Minsta barnbarnet har bott i Brasilien hela sitt två-och-ett-halvtåriga liv och och är van vid att gå mycket lätt klädd. Men nu är hon i Sverige och ska inte bara vänja sig vid klunsiga vinterstövlar, tjocka tröjor, mössor och obekväma overaller utan också svenska. På förskolan här talar alla svenska, inte portugisiska, som hon är van vid. Hon, som just blivit väldigt språksam på portugisiska, med en hel del svenska och engelska inblandat, ska nu (nästan) börja om från början och lära sig de svenska orden för allt. Vi kör ömsesidiga språklektioner. Sapatos säger hon. Skor, säger jag. Leite säger hon. Mjölk säger jag.
Fjärilar är favoriter. Hon har en klänning med fjärilar, sockor med fjärilar, hon har en liten solcellsdriven fjäril som fladdrar fint när solen lyser, hon har satt små fjärilsklistermärken på allt hon äger. Fjäril, säger jag. Fjäril säger hon. Så jag kollar vad det heter på portugisiska. Borboleta säger jag. Fjäril säger hon. (Det verkar som om fjäril har ett eget ord på nästan alla språk. På norska och danska heter det sommerfugl. Och på isländska ungefär som på svenska: fiðrildi. Mariposa på spanska.Butterfly på engelska. Papillon på franska. Schmetterling på tyska.)
Det är spännande att följa hennes snabba språkutveckling. För en månad sedan pratade hon på snabbt och intensivt på sin portugisiska och för mig som inte riktigt hängde med lät det mest som Linus på linjen. Men nu är hennes snabba svada helt begriplig. Men om hon träffar någon som pratar portugisiska går det bra att växla över. Tänk om man kunde ha den språkinlärningsförmågan kvar hela livet!
Samma två-och-ett-halvt-åring är delvis anledningen till att jag ligger lite efter med veckans tema, som är Att börja om från början. Nästa vecka (denna vecka) är temat Vintervila. Här finns temabloggarna: Anna Ankis tankar Jordgubbar och bubbel Livsrummet Musikanta Pettaskarin Tove Olberg olgakatt Min natur Pensionären på ön Vonnevardag
Det kan inte vara lätt för en så liten tös att börja om som hon får göra. Men man kan vara säker på att hon kommer klara det. Barn finner sig lätt i nya miljöer. Visst är det spännande att se sina barns utveckling såväl språkligt som annat. Själv har jag 5 barnbarn över 20 år, det äldsta 30 år och sen en liten sladdis på 2 år. Roligt, för utveckling ser man på alla års-nivåer men på olika sätt. Inte gör det nåt att du ligger på efterkälken med rubrikinläggen. Bättre sent än aldrig ju. Ser att du missat mig i den uppräkning av temabloggare så du får gärna lägga till mig. I min blogg har jag skapat en egen menyflik för temainläggen där jag samlar in alla. Det är för jag lätt ska kunna få fram dom. Jag tycker det är roligt att se hur vi vinklar olika på samma rubrik.
Trevlig helg/Kram
Yvonne
http://www.vonnevardag.blogspot.se
Spännande att följa barnbarnen i alla åldrar, det har du verkligen rätt i!
Och spännande också att se hur de olika temabloggarna tolkar ämnena.
Jag lägger till dig i uppräkningen av temabloggare. Jag brukar kopiera över listan till temainläggen, så att de ska vara lättåtkomliga.
Jag har inga egna barn men väl två syskonbarn där den äldsta
snart är 2½ år. Hon är väldigt språkbegåvad för sin ålder.
Några exempel på vad hon har sagt den senaste tiden.
”Man ser inte ute, man ser bara inne”. De hade fönstret
täckt på utsidan eftersom det pågick fasadrenovering.
Det medförde att hennes rum speglade sig i fönstret.
”-neejjj!!!
-mamma kom!!!
-du måste ha ett plåster”
Mamman (aka patienten) hade rymt efter att ha fått en spruta.
Lilltjejen fick en leksaksdoktorsväska i julklapp och det var
en riktigt hit.
En annan rolig grej som hände i somras var att jag satt och
tittade på tv i vardagsrummet. Soffbordet är ett glasbord
och på bordet låg en datormus. Hon började röra på musen
som ju brukar göra men det hände inget på tvn.
Jag sade att det funkar inte (eftersom datorn var avstängd).
Hennes reaktion var dock helt fascinerande/kul. Hon gick
fram till tv-bänken, tog tag i musmattan, lade den på bordet
och försökte igen att ändra bilden med hjälp av musen.
Smart liten tjej! De har full koll.
Jag försökte avsluta det datorbaserade teletubbies-tittandet med barnbarnet med en liten vit lögn: ”Slut. Finns inte mer. Funkar inte.” Då tittade tvååringen förtröstansfullt på mig: ”Finns på telefonen!”
Jag vill påstå att det tvärtom inte alls är så svårt. Barn är ju i största
allmänhet väldigt mottagliga för språk. Jag tror därmed att lilltjejen
sannolikt kommer att lära sig svenska ganska snabbt.
Det stämmer. Hon pratar på som ett litet vattenfall! På svenska. Men man undrar hur det går med de andra språken. Hoppas hon får behålla dem också.
Underbart att se hur fort de små barnen lär sig språket. UTAN att se det skrivet, som ju vi vuxna gör. Jag undrar bara hur de överhuvudtaget kan särskilja orden? När jag hör de olika språken när jag åker tunnelbana kan jag inte urskilja ett enda ord. Ungefär som en engelsk gäst en gång frågade vid middagsbordet: ”What do you mean by ’vaätterdä'” när vi själva skulle försöka konversera på engelska :-).
Underbart för dig att få ha henne och dottern hemma.
Jag hänger med på temat nu så du kan uppdatera mig till rubrikskrivarna!
Påminner mig om engelska kompisar till yngsta dottern som skrev och frågade ”Urileget?” Alltså ”Hur är läget?” De hade hört dottern och hennes kompisar prata och skrev som de tyckte det lät.
Oj, jag måste lägga till dig bums i temaskrivargruppen!
Liblikas på estniska.
Vilket fint ord! Måste kolla vad det heter på finska också.
Lyssnat just nu på Birgitta. Fint program!
Nähä, inte ett dugg likt. Bekräftar min teori att varje språk har ett eget ord för fjäril. På finska heter det nämligen perhonen. Betyder ”liblikas” något?
Det här ordet har jag kunnat sen min estniska barndom utan att någonsin fundera över om ”liblikas” har någon annan betydelse än just ”fjäril”.
Nu har jag konsulterat ett estniskt uppslagsverk och en etymologisk estnisk ordbok jag äger utan att få något alternativt svar – jag försökte också på estniska Wikipedia.
Jag kan i alla fall berätta att tonvikten i ordet, som nästan alltid i estniskan, ligger på första stavelsen, líblikas, och att samtliga vokaler uttalas kort – lång vokal skrivs i estniskan med dubbelvokal.
Tack Enn för etymologisk koll!
Märkligt ord detta. Jag försöker spåra det i Hellquist och vårt ”fjäril” tycks vara en avlägsen släkting till franskans papillon, som i sin tur kommer från latinets papilio, som har med också (möjligen) har med tygtak att göra, som vecklas ut på samma sätt som fjärilsvingar… Men där kanske jag övertolkar. På yiddish heter det i alla fall som på danska och lågtyska: zomerfeygele!
Underbart börja om från början och vilken fin start för denna fjärilsungen – och du med tänker jag! Rikligt med språk växer till :-)
Intressant att hjärnan har sådana möjligheter när det gäller språk. Kul att få följa med på resan!
Tänk så fort de lär sig i den åldern … spännande! En av mina chefer kom från Tjeckien och hans sexårige son talade tjeckiska och svenska och bytte mellan språken hur lätt som helst och jag minns att jag tyckte han var såå duktig.
Kunde inte låta bli … fjäril på ungerska heter pillangó … hade en gång i ungdomen sällskap med en ungrare och lärde mig en del ord – det enda som sitter kvar är just detta :)
Pillangó… Också fint. Men HUR kommer det sig att så gott som alla språk verkar ha ett alldeles eget ord för fjäril?