Någon mer än jag som fått brev från Dr Thompson? Ett sånt där så kallat Nigeriabrev, fast från England. Jag brukar slänga alla erbjudanden om att få dela arvet efter personer som omkommit i tragiska olyckor (alternativt som mördats av en ondsint onkel), men det här fångade mitt intresse.
Till att börja med är det ju rätt sällan breven kommer från England. Och sedan var det en användbar valuta: sjuenton miljoner femhundratusen stora brittiska pund sterling. Det ni!
Sjuenton miljoner
Och språket är rentav är begripligt. I den här typen av brev är det ofta svårt att förstå hur den engelska originaltexten såg ut innan den gick igenom en automatisk översättningsmassaker. Men här har texten överlevt i någorlunda läslig form.
Att sjuenton egentligen ska vara sjutton är ju inte så svårt att lista ut. Inledningsfrasen ”Dagens komplimanger” är väl Compliments of the day, gissar jag, och även om det inte är en fras som mina engelskspråkiga vänner brukar använda går det ju att förstå.
Dr Thompson avslutar brevet så här: ”Jag ser ängsligt fram emot ditt brådskande svar, så vi kan börja.” Engelskans anxious kan ju betyda både ivrig och ängslig och här råkade det bli det minst passande alternativet.
Om jag nu bara skickar alla de uppgifter om mig själv som Dr Thompson vill ha, lovar han att: ”starta omprofilering av fonden i ditt namn som arvtagare. Jag kommer att räkna med din känsla av sekretess och konfidentialitet för att undvika riskfylld exponering, med tanke på känsligheten och omfattningen av detta projekt.” Rätt elegant uttryckt, tycker jag nog. Men ändå: Tack, men nej tack!
Helt underbart översättning! Jag skrattar gott när jag läser det. Har dock svårt att förstå att NÅGON överhuvudtaget skulle gå på någonting sådant. Och finns det små brittiska pund? Hade jag läst svenska på högskolan kanske det hade varit ett ämne för en uppsats.
Kram från Ingrid
Ja visst är det konstigt! Min bror svarade på ett sånt där nigeriabrev när de var alldeles nya. Inte för att han gick på det utan för att han ville skoja med avsändaren. Det var ingen bra idé. När dom väl hade fått kontakt med vad dom bedömde som en lättlurad typ gav dom sig inte så lätt. Han skulle betala ett rätt stort belopp för att få tillgång till alla de där stora pengarna. Till sist fick måste han be om hjälp från sin branschorganisation.
De där med stora brittiska kan kanske vara Great Britain som spökar?
Dr Thompson har nog all anledning till sin ängsliga väntan.
Du kan ju föreslå honom att han skänker allt till välgörande ändamål – i ditt namn!
Margaretha
som nyss konstaterat
att vi i Sverige fått
små kronor – kanske
har britterna fått
stora pund på sistone
Jag tror jag ska vara försiktig med att föreslå något överhuvudtaget. Brorsans erfarenheter förskräcker (se förra kommentaren).
Small Sweden, Great Britain…
Lite roligt kan man ju ha. Man måste som sagt inte köpa konceptet och det är nog väldigt lyckat, tror jag!
Det kommer roliga brev nu och då även här.
Det ruggiga i sammanhanget är att det lär finnas folk som låter sig luras.
Men TÄNK om det bland alla dessa erbjudanden döljer sig ett ärligt menat försök att rädda familjens tillgångar från skurkar. Tänk om…
Hemskt är den en sidan och den andra sidan hemskt roligt :-)
All däremellan är också hemskt egentligen…
Hemskt konstigt, hemskt förbryllande, hemskt naivt, hemskt… ja, hemskt allting!
Ack dessa google-översättningar! Jag får kliande utslag, hela nätet är sprängfyllt av hemskaste grövsta översättningsfelen, och mitt språkhjärta skriker.
Ibland kan det bli rätt kul och skojigt, men seriöst kan det aldrig bli. Om jag säger som så att jag aldrig någonsin skulle handla något efter att ha läst en annons där avsändaren inte brytt sig mer om sitt budskap än att ha slarvat med språket, eller ännu värre, låtit google översätta, nej, då är man inte seriös…språkpolis? Jag? Okej, kanske pyttepyttelitegrannbara…
Inte alls språkpolis, utan språkvärnare, tycker jag!
Automatöversättningar kan bli lätt lustiga. En gång för länge sedan köpte jag en japansk stereo. På den tiden fick man ordentliga bruksanvisningar avfattade på många språk, gärna med en sammanfattning av apparatens egenskaper på första sidan. I den svenska delen stod det att stereon hade ”en högt känslomässig främre ände”. Jag förstod inte förrän jag konsulterat motsvarande engelska text: ”high sensivity front end”, dvs känsligt ingångssteg. Än i dag kan jag fnissa åt en högt känslomässig främre ände…
En sån apparat blir man ju nästan lite orolig för hur den ska klara sig i livet!
Men visst har sådana där översatta bruksanvisningar oftast mycket mer underhållningsvärde än bruksvärde.
Sjuenton miljoner femhundratusen stora brittiska pund sterling, är inte kattskit. Så omprofileringen kan väl börja. Skulle kunna. Någon annan gång.