Bia litt säger man i Skåne när man menar vänta lite. Bida lite. Eller stanna till en stund, slå dig ner och koppla av. Därför finns det både världshus och krogar som har eller har haft det namnet. Här är en liten gata i Malmö som bytt namn många gånger. Nu tror jag den heter Isak Slaktaregatan, men under en period hette den Bialitt Gränd, efter krogen Bialitt.
Det lär också ha funnits ett TV-program som hette Bialitt i början på 1960-talet, med Lasse Holmqvist som programledare. Samma tanke där, förmodligen: stanna till en stund och ha det trevligt med oss.
Bida är Toves förslag till veckotema denna vecka. Eftersom jag är lite nyfiken på varifrån olika ord kommer och hur de är släkt kollade jag ursprunget till bida och det visar sig (som så ofta) att det går tillbaka till latin och grekiska. Minst.
Då ska vi se vad min privata husgud, etymologen Elof Hellquist, har att säga om saken. Jo det visar sig att bida finns i fornsvenska, isländska, fornsaxiska och andra gamla nordeuropeiska språk med ungefär vår betydelse. Det finns kvar i engelskan ”to bide”, med samma lite ålderdomliga klang som bida och samma innebörd, att vänta tålmodigt. Att bida sin tid.
Men sedan blir det spännande om man går bakåt i tiden. Den indoeuropeiska stammen bhīdh- motsvarar latinets fīdo (fråga mig inte hur, här får vi bara tro på Hellquist) och grekiskans peíthomai. Fido betyder ”lita på” och peithomai betyder ”låta sig övertalas”. Betydelseövergången har inte blivit fullt tillfredsställande utredd, skriver Hellquist bekymrat, men påminner om att orden bida och bedja sannolikt är släkt.
Jamen i så fall är väl mysteriet löst, tycker jag. I alla fall om man ser saken ur ett barnperspektiv: när man verkligen vill ha något måste man dels se till att föräldrarna låter sig övertalas, dels bida sin tid tills det rätta ögonblicket kommer. Eller? 
Så här kan till exempel resultatet se ut av en framgångsrik kombination av att bedja och bida.
Här finns övriga temaskribenter: Anna Ankis tankar Jordgubbar och bubbel Livsrummet Pettaskarin Tove Olberg olgakatt Min natur Pensionären på ön
Bialittprogrammet i TV minna jag väl – det sändes från en mölla nära Malmö. Det brukade vara flera skånska underhållare med.
I Skåne finns det flera orter med namnet Bialitt, vi kör förbi såna skyltar litet då och då som pekar ut i skogen. Likaså när vi far till släkten i Småland men där heter de förstås Bidalite. Kanske har där legat en gästgivaregård en gång i tiden.
Vad intressant att det finns så många Bialitt-orter, eller Bidalite. Kanske gamla skjutshåll, med krog och övernattningsmöjligheter?
Såg just när jag kollade uppgifter om TV-programmet Bialitt att det ansågs gynna Centerpartiet! Det är sådana uppgifter på nätet som gör en nyfiken. Särskilt som Wikipedia betonar att källhänvisning saknas.
Tack för denna lilla språklektion! :-)
Ingrid
Jag är ju lite språknördig, som du kanske förstått!
Nu mår mitt ordliv gött :-)
Bialitt Gränd gör mig nästan salig …
Programmet Bialitt såg jag inte, men har hört talas om det … läser ditt svar till olgakatt också så att :-)
Kaninbidabedja bilden illustrerar fint.
De där kaninerna får symbolisera hela förloppet av barnbarnens intensiva bedjande (=tjat), deras trots allt ganska tålmodiga bidande av sin tid och så ett par gulliga ulliga kaniner som numera är uppskattade familjemedlemmar.
TV-programmet Bialitt kommer jag ihåg, men visst inte vad ordet kom från. Som språkmänniska var detta väldigt intressant att få reda på.
Tack!
Är man språknörd så är man! Och ordens ursprung och släktskap är alltid lika fascinerande.
Etymologisk ordbok är min bästa vän ibokhyllan, älskar den! Men så tog jag med den till en ungdomsgrupp som jag jobbade i för några år sen, den fick finnas där kring bordet som en av deltagarna. Tillgänglig. Sen la landstinget ner verksamheten och jag glömde kvar boken. Saknar den OFTA. Det måste ju vara därför alla hundar heter Fido! Hunden – människans bästa vän – nån att lita på bland alla falska människor. Kram och tack för en superb språklektion!
Samma husgud som jag, vad kul! Trist att du blev av med böckerna, men en liten tröst är att hela Hellquist nu funns på nätet, tack vare Projekt Runeberg: http://runeberg.org/svetym/
Bialitt låter rart, mycket rarare än bida som låter lite strängt i jämförelse.
Tack för allt intressant jag fick ta till mig här. Förhoppningsvis så fastnade någonting av allt det lärorika.
Visst är ”bialitt” ett trevligt uttryck, särskilt om det uttalas på en rund och rar skånska.
Och det fastnar nog en hel del av det du läser! Själv brukar jag ofta trösta mig med det som Ellen Key sa: ”Bildning är det som är kvar sedan vi glömt allt vad vi lärt oss.”
Tack för bialitt! Minns tv-programmet mycket väl men aldrig trott att ordet hade någon mening alls.
Det roliga med ord är att de så gott som alltid har en spännande bakgrund och väldigt många släktingar, med släkthistoria som till sist förlorar sig ett indoeuropeiskt förflutet.
Bialitt-programmet såg jag aldrig, på grund av TV-brist. Jag debuterade som TV-tittare först på sjuttiotalet.
Jisses!
Minns tv-programmet Bialitt och minns att farfar och farmor gillade det…
Intressant med ordens ursprung, så tack för lektionen :)
Tack Anki – och god fortsättning på annandagen och ett riktigt gott 2017 (jag har varit lite onärvarande här på bloggen några dagar, men det ska bli ändring på det)!