Grått säger Livsrummet att vi ska skriva om denna vecka. Jag kunde ju göra det lätt för sig och ta en bild genom fönstret. Eller citera Johans jul av Eva von Zweigberk: ”November är mycket lång och grå…”
Men jag tycker att det kan behövas lite färg, så jag plockar fram mina akvarellövningar från i somras.
Vanligtvis brukar ju pedagogiska färgblandningsövningar bestå av att man blandar färger från primärfärgerna, alltså de färger som inte går att blanda till av andra: gult, blått och rött.
Sen blandar man vidare med sekundärfärgerna, grönt, lila och orange.
Men jag tänkte att det finns ju en himla massa färger liksom vid sidan av den där färgtonkretsen. Jordfärgerna finns ju också. Hur blandar dom sig med till exempel blått? Jo alldeles förtjusande väl, visade det sig efter efter 528 försök. Eftersom färgerna uppför sig väldigt olika på olika papper tog jag elva papperssorter, grundade åtta fält med olika jordfärger. Så duttade jag i tre olika blå, medan färgen var fuktig, för att se vad som hände. När allt var torrt drog jag dessutom fält med Antwerp blå och ultramarin tvärs över pappret.
Den färg som jag gillade mest var en vacker grå som uppstår när man blandar bränd sienna med ultramarin.
Jag kände mig som värsta vetenskapskvinnan med mina färgblandningar, med min banbrytande upptäckt av den perfekta grå nyansen. Men så gick jag på akvarellkurs i höstas och läraren sa, liksom helt i förbigående: ”Här skulle jag nog ta bränd sienna och ultramarin för det är ju, som alla vet, det bästa sättet att få fram en vacker grå färg på gatstenarna.” Som alla vet!
Va, tänkte jag, det är ju MIN färgblandning! Men så testade jag lite andra blandningar också och det visar sig att alla jordfärger funkar fint ihop med ultramarin för att blanda till olika nyanser av grått! Obränd och bränd umbra, obränd och bränd sienna, ja till och med gulockra, men då drar blandningen lite åt grönt.
Här hittar man alla andra veckotemabloggares grå nyanser: Anna Ankis tankar Jordgubbar och bubbel Livsrummet Pettaskarin Tove Olberg olgakatt Min natur Pensionären på ön Tack Livsrummet för inspirerande novemberteman. I december föreslår Tove: v 48 Arom, v 49 Absolut, v 50 Bida, v 51 Beda, v 52 Halvårskoll
PS. Men hur kunde jag alldeles glömma min senaste favoritsysselsättning? Det finns pennor som är som alldeles vanliga (gråa!) blyertspennor när man skissar med dem, men om man har på vatten på linjerna löser dom liksom upp sig. Jättekul! När jag väl kommit över den första förtjusningen ska jag ge mig på lite andra motiv än de som kommer helt automatiskt ur handen när jag får något att rita med och på: tjejer…
Nämen det var så intressant att jag vill prova själv! Det har allt blivit lite kluddrande på sistone, men än helt utan färger. (Jag är road av att göra seriestrippar.)
Men svartvitfotot som vi tog i garnaffären för att se hur mättade färgerna i garnet är tyckte jag var riktigt smart också! Nu väntar otåligt på resultatet.
Seriestrippar!!! Var kan man få se dem?
Blanda färg är annars en väldigt trevlig sysselsättning. Spännande och avkopplande på samma gång – vad kan man mer begära?
Ja, och inte nog med avkopplande….det är också uttömmande, rent själsligt att måla, blanda färg och svepa stort med penslar.
Sienna och ultramarin låter för övrigt som ett vackert mantra.
Någon borde skriva en saga om alla dessa färger med sina egenskaper och lustiga namn. Medgörlig umbra, burdus sienna, bitsk indigo, kraftfull kadmium och våldsam viridian. Trevliga att umgås med allihop, var och en på sina egna villkor förstås…
Ja, herrejisses vad grått kan vara innan det blir grått, eller nåt …
Du berikar mig i grå färg med dina färgprov …
Tack Tack!
Tack Tove! Om det nu är så att vitt innehåller alla färger som finns, så är det väl bara rättvist att grått kan bestå av lite av varje, tycker jag.
Vad är det för roliga pennor? Blyerts och vatten… låter spännande. Färger är verkligen en hel vetenskap och GRÖNT är förskräckligt att försöka få till är min efarenhet, mina målade gräsmattor ser mest ut som en marsipantårta har kraschlandat! Men grått gillar jag i alla möjliga nyanser!
Jo, sådana här trevliga pennor är det:
Jag har en HB, en 4B och en 8B. Väldigt trevliga bekantskaper. Finns bland annat på IB Wahlström.
Och GRÖNT… usch ja. Det är svårt. En akvarellärare sa till oss elever: Vad ni är gör, försök aldrig måla av en syrenhäck! Så det gjorde jag förstås och insåg ganska snart vad han menade.
Kul tips det där med pennorna. Det kanske jag skulle ta och pröva. Har ju tidigare även målat litet akvarell, men det blir inte så bra.
Hälsningar
Birgitta
Ja, testa pennorna – verkligen kul! Jag har provat akvarellpennor förut men det funkade inte alls.
Och akvarell är hur svårt som helst. Det gäller att envisas och hålla på och försöka igen. Och det kanske ändå inte blir så bra, men det är i alla fall rätt kul när man väl lärt känna färgerna.
Det där är ju rena ingenjörskonsten, och jag är lika impad som avis.
Eller man kan se det som att med akvarell blir det visserligen lite mer att hålla reda på, som påverkar resultatet, men fördelen är att variationsmöjligheterna blir desto fler: papprets kvalitet (som kan skifta otroligt mycket) och papprets kondition (vått, torrt, fuktigt, fuktigt i kroppen, men torrt på ytan…), och så alla de olika färgernas personlighet, grovkorniga, lätta finfördelade, som blir som slöjor, sådana som är intensiva i färgen och tar kål på allt annat om de inte hanteras med försiktighet, sådana som är slätstrukna och tillbakadragna, sådana som knuffar undan andra och sådana som kan krackelera och bilda fina mönster. Ja och så har vi alla olika färgblandningar då. Mitt exempel handlar bara om blått…
Hur kunde du glööma de där pennorna – och tur jag tog en sväng förbi här så jag fick med mig glömskan :-)
Ja hur kunde jag glömma dem? Beroendeframkallande är de.
Grått är ju en alldeles fantastisk färg med hur mycket liv som helst. Egentligen. Såsom på björkstammarnas strimmor och fläckar (som aldrig är svarta) och aspstammarna som liknar siden, på tranor och kråkor, på lavar, i dött gräs, i svallande vatten, på himlen. Tusen nyanser av grått i naturen, den ena vackrare än den andra.
Uj vad romantisk jag låter. Men det får stå.
Jag har också funderat på det där med romantik och grått. Och visst är grått romantiskt. Den grå vardagen, till exempel. Som ju är livet. Som ofta är rätt romantiskt. Rosa däremot kan vara en knepig färg…
Mitt silver är ju också grått! Och jag älskar att mattera ytan på olika sätt, det ger ju annorlunda reflex och färg. En av mina favoritsilversmeder är Lisa Toft på Kivik och hon skrubbar också ytor till olika grå. En gång fick hon frågan hur hon åstadkommit en intressant yta. Då hade hon gått ut ut ateljén och gnott silvret mot asfalten på gatan!
Kreativt att ta gatan till hjälp för att få rätt finish på silvret! Silver är så uttrycksfullt, mycket mer än guld, tycker jag. Jag var och tittade på Niklas Ejves silversmycken häromdagen, på Konsthantverkarna. Så läckra!
Mycket läckert! Men har han tänkt att smycket ska bäras eller bara tittas på i en monter? Jag har haft mycket diskussioner med en manlig smed, guldsmedsmästare tillika, om att sånt som ska bäras måste vara bekvämt. Han åstadkom ofta vassa kanter som gjorde att man rev eller stack sig på en ring eller ett armband. Eller fastnade i kläderna på nån man hälsade litet för nära på. Det här vackra halsbandet ser inte skönt ut att ha mot bara skinnet.
Precis min tanke – det halsbandet vill jag nog ha en polotröja under! Men då skulle det vara både snyggt och bekvämt, tror jag. Det fanns andra också, snällare varianter, men dem lyckades jag inte ta någon bra bild på.
Haha, det ska jag pröva meddetsamma i morgon när det har blivit ljust. Har hört det när du skriver om blandningen men har naturligtvis glömt bort det. Spännande. Ritar också alltid flickor när jag inte har något annat att göra. Har aldrig ritat pojkar…
Ingrid