Att lova är att pantsätta framtiden. Den som lovar runt håller ofta tunt. Promise little do much. Lova lite, gör mycket. Underpromise, overdeliver. Håll det du lovar och lite till….
Löften skapar både ordspråk och komplikationer i livet. Om inte förr lär man sig snabbt när man har med barn att göra att det är väldigt dumt att bygga upp skuldberg genom lättvindiga löften. Det är inte roligt att möta en besviken blick från en ledsen unge: ”Men du LOVADE ju!” Och det är lika dumt att övertala dem genom att bygga upp orealistiska förväntningar. Som i: ”Jag lovar, det är jättekul på museet!” 
Bättre att låta dem upptäcka det själva, vilket de ofta gör på lite oväntade sätt, som här, där utsidan på Avesta Art visar sig vara en finfin klättervägg. Och så finns det ett roligt pysselrum med generöst med material. Det gläder ett farmorshjärta när telningarna säger: ”Snälla, vi KAN väl åka till Avesta Art!” Det är förresten samma sak om man jobbar som turistguide eller färdledare, kom jag just på. OK, det får bli ett annat inlägg!
Löften är veckans tema i lördagstema-gruppen, dvs det som nu är veckans-tema-gruppen. Pettas-Karin bestämmer teman denna månad. Nästa vecka är det I väntans tider. Någon som vet vem och vad det är nästa månad?
Här är deltagarna i gruppen:
Jag är i och för sig inte långsint men kommer fortfarande ihåg några löften från föräldrarna som upprepades men aldrig fullföljdes. Så din varning gentemot barn är verkligen relevant. Mot krav på löfte gäller Orsa kompani!
Precis! Aldrig lova nåt bestämt om man inte är bergsäker på att man kan hålla det!
Barnbarnen är rätt bra på att avläsa mina ”Vi får se”, numera.
Ja, ett löfte är ett löfte. Inget att slarva med. ”Vi får se” är klart bättre än ”Jag lovar”.
Och ungarna lyckas avläsa hela skalan från ”Vi får se (men troligen kommer vi inte att hinna”), till ”Vi får se (men jag tror att det ser ganska lovande ut!”). Trots att jag bara säger ”Vi får se…”
Du lovade att jag skulle få den första femöringen som kom flytande på en kvarnsten nerför ån. Du lovade!
Oj vad jag funderade på det där.
Heh, det var en bra en! Men jag lovar – det var inte jag. Jag har inte ens hört den förut.
Men för sjutton, se till att bärga kvarnstenen i stället – såna kan vara bra att ha!
JA, men visst Håll mer en du lovar! Vi är överens om det :-)
Låter lovande…
Tyckte väl att klätterväggen såg väldigt bekant ut!!! Löften är att pantsätta framtiden, jo minsann, det var ett bra uttryck. Jag har flera såna där ”oinfriade” löften som skaver. Men de får jag skriva om i eget inlägg :-)
Det är väldigt trevligt med robusta besöksmål som Avesta Art.
Nu ska jag pallra mig över till din blogg och lösa om svikna löften!
Minns väl när jag lovade att maten var god för att jag ville att barnen skulle äta. Då åt de helst inte, det löftet gick de inte på, så vad gäller att lova barn något så ska man vara försiktig.
Härlig bild av dina klättrande barnbarn. I början av nästa vecka hoppas jag på att få mina att klättra också
Ja, den enkla går de ju inte på, ungarna. Det är ju bara att ta en tugga och utvärdera löftet. Risken är att responsen blir ett: Bläh!