är inte många som hört talas om dessa fantastiska maskiner, ånglokomobilerna! Vilket får mig att fundera över ordet ånglokomotiv. Konstigt. Varför blev det så, månne?
Men det är ju som du säger och som man sa på Horndalsrevyn: Nu behöver vi inte bredband för att Googla i fortsättningen, när Google etablerar sig i Horndal. ”Hä ä bare å gå dit å fråg’ dom.”
Ånglokomobil – så spännande! Min morfar Johan och hans kusin for runt med en sådan som drev en portabel cirkelsåg och sågade timmer åt behövande bönder in nedansiljanstrakten. Hemmabas för dem var Insjön. Det här borde varit på 1930-talet.
Jag minns också att pappa och farbror Martin berättade om en ånglokomobil som skulle gå mellan By och Horndal, inte längs åsen utan förbi Fornby och Smedsbo. Det gick inte så bra och alltsomoftast körde den fast på den dåliga vägen som inte var byggd för dylika jättar. Folkhumorn döpte raskt vidundret till Trögelin.
Man tar sig för pannan! Jag försöker att korrekturläsa men missar förstås ändå. Men nog är garagehora rätt kul! Och, nej, furiren ville inte rätta horan….
För mig som är helt oförmögen att korrläsa (jag SER inte de mest uppenbara fel) blir det rätt ofta mer eller mindre galet. Och den där furiren tycks som sagt vara särskilt förtjust i vissa sorters ord…
Det är rätt intressant hur hjärnan funkar litet olika hos oss människor. Somliga ser språkfelen som något som stör mönstret, andra ser bara vad det borde stått för att det ska bli begripligt.
Jag skulle göra mig som korr-läsare och redigerare av det andra skrivit, mina egna alster är jag inte alls lika bra på. Men diverse verksamhetsberättelser och dito planer i föreningslivet har jag ibland lyckats få nedkortade till hälften och dessutom begripligare.
Samtidigt läser jag obehindrat de mystiska texter som görs av siffror eller bara konsonanter som dyker upp på fb ibland.
Särskrivning får jag nästan epileptiska anfall av även om jag ju begriper vad skribenten avsett.
Ja redigering är väldigt roligt, egna och andras texter. Även om jag kan tycka att det är kul att skriva, är det nog ännu roligare att redigera. Nu har jag nyss rådbråkat en text (som jag själv hade skrivit) och strukit ner den med en tredjedel och därmed blev den två tredjedelar bättre. Men ren korrläsning är en omöjlighet för mig.
Svårt, svårt det där med korrekturläsning. Jag lider liksom flertalet av oss kusiner av en odiagnostiserad lättare form av dyslexi. När jag gick i den ärevördiga institutionen realskoan sa min svensklärare varje gång han lämnade tillbaka ett med rött fullklottrat epos: ”Om du är osäker, slå upp!” Nu var det ju bara det att jag var ju inte osäker, jag visste ju vad jag skrivit, tusen genomläsningar kunde inte ändra på det. Och jag kunde ju inte slå upp varje ord ner till ”i” heller – det hade man inte tid till, ens dåförtiden.
F. ö. får jag allt som oftast hjälp av furiren. Nu senast inbjöd jag per SMS gänget till herrmiddag, trodde jag. En av de häpna herrarna undrade om jag gått och blivit artist: furiren hade fått det till att jag bjöd till vernissage! Jodå, kontrollen bekräftade att det inte var mitt fel
Alltså, den där furiren måste vara väldigt konstigt programmerad. Men lite insiktsfull i alla fall i detta fall. Vernissage! Furiren kanske tyckte det var dags att visa upp dina fina foton?
Och alla dessa lärare som aldrig hade en susning om hur det är att inte se alla bokstäver. Oavsett om man läser mycket snabbt eller mycket långsamt är det vanligt att man missar stavfel, borttappade eller omkastade bokstäver. När jag ska korrläsa försöker jag göra det bakifrån, så att inte sammanhanget ska göra att jag ”vet” vad det står, Men inte ens det hjälper.