I väntans tider är Pettas-Karins veckans-tema-förslag. Och det kan man verkligen säga om dessa dagar. Vi väntar besök från Brasilien; dotter och dotterdotter är på väg hit. Men just som jag inventerade förrådet med varma barnkläder, stövlar och annat kom ett meddelande från São Paulo: Halsfluss, hög feber och flygförbud. Så trist! Det hade annars varit ett vältajmat besök eftersom alla kusinerna, som längtat så mycket efter sin minstingkusin, har höstlov. Nu fortsätter vi att vänta och längta och hoppas att det i alla fall blir en Sverigeresa inom kort.
Veckans tema blev alltså högaktuellt för mig. Min plan var annars att skriva om hur man numera får veta att någon väntar barn. Oftast börjar man väl undra när kvinnor i fertil ålder säger: ”Nej tack, inget vin för mig!” Väninnorna utbrister: ”Va, är det sant!” Och så sprids nyheten.
När frågan var aktuell för mina föräldrar gick det annorlunda till. De var dessutom nykterister, så den där vinmetoden skulle ju inte ha fungerat.
Det var tydligen så att man uttryckte sig lite diskret om detta ämne, även mellan äkta makar. För hur ska man annars tolka detta budskap, som enligt familjemytologin var mammas sätt att berätta för pappa att hon väntade barn?
Pappa rakade sig med rakkniv, som ingen fick röra, mer än pappa. Den skärptes med en strigel av läder som alltid fanns till hands på en krok på dörrkarmen i köket. Det var en omständlig procedur som också krävde varmvatten, raktvål, rakborste, raklödder och så behövdes en rakduk. Gärna den där större modellen av näsduk som var vanlig förr, blårutig i mjuk bomull. Så när mamma ville berätta nyheten om kommande tillökning för pappa tog hon helt enkelt och broderade ett par blåklockor och en liten blåklocksknopp på pappas rakduk! Subtilt, tycker jag.
Tack Pettas-Karin för fina teman under oktober. Nu tar Livsrummet över: 5 nov Ögon, 12 nov Fiber, 19 nov Sits, 26 nov Grått. Och här finns övriga veckotemabloggare: Anna Ankis tankar Jordgubbar och bubbel Livsrummet Pettaskarin Tove Olberg olgakatt Min natur Pensionären på ön
Du får döpa om bilden till raknasduk!
Så ofta jag fått frågan om jag är gravid (var kanske, för det händer inte längre), och när jag nekat så tas det för givet att jag kör – andra alternativ finns inte.
Margaretha
Attans, glömde igen! Och rakduk ska det förstås heta, vilket löser problemet med att Webbläsaren Safari vägrar att befatta sig med åäö.
Och visst är det konstigt att det ska vara så konstigt att man inte vill dricka alkohol. Graviditet, sjukdom och bilkörning anses vara ”giltiga” skäl. Men numera verkar det ändå som om många ungdomar helt enkelt väljer bort alkohol av hälsoskäl.
Det var den sötaste lilla historia jag har hört på länge! Inget pang på rödbetan där inte. Och vilken fin liten duk! Roligt att ha kvar när den, som här, har en särskild historia! Vilken besvikelse när Lill-kusin inte dykte upp! Hoppas det inte dröjer, väntans-tider har benägenhet att kännas låååång!
Visst är den fin! Och rätt fantastiskt att en näsduk från 1939 faktiskt finns kvar.
Ja, Lillkusinen kommer nog snart. Vi får täta bulletiner från sjuksängen. Om några dagar kanske…
Bland 15-16 åringar har faktiskt andelen (%) som druckit alkohol någon gång minskat. Det här är svenska data från den stora europeiska undersökningen http://www.espad.org/ som görs vart 4:e år sedan 1995 (och som jag var delaktig i tillkomsten av):
Pojkar Flickor
1995 89% 89%
1999 90% 90%
2003 89% 85%
2007 79% 83%
2011 76% 76%
2015 64% 66%
Det är ju en fantastisk förändring! Och en intressant statistikserie.
äsch – jag kopierade in tabelldata det blev inte bra. Översta raden: år 1995, pojkar 89% flickor 89% osv.
Det var en envis tabell! Jag försökte fixa men den gick bara med på att ta in procent-tecken, men inga andra förändringar. Men det framgår ju rätt bra hur förändringarna ser ut.
Helt underbar historia om din mammas sätt att tal om att hon var gravid! Men trist med den sjuka och uppskjuten resa.
Visst var det gulligt!
Och förhoppningsvis kryar sjuklingen på sig snart.
Väntan på kärt besök kan också kännas lång! Blåklocksbroderiet är för rart! Annars var det väl en klassiker att den blivande mamman sågs sticka på en liten babysocka.
I min barndom ansågs det också tyda på graviditet om någon tackade nej till kaffe; vindrickandet var inte så utbrett då. Man kan bara hoppas att den ungdomsgeneration som nu har lägre alkoholkonsumtion än de föregående håller stilen!
Ja, det där med kaffe kommer jag ihåg! Och den blandade reaktionen: ”Åh stackars dig som inte kan dricka kaffe – men grattis i alla fall!” Och så någon liten pastellfärgad stickning. Oftast helt oanvändbara plagg dessutom. Jag hade länge kvar små plagg som jag stickade i slöjden. De kom aldrig i bruk när barnen var små, eftersom de var alldeles för opraktiska och sedan blev de liggande på vinden på landet, till malarnas stora förtjusning.
Vilket elände med influensan.
Lite eländigt är det väl också att mamma aldrig lärde mig brodera.
Men hur lärde du dig då brodera – för det kan du ju!
Vad tråkigt för dej när du väntat på fint långväga besök. Hoppas de kan dyka upp senare.
Ja, tänk vad tiderna förändras och attityder till saker därmed.
Ha en skön söndag!
Ja, de kommer nog så småningom. Den oroliga modern vill å ena sidan ha dem här, BUMS, och å andra sidan att sjuklingen ser till att bli ordentligt frisk innan det är dags för denna maratonflygresa.
Ja nya tider nya seder…
Ja, i dessa dagar skvallras det gott ur boxen titt som tätt. Både bland damer och herrar. Undrar om spritförsäljningen står sig. Hemma på Bruket var det bara brännvinet som gällde. Vinet var bra blaskigt. Om det ens fanns något.
Kommer att tänka på de där två kumpanerna (kanske ett par bruksare?) som hamnat på en bättre restaurang och fick frågan om det önskades lite vin och frukt. Det tyckte kumpanerna lät alldeles utmärkt: ”Jo, det blir bra. Brännvin och gurka.”
Jag har två jättefina syskonbarn. Den yngsta kom till världen för bara
några månader sedan och vi övriga närstående fick beskedet på julafton
i form av en julklapp. Det var ett kort och texten löd (på ett ungefär):
”God jul allihopa, i sommar ska jag bli storasyskon”. :)
Väldigt trevligt alternativ till att brodera budskapet!
När jag fick äldsta dottern var det fortfarande lite skamligt att visa att man var med barn. Helst skulle man ha särskilda blusar med stor vidd så man kunde dölja sin mage så mycket som möjligt. Kul att se att det numera nästan är tvärtom – åtsittande tröjor eller T-shirts på sommaren så fort den minsta lilla rundning av magen syns.
När det gäller alkohol så är det också konstigt att man ska behöva ange ett skäl för att slippa dricka det. Om man nu känner sig tvungen har jag ett minne från min studenttid som jag kan dela med mig av. En av våra studentkompisar drack aldrig alkohol för att han tyckte att det ”grumlade hjärnan.” Han blev aldrig trugad heller.
Ingrid
Men visst var det jättejättekonstigt att det liksom var lite pinsamt att vara gravid. Samtidigt som normen föreskrev att man skulle bli mor. Konstigt med dessa dubbla budskap, som jag tror att jag uppfattade redan som mycket liten. Jag tyckte det var så otroligt spännande det där med att någon skulle göra en ny människa, men samtidigt var det liksom inget man skulle låtsas om. Resultatet blev att jag gömde undan den babydocka som jag fick i julklapp när jag var sex år. Sååå pinsamt, tänkte jag, bäst att gömma den under granen!