För ett par år sedan skrev jag om trottoarerna i São Paulo. Att varje husägare ansvarar för sin lilla trottoarbit och de utformas alltefter ägarnas smak och tycke. Eller får förfalla, vilket är alltför vanligt. En av trottoarerna som jag ofta passerade förra gången var livsfarlig och risken att bryta benen var överhängande. Mot slutet av min vistelse var den helt oanvändbar.
Men nu! Nu är den hur fin som helst och fortsätter till en liten parkeringsplats med samma gatstenar! Det är ovanligt i denna stad där många verkar vilja uttrycka sin personlighet i gatstenar. Kolla här! Same, same så långt ögat når!
Mycket är annars sig likt, men på fina gatan har man byggt en ny ännu högre skyskrapa. Och i skyskrapan finns ännu ett nytt, flott och dyrt shoppingcenter.
De där skraporna som speglar sig i den nya var på sin tid rätt imponerande. Men sedan dess har medelhöjden ökat med åtskilliga tiotals våningar.
Paulista, som gatan heter, är dock – trots alla skyskrapor – en populär och rätt trivsam promenadgata.
Breda trottoarer, många träd och så den fantastiska parken Trianon, som egentligen är ett stort område regnskog som lämnats kvar när man byggde staden. I år firar regnskogsparken 125 år.
När man är därinne under trädkronorna kan man faktiskt få en känsla av hur det kan ha varit en gång när området var glesbefolkat och man levde på jakt och fiske. Nu bor här 20 miljoner människor i Sao Paulo med förorter.
På helgdagarna stänger man av Paulista för biltrafik och gatumusikanter, akrobater och dansare tar över. Och levande skulpturer.
Jag insåg inte att det var en levande människa förrän han rörde på sig. Då hade jag varit ganska närgången med min kamera. Det blev en femtiolapp som ursäkt för min påflugenhet.
Annars var det egentliga ärendet att hälsa på dottern med familj. Familjen har växt sedan sist och nu fanns också en liten Astor, bara några veckor gammal när jag kom. Ett mycket vackert litet barn, förstås, liksom hans två och ett halvt år äldre syster Greta.
Greta är stolt storasyster, men också en smula kluven inför det nya arrangemanget. Hon visar gärna upp bebis, som hon kallar honom. (Hon använder inte hans namn utan det är ”bebis” rätt och slätt.) Och hon ser ogärna att man ägnar sig alltför mycket åt den där lilla fokustjuven. 
Här är hon på paraplypromenad på en tvärgata till Paulista. Visserligen regnade det inte, men har man ett paraply ska det ju användas, eller hur?
Så klokt – att använda paraplyet när man vill oavsett väder – den tanken slog mig aldrig när jag fick mitt första paraply. Vi bodde fyra trappor upp, och så fort det började regna rusade jag nedför trapporna med paraplyet i högsta hugg. Och varje gång hade det slutat innan jag kom ut på gatan!
Margaretha
”Fånga paraplytillfället”, typ! Den här unga damen har sina egna lösningar på det mesta och att vänta med något till ett senare tillfälle faller henne aldrig in.
GRATTIS till nya lilla barnbarnet! Inte lätt för en tvåochetthalvtåring att acceptera en ny familjemedlem. När Caspar föddes när Casimir var två år blev han tillfrågad hur det kändes med en ny lillebror. ”Ledsen” svarade han.
Ofattbart att en människa kan sitta så stilla så man tror att det är en staty. Han måste väl blinka ibland, i alla fall. Det finns ju många sätt att försörja sig på men jag tror att ”staty” vore bland de sista jag skulle fundera på.
Kram
Tack Ingrid! Lilla Caspar… Men med tiden lär dom sig att gilla sina syskon i alla fall. Som ett annat av mina barnbarn som var två år när han fick en lillebror och som sa om bebisen: ”Ska han inte gå hem till sig snart?” Och så spanade ut över grannskapet som för att klura ut varifrån den där lilla figuren hade kommit. Nu säger samma storebror om sin lillebror: ”Jag skulle inte klara mig utan honom!”
Casimir beskyddar sin lillebror på skolan där han går och ringer till Mirren och berättar om någon är dum mot honom. Det är ju bara precis två år emellan dem så nu har de mycket glädje av varandra. Men det tog tid innan han accepterade sin lillebror…
Kram
Härligt med en beskyddande storebror!
Fundersam, hur kan man bo i skyskrapor? På alla sätt liksom.
Tur att de finns en regnskog att få markkänning i.
Lite underlättar det kanske att det är en mycket liten skyskrapa i detta fall, på bara 12 våningar, att de bor längst upp med terrass där det finns några småpalmer och annat grönt, samt pool.
Ok, då skulle nog t o m jag stå ut. Kan man göra en lite gräsmatta också tro?
Jag har inga egna barn men väl två syskonbarn. Det äldsta syskonet blev
storasyskon lagom till sin 2-årsdag förra året. Man vet ju aldrig hur det äldsta barnet ska reagera men det har dock gått bra. Namnet på lillasyskonet lärde sig storasyskonet på
några minuter och storasyskonet är väldigt förtjust i sitt lillasyskon, om än lite
väl närgången ibland.
Ju tätare i ålder desto lättare tror jag, som undrar om det förekommer syskonavunsjuka mellan tvillingar på samma sätt som mellan syskon med några års mellanrum.
Härligt att du är hos din dotter och hennes familj, och får träffa en ny liten människa, gläder mig.
Tack Margareta! Härligt och alltför kort. Men de kommer till Sverige i sommar så nu är det bara att längta till dess.
Grattis till lilla Astor! :)
Att få småsyskon är inte alltid så lätt. Plötsligt finns det någon som tar en del uppmärksamhet som man har haft odelad innan.
Härlig liten storasyster, ser rätt bestämd ut bakifrån.
Hon vet vad hon vill ser det ut som.
Mycket bestämd liten dam! Vi kallar henne ”The personification of determination”…
Så kom jg till din familjs trakter igen :-)
Nu är de flera, grattis till lille Astor!
Dessa små liven …
Mitt första barnbarn blev storasyster till lillebror vilket hon inte alls hade tänkt sig. Det skulle ha varit en lillasyster. Till råga på allt föll hennes lekkamrater för han också så det var tufft ett tag!
Önskar dig, utifrån vad som hänt en fin sommar. Jag fortsätter bloggpausa, men ville titta in till dig. Om du har tid och lust så finns mina tavlor som jag nu har utställt på min blogg. Vore trevlig att visa de för dig! Jag planerar uppta veckans rubrik i höst igen.
Vad trevligt med Tove-besök! Tack för grattis.
Och tack för tips om tavlor hos dig. Dem måste jag ju bese. Vi ses, på din blogg och så småningom på min!
Grattis till det nya barnbarnet. Så underbart att få resa bort en tid, nu när du haft det så jobbigt. Vilken spännande stad!
Hoppas du får en riktigt skön sommar och att vi ses igen i bloggruppen i höst.
Hälsningar
Birgitta
Tack Birgitta! Ja, det var fint att få möta denna alldeles nya människa. Livet och döden, döden och livet…
En fin sommar önskar jag dig!